Tandläkare i Ljusdal på morgonen. Ner efter oplogade vägar. Spännande. Lika spännande hem igen. Ja nästan ännu mer oplogat och en tiopotens mer spännande. Man tackar. Vem behöver berg och dalbanor?
Tandläkaren tar ut en brygga som gjort sitt. Visar sig vara av guld. Tandläkaren skickar in. Pengar till mig. Borde alltså gå på plus idag eftersom tandläkarbesöket gick på 183 spänn och guldpriset är högt.
Att man gått omkring i fattigdomens land med en guldbrygga i munnen var det ju tur att man inte visste om när det låg en förfallen räkning och klagade och åldrades på något bord då där förr. Ja och med en källare full med tänger kunde vad som helst hänt…
Om tandläkare var en plåga förr i tiden så är det icke så idag. Det gör inte ont. Man blir förvånad varje gång. Ingen skäller på en heller. Alla är bara vänliga och glada. Jo man tackar. Liksom.
Hemma fixar jag ett multicast problem jag brottats med sedan igår kväll. Enkelt. Som vanligt är de enkla grejerna svårast att lösa. Min dator är kopplad till en inbyggd switch på den trådlösa routern här på kontoret. Fixar tydligen inte multicast korrekt. Byter till en annan switch och då rullar allt som det skall. Mycket huvudbry innan jag kommer på det även om det faktum att saker fungerar på tre andra maskiner borde ha pekat tydligt i den riktningen.
Men det är det där med “klart“. Den som byggde routern stämplad också “klart” i något läge.
Köper fågelfrö på vägen hem.
Har fått pippi!