Category: Betraktelser & Berättelse

I mitt stilla, stilla, väldigt stillsamma sinne under lunchdiskningen idag undrar jag, vilket som är värst…

…att vara fet eller att vara dum i huvudet?

Är i Ljusdal halv sju på morgonen idag och hämtar bilen. En fjäder bak har gått av. Losvägar. Har hänt några gånger förr. Kyla plus isiga skumpiga vägar får det där att hända. Annars inga större grejer. Möjligen byta bromsskivor bak och ett bromsok. Men bara möjligen. Hemma igen en timme senare. Några tusen fattigare men nöjd.

Beställer en ny service tid för den där fjädern. Frågar pris på det andra.

Beställer en besiktningstid.

Flyttar nästa tandläkarbesök eftersom jag har annat för mig just den dagen. Går finfint.

Letar lite komponenter till projektet. Hittar.

En Koreansk firma kommer med en inbjudan. Ja tackar ja. Blir demo.

Dokumenterar. Tänker lite. Letar några komponenter till.

Hämtar batterier i postlådan. Köpta på Apotea. Halva priset mot anda ställen. Gratis frakt. Kan såklart rekommendera. LR43’or.

Trött. Men inte tröttare än att jag tar mig igenom en nästan full dag. Vid halv tre ner till Ljusdal igen för att hämta K. Handlar lite till helgen och sen hem igen. Hinner jobba en timme till. Försöker skjuta undan det trötta jaget.

Efter maten somnar jag under rapport. Sittandes. Gammeln som tar ett hårt grepp i en. Men inte gör det något. Det är som det är.

Det bästa av allt är att “min” mekaniker fixar baklyktan. Då behövs ingen tur till Hudiksvall på fredag. Flera timmar extra arbetstid den här veckan. HURRA!

Nu sitter jag alltså här igen. Skapligt pigg. Skall nyttja de timmar som är kvar på dygnet till att ta mig vidare. Den lilla avstickaren blir som vanligt en längre avstickare. Men lever med det. Sandkonst varde här.

Jag älskar skapelseprocessen. När man leker Gud. Men inte tystnaden efter man släppt saker. Samma tystnad har mött mig hela mitt liv när jag gjort saker. Det spelar ingen roll vad. Men kanske är just det där den läxa jag skall lära mig i det här livet. Att uppskatta processen fram till “klar” så mycket att jag kan överleva tystnaden när man släpper lös sin skapelse. Riktigt framme där måste jag erkänna att jag inte är. Det svider alltid lite. Metoden att möta det där är att starta ett nytt projekt och kasta sig in i det så fort som man bara kan så att man inte behöver tänka så mycket. Skriva. Musicera. Koda. Löda. Prata. Ekot är det tydligaste svaret på allt men knappast intressant att lyssna på eftersom man ju har hört just det förr, förr och förr….

Men essensen av sandkonstens utövande är skapandet. Att skapandet och vägen till just den skapelsen är allt som spelar roll. Försök förklara charmen i detta där för en ingenjör…

Konstnärer, vetenskapsmän, ingenjörer. I den ordningen. De tre som sitter på skaparens tron. Ingenjören realiserar det som vetenskapen bygger grunden för och konsten står för själva existensen och grundvalarna och att se och realisera det som inte finns eller ens kan finnas innan det är skapat. Uppfinnaren är en person som är alla tre på samman gång. Konstnären, vetenskaparen och ingenjören i ett.

Klädd i grönt från topp till tå? Nej, inte jag. Men man borde vara. Tydligen. För det är Saint Patrick’s Day. Varför associerar jag till potatis? Hyr som helst kan man bli nypt hör jag om man inte är grön denna dag. Frågan är bara vem som skall nypa mig tänker jag och sätter på mig samma jeans som igår och min sunkiga tisha.

Ner till människobyn igår. Lämnar bilen. Men tvättar den först. Lång kö av tvättsugna. Jag i den. Men fantastisk maskin. Helst skall den ju inte skrapa lack och kaross och ha sönder rutor. Inte mycket plats för buggar där om man inte vill ha väldigt sura användare.

Bussen hem går den här dagen. Jag höjer på ena ögonbrynet av förvåning. Men skall en elbuss låta såhär

Nåja, Looslimpan har väl alltid låtit något åt det där hållet så allt är väl som det skall.

Ensam är jag de sista fyra milen. Känns lite lyxigt sådär. Trotts att bussen låter illa. Egentligen borde man väl skämmas. Så mycket el till spillo för att frakta hem en enda gammal gubbe till sin kulle.

