TAGGA DITT HÄLSINGLAND –Vi vill gärna se dina bilder av Hälsingland. Tagga dina inlägg och stories i sociala medier med #hälsingland
Source: Mitt Hälsingland – Hälsingland
Categories
Month: May 2021
Categories
Allt det där
Spelas på radio. Få vara med i en antologi. Gästsjunga. Gästskriva. Jag ser ju att andra upplever allt det där. Hör en spelas på radion idag. Läser om en annan som “ofta får förfrågningar om att delta i en antologi” och jag undrar. Över var man befinner sig. Om man finns. För inte händer sådant där här. Ja och gör det det så måste man tjata. Och måste man tjata,… ja då är det inget för mig. Om det jag gör inte står upp för sig själv då kan det ju såklart få vara.
Men alltså. Hur går det där till? För de andra. Finns det något speciellt kontaktnät, ett som jag inte är med i? Eller är det bara skräp allt jag gör? Det sista det svåraste såklart. Och kanske sanningen dessutom. Däri kan man misströsta och gräva ner sig i djupa gropar och täcka över sig själv med sin egenproducerade skit.
Fast tänker jag efter så får man ju en och annan fråga också såklart. Tackar dessutom nej till det mesta. Har blivit duktig på att säga “nej”. Så duktig att jag nog får börja träna mig på att säga “ja” igen. Eller inte då. Har det väl rätt gott ändå. Ett nytt mixerbord. En hårddisk. Några pluggar och att fortsätta som jag gör nu… Inte kan jag begära mer. Bloggen fungerar ju ändå ungefär som en vän att beklaga sig mot. Kodandet är en njutning. Lödandet lika så. Som i härligheten då. Men klagar och misströstar ibland ändå alltså. Fast man definitivt inte har någonting alls att klaga på. Egentligen.
Men nyfikenheten. Den är kvar. Hur gör dom?
En man frågar igår om min låt “jag är ingen soldat” har plockats bort. Kan det beror på att någon klagat? Hör en skadeglädje där i rösten. Ljusdalsskadeglädjen. Men vad som finns att klaga på vet jag inte. Om Winnerbäck har använt dom orden så äger han dom inte. Dom ingår i min låt också , den som är bara min. Nära träffar inga harar. Ingen stöld. Fast fel blev det första gången jag la upp grejer på Spotify. Låten heter “Mina drömmar är inte till salu“. “Jag är ingen soldat” var ett namn som jag hade på mixen. Så jag rättade till det bara när jag laddade upp nytt. Inte så konstigt alltså. Det där “vill-att-det-skall-gå-illa” mentaliteten gillar jag mikroskopiskt och inte alls. Lite dra åt helvete där. Ändå möts man av den så ofta. Speciellt i musikkretsar. Inte många där som vill att det skall gå bra för någon annan inte. Om man nu inte själv får vara med på ett hörn då såklart. 21
Gnälligt. Som om man var gubbe redan nu. Visst ja. Det är man ju. Så nåja. Hörde en annan gubbe gnälla på radion idag. Fullt omedveten om att han hade gått ur tiden. En stackare. Vid en viss ålder är det dags att hålla käft. Japp, möjligen har jag ramlar över den där linjen jag med. Men min blogg det här. Köp den inte. Betala inte priset. Då slipper man undan gnället. Enkelt.Alltså kräver jag ändring hos er läsare. Inte hos mig själv. Det sistnämnda skulle vara alldeles för jobbigt för en otränad person som mig.
Jo jo
Categories
Oktober
Det känns lite som oktober när man vaknar. Helvetet är kallare än vad man tror.
Categories
Tänkvärt!?
Witness the ‘making of’ a salamander from fertilization to hatching from a single cell in this six minute time-lapse.
Source: Salamander Grow From a Single Cell | Incredible Time-Lapse | Abakcus
Idag får jag höra från tredje källan om Lars Winnerbäcks inledning på karriären. Den känns ganska självklar idag tycker jag. Många med mig också såklart. Men så var det inte. Återigen – såklart.
