Categories
Swedish

Operation: Save Chamsi | hedorah

OPERATION RÄDDAFEMMAN

The local punk house Kulturhuset Femmanin Uppsala is in need of your help. Femman/Chamsi is where Uppsala Hardcore basically lives and where all of the best underground DIY

Source: Operation: Save Chamsi | hedorah

Categories
Musik

Kodarmusik

Det går bra nu…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ljus

Pelargonerna, ja tanterna alltså, och jag försöker suga i oss så mycket ljus som det går idag under de få soltimmarna utan att själva ge oss ut i det arktiska. Det går sådär såklart. Men om jag minns rätt från förra året så är det en vecka kvar tills ljuset börjar plocka minuter i pluralis från mörkret varje dag. Det där är en accelererande rörelse som man inte riktigt hänger med i och förstår förrän man står där på Vasaloppssöndagen och då på riktigt fattar att nu jävlar, nu har vi lämnat den riktiga vintern bakom oss. Talgoxar har sjungit en sång om sommar för oss ett bra tag då men det är liksom som man inte fattar förrän den där dan.

Vasalopp sjunde mars i år. En månad senare är det påskdagen. Om allt lättar efter Vasaloppsöndagen så kan man oftast pusta ut den fullständiga utandningspusten efter Påsk. Alltså den där som definitivt tar loven av det-är-vinter-och-det-kan-gå-åt-helvete skräcken. Jodå, massor av saker kan gå åt helvete på sommaren också, men små helveten blir lätt mastodontstora helveten under vintern. Alltså därför bättre att göra sina besök i valfritt helvete under sommarhalvår.

Har lite svårt att komma igång sådär på riktigt idag. Det blir gärna en massa onödigt surfande. Men tar tag i lite sådant där måste-göras så dagen blir i alla fall inte helt bortkastad. STIM’ar två låtar också för säkerhets skull. Det är väl egentligen ingen mening med det där heller för en sådan som jag. Men Peter L. sa att man måste, och honom litar jag på fortfarande, fast han själv är borta nu och turnerar i för mig okända världar numera. Tänker förresten, “alltid retar det någon”, när jag skriver i minuter och titlar..

Den gamla damen faller samman inför mina ögon. Alltså körsbärsträdet som står utanför mitt fönster. En till stor gren knäcks just precis när jag står där och skall fylla fågelmat. Hon har passerat sina bästa år som det verkar. Orkar inte stå emot vinterns hårda härjningar. Det är med stor sorg man ser på. Vi måste prioritera så att vi kan plantera ett nytt till sommaren. Det har vi iof försökt några år redan utan att lyckas. Men den som försöker lyckas oftast till slut. Så ge sig är det inte tal om. Men frågan är väl om man kan få så söta och goda körsbär som vårt träd har bjudit på så många somrar. Hade jag hur mycket pengar som helst så skulle jag plantera hundra körsbärsträd här på kullen. Japp, bara för blommornas skull. Tänk att göra det här till “körsbärskullen”. Eller ännu hellre skapa “körbärsbyn”, men då måste såklart människor samarbeta. Det har jag bara upplevt två gånger under den tid jag bott här. Den första gången var när gruvan kom till. Den andra nu i vår när skolan skulle krympas till en tumetottskola. Det finns en urkraft här uppe hos folket som ingen endaste en kan stoppa. När den vaknar mullrar det. Men den är som en gammal traktor från trettiotalet. Svårstartad. Oftast.

Så ett körsbärsträd alltså. Möjligen två. Jodå. Till slut. Ett i taget.

Ut i det vintriga måste jag såklart när posten kommer. “Tanterna” skrattar åt mig där från fönstren eftersom de ogärna följer med ut. Dom är inte snälla på det viset. Det är väl det där Sydafrikanska i dom som tittar fram. Men postlådeturen är snabbt avklarad. Reklam mest. Väntat eftersom det ändå är måndag. Men lådan innehåller också nässpray till undertecknad hitsänd från Apoteket. Sesamolja. Japp, Gubbnäsor behöver smörjas. Skall tydligen minska blödningarna som stört mig ett tag. Man går omkring och lever med ett gistet och knarrande maskineri numera.

Nu återstår intag av föda – kallas kvällsmat här – följt av kvällsskift. Kanske hinner man stödsova en kvart innan rapport. Eller inte. Det går på ett ut det där. Oftast räcker det att komma bort från det invanda en stund för att starta igång den där inspirationen. Lugnet lämnar mig aldrig i den där väntan. Den har alltid kommit tillbaks till mig hittills. I någon form, i någon nivå av kraft. Så att man kan förändra världen. Jodå, Serrö! Det där retar definitivt mer än en. Det vet jag ju. Varför skulle jag annars skriva det? Tjing så länge.

