Day: 15 January 2018

Ge upp, säga att en måndag är hanterad, avklarad, att den blivit historia. Jodå. Imorgon ut mot kusten. Ingen borde väl egentligen ge sig ut på vägarna i det väder som väntas. Men det är som det är. Man biter ihop och styr sin röda Renault +330000 mil genom “snöstormen”. Hoppas att man tar sig fram och tillbaks. Mer kan man inte göra. Det man måste göra det måste man göra. Det är inte svårare än så.

Operationsplaneringarna rullar igång. Två resor till Gävle. Jag gillar den stan så varför inte. Överläkare Magnus skrämmer mig med “stor operation” ggr två. Jag som är rädd redan för en liten. Men det blir som det blir. Man får i  alla fall se Gävle.

Har kollat in Times Square eftersom jag missat min dos av det idag. Det är sig likt. All snö borta där. Turisterna har inte smält bort dock. Inte deras klickande kameror heller. Men två grader minus där med. Jo sex här. Men ganska lika ändå. Los och New York. Det är bara yta som skiljer. I princip.

Men nu bok. Ny bok. Läsa en timme. En ynnest. En drömresa. Utan den skulle jag ligga och grubbla i fyra timmar på teknik innan jag till somnade. Man får lura sig själv. Men man kan såklart räkna får också. Om man föredrar det. Eller ligga och fundera. För det finns ju att fundera på också.

Godnatt!

Himlen är sjukt grå där ute. Som om den behöver ambulans. Man borde ringa. Anmäla. Hjälpa. Men inser väl någonstans att de skulle skratta åt en på 112 om man slog det där samtalet och förtäljde om läget. Men mörkret vill liksom inte fly för dagen här idag.  Dröjer sig kvar. Som det där täcket man så ogärna vill ta av sig när sängen är varm och skön och det är måndag och man bara vill stanna där i det goa. Ja det är så det verkar där ute. Natten tvärhåller sig kvar och står ivägen för dagen.

Men vindarna härja där ute. Gör sitt bästa för att väcka världen. Men under tio m/s i medelvind, inte mer än femton i byarna. Lugnt. Snö skall vältas ned från grenar. Det behövs plats för den som är på väg.

För imorgon kommer snön igen, dan efter det och dan efter det och dan efter det också. Om de utlovade mängderna snö dimper ner så får vi en drygt fyra decimeter den här veckan. Så det får skottas. Läggas på hög. Det där vita. Det som är blått om man tittar efter lite närmare.

Jag borde ha tagit min promenad här på morgonen. Den piggar upp sinnet. Men jag lyssnar på vinden och ställer in. Fegt. Men jag är nu en gång för alla en feg och ynklig stackare. Jag sätter på lite kaffe istället. Tror att det skall rädda min själ. Den som för länge sedan förlorades till universums tomhet. Diffunderade i rockstjärnedrömmar.

K däremot, hon stövlar iväg. Orädd som alla kvinnor i vår släkt. Det skall till mer än vindar, kyla och kyleffekt för att lektioner i bild skall ställas in och biblioteket i Los skall sluta servera spänning och kunskap.

Själv kryper jag alltså fegt darrande länge in i mitt hål. Sitter där och väntar på dagens samtal från överläkare Magnus som skall staka ut mitt år. Medan jag sitter här kan jag gott lägga en sten på en annan. Inte kan de väl göra någon större skada ändå?

Selfies av Jussi Adler-Olsen

En till bok i den här serien. Bra skrivet som vanligt Men kanske lite tröttare än de tidigare böckerna. Möjligen förstörs läsupplevelsen något av att jag missat två böcker mellan denna och den föregående. Men vill man ha en deckare som liksom alla andra deckare flyter igenom huvudet men inte lämnar jättemycket efter sig är den här ett lika gott val som många andra.

Andra böcker jag läst finns här.