Många var musikförståsigpåarna som inte fattade storheten där. Och inte ens när han äntligen gavs ut så fattades det speciellt mycket i de där leden. Ett ganska ljummet mottagande. Men herr Winnerbäck spelade på. Folket fattade. Villa ha det där. Musiken spreds i de breda folklagren. Inte i det väloljade musikmaskineriet. Istället tvingade musiken sig in som en folkets kil i hård ek. Ja och sen, när det uppenbara är där, då ville ju experterna ha också såklart, i alla fall efter att ha bränt alla inledande bevis på sin oförmåga att se det stora. Ja ni fattar.
Finns såklart en del att lära för de unga av detta. De som vill fram. Spela på bara. Skit i vad folk säger. Samarbeta istället för att konkurrera så förbannat. Ta kontrollen kids. Det är ni som är den nya tiden. Inte dom som var det igår.
Hörde dessutom en annan bra grej idag. Det handlade iof om att få fart på sin karriär men gäller för allt liv i ett samhälle tror jag. Såhär
“Det dom ger sig på är just det som du skall behålla“
Alltså:
De andra säger är dina svagheter. Där min vän, där har du dina styrkor.
Det du!
Sug på den!
Länge. Och noggrant.
Själv behöver jag inte bry mig så mycket om de där tyckarna. Jag hör dom inte ens. Det är fördelen med solitärens liv. Man gör sin grej. Döv. och blind. Känner bara efter vad som känns rätt och så går man in den riktningen. Jag har försök leva så ett liv. En del kommer såklart anse att det gick sådär. Själv är jag rätt nöjd. Girig har jag aldrig varit. Ni vet väl att den fattige saknar mycket, den girige saknar allt. Girig kan säkert ersättas med “avundsjuk” vid behov.
Men visst, man skulle gjort vissa saker annorlunda om man levt om sitt liv. Men antagligen bara för att man nu sitter här med facit. Allt är så enkelt då. Såklart är det så. Det behövs så lite för att välta. Som mest behövs en lagom stor tuva. Vilket lass som helst stjälper där. Det behövs så lite för att upphöjas också. Att födas in i rätt familj hjälper. Att bo i rätt land. Befinna sig i rätt tid. Råka stöta på rätt person. Och jodå, man får ligga i och gneta på i båda fallen.
Fast ängslighet, det kommer man inte långt med. Då blir man kvar på marken. Garanterat. Sjunkande genom den dessutom. Mot six foot under. Om ingen råkar bära en i någon riktning. Risken då är bara att man hamnar någonstans dit där man inte ville bli buren. Bättre att släppa ängsligheten och gå själv i den riktning man vill gå. Jobbigare men säkrare. Hur det än går, så blir du i alla fall nöjd med dig själv om du gör det. Där finns ändå den hårdaste domaren i domstolen. Försök inte komma undan med någon han/hon/det/gud eller s:t Per. Du är den enväldige domaren i dit liv. Jävig dessutom, eftersom du skall leva det där livet också.
Skitprat säger Mr X såklart. Mrs Y håller med. Dom har minsann jobbat hårt för sin a b c d e f g … Som vilken annan knarkare som helst. Hårt jobb. Inget är låtsas där inte.
Men min blogg. Jag skriver alltså precis vad jag vill.
Sicken frihet. Va!? Tagen. Tillskansad sig. Orättvist? Du vill också skriva en massa strunt?
Fick förresten en fråga om jag ville delta i en serie om influensers som en tidning skall köra. Fick mig sannerligen att le. Rent av fnissa. För är det något jag INTE är så är det en “influenser”. Säger jag A så kommer definitivt alla andra att tycka B. Jag är nog snarare en anti-influenser tänker jag mig. Ett företag kan hyra mig för att skriva om konkurrentens produkt. Det är tämligen säkert att konkurrent kommer att lida skada av sådant skriveri, hur positivt det än är, om den kommer från undertecknad. Jag har inget som helst positivt inflytande på min omvärld nämligen.
Apropå det…
Får mig här och nu att hoppas att Lars Winnerbäck inte drabbas av mina ord ovan. Han verkar deppig ändå. Ju.
Men nu har jag annat att göra. Serru!