Categories
Betraktelser & Berättelse

Allt det där

Spelas på radio. Få vara med i en antologi. Gästsjunga. Gästskriva. Jag ser ju att andra upplever allt det där. Hör en spelas på radion idag. Läser om en annan som “ofta får förfrågningar om att delta i en antologi” och jag undrar. Över var man befinner sig. Om man finns. För inte händer sådant där här. Ja och gör det det så måste man tjata. Och måste man tjata,… ja då är det inget för mig. Om det jag gör inte står upp för sig själv då kan det ju såklart få vara.

Men alltså. Hur går det där till? För de andra. Finns det något speciellt kontaktnät, ett som jag inte är med i? Eller är det bara skräp allt jag gör? Det sista det svåraste såklart. Och kanske sanningen dessutom. Däri kan man misströsta och gräva ner sig i djupa gropar och täcka över sig själv med sin egenproducerade skit.

Fast tänker jag efter så får man ju en och annan fråga också såklart. Tackar dessutom nej till det mesta. Har blivit duktig på att säga “nej”. Så duktig att jag nog får börja träna mig på att säga “ja” igen. Eller inte då. Har det väl rätt gott ändå. Ett nytt mixerbord. En hårddisk. Några pluggar och att fortsätta som jag gör nu… Inte kan jag begära mer. Bloggen fungerar ju ändå ungefär som en vän att beklaga sig mot. Kodandet är en njutning. Lödandet lika så. Som i härligheten då. Men klagar och misströstar ibland ändå alltså. Fast man definitivt inte har någonting alls att klaga på. Egentligen.

Men nyfikenheten. Den är kvar. Hur gör dom?

En man frågar igår om min låt “jag är ingen soldat” har plockats bort. Kan det beror på att någon klagat? Hör en skadeglädje där i rösten. Ljusdalsskadeglädjen. Men vad som finns att klaga på vet jag inte. Om Winnerbäck har använt dom orden så äger han dom inte. Dom ingår i min låt också , den som är bara min. Nära träffar inga harar. Ingen stöld. Fast fel blev det första gången jag la upp grejer på Spotify. Låten heter “Mina drömmar är inte till salu“. “Jag är ingen soldat” var ett namn som jag hade på mixen. Så jag rättade till det bara när jag laddade upp nytt. Inte så konstigt alltså. Det där “vill-att-det-skall-gå-illa” mentaliteten gillar jag mikroskopiskt och inte alls. Lite dra åt helvete där. Ändå möts man av den så ofta. Speciellt i musikkretsar. Inte många där som vill att det skall gå bra för någon annan inte. Om man nu inte själv får vara med på ett hörn då såklart. 21

Gnälligt. Som om man var gubbe redan nu. Visst ja. Det är man ju. Så nåja. Hörde en annan gubbe gnälla på radion idag. Fullt omedveten om att han hade gått ur tiden. En stackare. Vid en viss ålder är det dags att hålla käft. Japp, möjligen har jag ramlar över den där linjen jag med. Men min blogg det här. Köp den inte. Betala inte priset. Då slipper man undan gnället. Enkelt.Alltså kräver jag ändring hos er läsare. Inte hos mig själv. Det sistnämnda skulle vara alldeles för jobbigt för en otränad person som mig.

Jo jo

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.