Category: Betraktelser & Berättelse

Det är tidig kväll.
Fredag.
Tät dimma.
Mjölk.
Vårkänning.
Kylan är på väg tillbaks.
Gömslet står klart där vid myren.
Granris.
Orrarna spelade där för fullt.
Varje morgon är det föreställning.
I gryningen skall dom fotograferas.
Vandringen ut till myren i dimman.
Förväntan.
Tung kamerautrustning att bära.
Sovsäckar. Proviant.
Gömslet som står där vid myrkanten.
Brasan som tänds.
Röken som sticker i ögon.
Tårar. Men glädje.
Värmen från en ensam eld.
Mörkret som sänker sig.
Sovsäckar i gömslet.
Kallt på väg mot kallare.
Historierna. Dåsandet.
Somnar fast vi inte borde.
Skogsmusen som kryper över ansiktet.
Väcker. Räddar liv.
Oj, vad kallt det är.
Benen stumma.
Kamraten som väcks.
Svårväckt. Nära förfrusen.
Fingrar som är så stela att dom inte kan hålla tändstickan.
Yr av kylan.
Kamp mot tiden.
Brasan som brinner till slut.
Värmer äntligen.
Men inte så länge.
Elden släcks. Tystnad.
Två gömda i granriskojan.
Osedda. Spanade.
Räven som går över myren.
Som om den ägde den.
Första orrtuppen landar.
Hannen börjar spela.
Honorna.
Andra tuppar.
Det är dans där på myren.
Kärlekslek.
Vi tittar på i smyg.
Objudna. Nyfikna.
Dokumenterande.
Solen går upp.
Värmer inte.
Dansen avtar.
Föreställningen är slut.
Deltagarna ger sig iväg.
Tysta ovationer.
Brasan tänds igen.
Kaffet kokar.
Värmer snart i magar.
Njutningen.
Det var värt det.

Det var Januari och under minus tjugo ute. Långt till ens aningar om sommarkänning. Det är lördagskväll och jag har inget att göra så jag bestämmer mig för att fotografera en fjärilspuppa som jag har liggande. Jag lägger puppan i en Pelargonkruka, riggar belysning och börjar fotografera. Då händer något oväntat. Den kläcks. Lurad av värmen från fotolampan. Jag får vara med om ett mycket vackert ögonblick där i vinterkvällen. Metamorfosen.

Bilderna valsade runt i Svensk press under en längre tid och jag kunde finansiera min fotohobby med pengar som ramlade in.

Först kom våren. Sen gick isarna upp. Det var som om det fanns en årstid till mellan våren och sommaren när man bodde där bredvid älven. Under flottningen var det ännu en. När den första timmerstocken siktades. Voxnan var central på många sätt. Fiskmåsarna och änderna kom samtidigt med islossningen. Vältajmade.

Vägen över isen gick inte längre att gå till skolan strax efter att våren kommit. Men det dröjde ännu en tid innan isen gick upp. Först skulle den byta färg och bli svart och varnande. Men sen brukade det inte dröja många dagar innan strömt vatten bröt upp den. Nu med isflaken seglade sakta ner efter älven veckor efter det. Men när dom började ta slut. Bli mindre och sen helt försvinna då var det dags för häggen att blomma. Då ökade längtan efter ett långt härligt sommarlov som också det levdes i närheten av ån.

Jag brukade börja i Januari att hugga sly till kasen. Veckan före sista April brukade resten av ungarna i kvarteret hänga med. Man ville ju ha den finaste och största kasen. Något år gick jag runt och tiggde pengar till fyrverkeri. Man fick liksom aldrig cred för det där man gjorde. Den bara hamnade där av sig själv liksom den där kasen. Men man tänkte inte så mycket på det där. Att smälla smällare och grilla falukorvsbiten där vid kasen, när man hade brandvakten på kvällen, var liksom belöning nog.