Idag är alltså bilen på service. Skall hämta imorgon. Mycket pengar för lite är det väl egentligen. Men just det där med att någon annan går igenom grejer och har en åsikt om skicket känns ändå bra. Så vi följer de där serviceintervallen. Fixar det mesta som kommer upp. Skönt att ha en bil som man (tror) man kan lita på. Vår förra och flera före den har inte varit i det skicket. Varje gång man startade visste man inte om de skulle starta. Varje gång man gjorde en längre resa visste man inte hur det skulle gå. Varje missljud kunde innebära ekonomisk undergång. Eller i alla fall timmar liggande i snö och kyla skruvandes. Bättre nu.

Hemma igen hoppar jag på mitt projekt igen. Då precis som idag tittar jag mig runt i lokalerna och känner att JA, här vill jag vara. Den känslan skall inte underskattas. Finns rikedom dolt däri. Ändå känner jag den i princip varje morgon jag kommer ner hit till kontoret. Jag är sugen. Fast oss som är miljardärer på den där känslan listas såklart inte i finanstidningarna. Förnöjsamheten har inget pris.

Dagen kommer att ägnas åt att fixa en binär variant som körs över websocket. Fast lösningen är mer generell än så. Jag fixar den så att den fungerar på de andra överföringsmekanismerna som VSCP använder sig av också. En avstickare som bryter sönder och förstör. Det är/blir lite kämpigt ett tag. Men det går över. Hade man en ekonomisk blåslampa i rumpan hade det varit vansinne dessutom. Men nu har man inte det. Gör det som man tycker är rätt istället för mest ekonomiskt. Kanske vinner mitt företag en dag tävlingen om aktiebolag som gått med förlust flest år. Sandkonst är kanske inte världens bästa affärsidé ändå.

Soligt ute. Stannar alltså inne och jobbar jag. Om någon nu kan tro mig när jag använder det ordet som hemmasittarnas hemmasittare.

Jaha, då har man kommit till den punkt på dagen och veckan när det inte är lönt att krypa ner i råtthålet. Det är för lite tid kvar till helg helt enkelt. Ingen ide att anstränga sig och söka koncentration.

Fast skönt. Det har varit en intensiv vecka det här. Mest på liksom. Hög effekt. Påkopplad. Producerande. Nu med helg så kan man alltså gå in i det andra läget. Bortkopplad. Icke producerande. Slöheten. Nästan inte ens tänkande.

Tanken på det där gör att det jag mest av allt längtar efter just nu är ett glas whisky. Har en förmåga att glömma de där glasen om helgerna, att det finns kvar i flaskorna, Det har inte varit vanligt rent historiskt här, men denna dag så tamefan. Stenen i bukspottaren får säga vad den vill. En drink skalla jag ha. Utan vatten. Skiter i vatten också när man skall vara det nämligen. Men tar gärna varannan saft. Jodå.

Imorgon soffa alltså. Ringer det på dörren får man låtsas att man inte hör. I alla fall framåt tolvtiden. Sen kanske man kan hörsamma. Men inte många som orkar sig upp för backarna hit. Bra slöa dagar. Bra andra också. Låter jag osocial då? Jaha!

Ute blåser det kuling eller något däråt. Vindkraftverken sjunger. Ägarna med antar jag. Ja vi som köper el också såklart. Nere mot tjugoöringar idag. Sådant applåderas. Drar mungipor uppåt.

Den gröna IKEA-soffan väntar mig alltså. Ikväll skall jag försöka hålla mig vaken under någon film. Imorgon när jag ätit frukost med kära frun så hamnar jag där igen. Sjunker längre och längre ner i soffan med min bok. Ja och strax där på så sover jag som ett barn igen. Trotts att jag sovit gott hela natten före och vaknat nyss. Men faktum är att det finns ingenstans där det är så skönt att somna in som på den gröna IKEA-soffan. Skall jag in på ålderdomshem någon gång så skall den med.

Problemet ikväll är att hitta en film värd att titta på efter att tunnbrödrulle är uppäten. Samma problem varje vecka. Har man sju säsonger på en serie så kan det lösa sig. Har man inte det så skall det sökas. Frugan hon har redan sett allt. Jag minns inte om jag sett eller inte sett. Tror inte på henne alla gånger. Tvingar igenom min vilja ibland. Kommer oftast på efter halva filmen att den där, ja den har jag sett. Hon är irriterande på det viset K. Har ofta rätt. Har hon fel så låter hon som hon har rätt mer än annars, ibland kan man genomskåda henne då. Men oftast går man på det också.

Båda katterna är här nu. Jamar. Brukar betyda behov av godis. Eftersom jag är en ganska snäll gubbe så lönar det sig att tigga av mig. Det är det fler än katterna som kommit på.

Ja, vila kan behövas innan bandyfinalen imorgon. Annars drabbas man väl av en stroke. Sport har aldrig varit nyttigt egentligen. Fråga på valfri akutmottagning så får du höra. Bäst och säkrats är att stanna i soffan. Njuta av livet medans man är där. Jovisst!