Month: February 2026

Tandläkare i Ljusdal på morgonen. Ner efter oplogade vägar. Spännande. Lika spännande hem igen. Ja nästan ännu mer oplogat och en tiopotens mer spännande. Man tackar. Vem behöver berg och dalbanor?

Tandläkaren tar ut en brygga som gjort sitt. Visar sig vara av guld. Tandläkaren skickar in. Pengar till mig. Borde alltså gå på plus idag eftersom tandläkarbesöket gick på 183 spänn och guldpriset är högt.

Att man gått omkring i fattigdomens land med en guldbrygga i munnen var det ju tur att man inte visste om när det låg en förfallen räkning och klagade och åldrades på något bord då där förr. Ja och med en källare full med tänger kunde vad som helst hänt…

Om tandläkare var en plåga förr i tiden så är det icke så idag. Det gör inte ont. Man blir förvånad varje gång. Ingen skäller på en heller. Alla är bara vänliga och glada. Jo man tackar. Liksom.

Hemma fixar jag ett multicast problem jag brottats med sedan igår kväll. Enkelt. Som vanligt är de enkla grejerna svårast att lösa. Min dator är kopplad till en inbyggd switch på den trådlösa routern här på kontoret. Fixar tydligen inte multicast korrekt. Byter till en annan switch och då rullar allt som det skall. Mycket huvudbry innan jag kommer på det även om det faktum att saker fungerar på tre andra maskiner borde ha pekat tydligt i den riktningen.

Men det är det där med “klart“. Den som byggde routern stämplad också “klart” i något läge.

Köper fågelfrö på vägen hem.

Har fått pippi!

En kopp te och en banan. Man kan inte begära mer av livet. Åtminstone känner jag mig rätt nöjd efter att ha glufsat i mig den gule med böj.

Får man bara lite att fylla magen med ibland så spelar det liksom ingen roll hur läget för övrigt är. Musik och godis kan båda användas till att fira glädjande stunder och trösta sig med under svårare stunder. Jag har genom åren utvecklat en expertis inom området. Kan tvinga mig mellan högt och lågt bara med hjälp av de där enkla verktygen.

Ger mig ibland på att försöka summera livet. Det hör väl till åldern det där. Konstaterar att särskilt populär som människa det har man aldrig varit. Inte speciellt framgångsrik heller. Alltid lite utanför sådär. Nu kan man tänka sig att man borde deppa ihop av sådana insikter. Ge sig ner i depressionens mörka kletiga träsk. Men konstigt nog har aldrig sådant där påverkat mig nämnvärt. Jag har gjort mitt och så har det alltid varit. Yttre faktorer har liksom alltid runnit av och sen har jag inte tänkt mer på det.

Fast en stor jävla gravsten skulle man såklart samla ihop till för att kompensera för tillkortakommanden som sådant där. Den största på kyrkogården så att folk tror att där, ja där ligger en stor man och väntar förgäves på uppståndelsen.

Fast rätt nyttigt oftast att inse att man bara är en liten människa. Det går runt så många människor och tror att de är så märkvärdiga fast de också är precis lika små som alla oss andra. Det är dem det är synd om. Eller, vem är en stor människa förresten. Den som har flest följare på Facebook? Den som har mest pengar? Vinnaren av Melodifestivalen? OS medaljören? Börjar man att tänka på det så hittar man oftast de stora på de minst förväntade ställena. Nåja, inte här. Bäst att tillägga det eftersom människor ofta förutsätter att man pratar i egen sak.

Men en god dag är det här på kullen i Los. Det har gått lite tid sedan den gula böjen svaldes och har nyss ätit paella som blev kvar från helgen. Riktigt gott. Halloumi istället för döda djur. Annars rätt lika. Innan det har jag försökt att hjälpa en användare som har haft problem. Han löste själv problemet och lovar en PR. Sådant gillar man. Mina användare är annars dåliga på just den biten. Men eftersom de är underbara på de flesta andra sätt så får det gå ändå.

Kaffe!

Jo jag vet att det är tjatigt. Mitt prat om uppvärmning. Men ändå, det är en viktig del i livet. Speciellt om man har ett såhär stort hus som vi har. Det måste fungera. Trehundraåttio kvadratmetrar (och lite till) måste hålla plustemperaturer.

Ja och snurrat på har ju bergvärmen. Dagar när man värmer hela huset på 5 kW, ja då börjar man tro på magi. Som jämförelse skulle det gått fem säckar pellets en sådan dag, ja och jag brukade dessutom rätt ofta köra ett element på 2 kW på kontoret för att ha det lite extra programmerarmysigt.

Visst man skulle kunna optimera pelletshateringen också. Med vår gamla panna hade man säkert bara 50% verkningsgrad vissa dagar. Men det var dags att investera där också. En investering som iof hamnade på kanske en tredjedel totalt av vad bergvärmepump och borrande hamnade på. Men till detta tillkommer hantering och annat. Sådant man slipper nu. Speciellt skönt om man tänker att man bara blir äldre eller att frugan skulle bli ensam kvar. Nu rensar man några filter då och då och luftar radiatorer. Thats it.

Men elpriserna har ju skjutit i höjden i år. Fast vi ligger ändå fortfarande på plus när det gäller månadskostnader. Då pratar vi åtta gånger högre elpris här i SE2 området än förra året samma tid. En bra test av att saker fungerar och plockar hem det man hoppats. Då skall man också betänka den kallaste januari/februari perioden på länge som grejerna alltså fixat utan att ens hicka.

Så bergvärme kan jag bara rekommendera. Slutsatsen är som för de flesta andra som installerat att “varför har vi inte gjort det här tidigare…“