Categories
Swedish

Covid-19 Gävleborg

Source: Microsoft Power BI

Categories
Swedish

Online drone display lights up skies for Hogmanay #drone #droneday « Adafruit Industries – Makers, hackers, artists, designers and engineers!

Heres to hoping 2021 is full of even more awesome drone shows! Via BBC: Fare Well, a three-part series, saw drones travelling at speeds of 25mph at altitudes of up to 500ft (150m) and forming image…

Source: Online drone display lights up skies for Hogmanay #drone #droneday « Adafruit Industries – Makers, hackers, artists, designers and engineers!

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Kylan

Categories
Betraktelser & Berättelse

Slutet

Någon skär halsen av mig . Det är ett rent snabbt snitt med en mycket vass kniv. Det är så jag vaknar vid pass sju här på morgonen. Måste känna efter. Först högt upp och sen längre ner på halsen. Inget snitt. Inget varmt klibbigt blod på händerna. Puh… Vänner som skickar lyckönskningar kanske? Eller han/hon/det/döden/mörkret som kryper närmare. Försöker få mig att förstå att inget liv är evigt.

När jag kommer ner till låtsaskontoret så är allt det där kvar inom mig. Känslan. Kanske hände det där i en parallell värld. Vad vet man? Den där förnuftiga rösten inom en pratar såklart om drömmar. Ibland är dom sådär. Eller kanske ganska ofta. Det är bara det att man inte minns de där gångerna, så som det är med drömmar.

Det får bli kaffe istället för te den här morgonen. Behövs starka grejer för att vakna till liv. Japp tar en skopa extra kaffe också.

Julen är väl slut här. Eller egentligen håller den väl i sig framåt onsdag. Men från och med idag vanlig vecka i alla fall. Möjligen med vila på onsdag då. Men vi har haft en riktigt bra och fin jul här på kullen. En sådan där man minns som en av de bästa. Tacksam för det. Men själva magin med julen den är borta. Vart tog den vägen?

Vår älg kommer på besök under gårdagen. Vandrar stilla i skogsbrynet och mumsar i sig skott. Alltid när vi ses förundras jag över att vi har dessa stora vackra graciösa djur fritt rörliga alldeles nära oss. På samma gång har jag svårt att förstå den där längtan så många känner efter att rikta in hårkorset mot bröstet på den och trycka av ett skott. Det känns så fullkomligt omöjligt för mig. Men jag vet såklart. Har man gjort det en gång är det ingen konst nästa gång. Man har passerat en gräns inom sig själv. Där är det ingen skillnad om målet är älg eller människa. Det sista måste man också förstå och handla därefter.

Jag sitter i studion hela gårdagen. Där är där jag är som lyckligast. Det är underligt. Jag känner en sån oerhörd glädje i det där. Varför det? Tiden upphör i den bubbla jag direkt hamnar i när ett beat går igång.

För mycket tid går visserligen åt till struligheter som vanligt. Jag sålde av grejer för att få en enklare skaparsituation, men tog nog i för mycket. Det är för låg kvalitet på det som finns kvar. Måste åtgärda en dag. Sen. Om det finns ett sen. Men lycklig och väldigt trött går jag och lägger mig vid tolv.

Kanske är det det där med att jag skapar utan krav som gör det så gott att sitter där. Så är det ju med skrivandet också. Det här. Inte behöver jag bry mig om hur det tas emot. Skiter i det. Så med musiken också alltså. Jag gör det jag tycker är kul. Gör det efter bästa förmåga. Japp, är själv. Det finns inga hjälpande händer. Det är bara jag och ren sann ospekulativ glädje.

Tittar på den andra delen i serien om Ulf Lundell också. Visst han är ett geni. Absolut. Han går inte att bortse från. Men två gånger har han sjunkit ner i dyiga pölar sett från min horisont. Första gången när hans blogg blir till böcker. Kan man kamma hem stålarna så SKALL man kamma hem stålarna, konstateras det. En del tänker så. Han gör det tydligen. Vad han nu skall med med mer stålar till? Sen den där rattfyllan. Ingen som kör rattfull kan få respekt från mig. Inte ens förståelse. Det räcker inte ens om man är ett geni.

Fast vad bryr sig en Österlenboende om vad jag tycker. Såklart inte alls och det med rätta. Han har väl sina demoner. Jag har mina. Man försöker leva ett liv så gott man kan. Stor som liten.

Slutskottat nu några dagar. Prognosen jagar termometern ner mot tjugo. Så jag shuntar upp. Hoppas på det bästa. Man är alltid på helspänn när det rör sig åt det där hållet. Det finns inte allt för stora marginaler för missöden.

Men nu alltså en oskriven vecka föröver. Det finns en värld att förändra. Den förändrar sig inte själv. Serrö.