Categories
Betraktelser & Berättelse

Ping Pong

ping pong ball and rackets
Photo by Jenny K. on Pexels.com

Är i Ljusdal halv sju på morgonen idag och hämtar bilen. En fjäder bak har gått av. Losvägar. Har hänt några gånger förr. Kyla plus isiga skumpiga vägar får det där att hända. Annars inga större grejer. Möjligen byta bromsskivor bak och ett bromsok. Men bara möjligen. Hemma igen en timme senare. Några tusen fattigare men nöjd.

Beställer en ny service tid för den där fjädern. Frågar pris på det andra.

Beställer en besiktningstid.

Flyttar nästa tandläkarbesök eftersom jag har annat för mig just den dagen. Går finfint.

Letar lite komponenter till projektet. Hittar.

En Koreansk firma kommer med en inbjudan. Ja tackar ja. Blir demo.

Dokumenterar. Tänker lite. Letar några komponenter till.

Hämtar batterier i postlådan. Köpta på Apotea. Halva priset mot anda ställen. Gratis frakt. Kan såklart rekommendera. LR43’or.

Trött. Men inte tröttare än att jag tar mig igenom en nästan full dag. Vid halv tre ner till Ljusdal igen för att hämta K. Handlar lite till helgen och sen hem igen. Hinner jobba en timme till. Försöker skjuta undan det trötta jaget.

Efter maten somnar jag under rapport. Sittandes. Gammeln som tar ett hårt grepp i en. Men inte gör det något. Det är som det är.

Det bästa av allt är att “min” mekaniker fixar baklyktan. Då behövs ingen tur till Hudiksvall på fredag. Flera timmar extra arbetstid den här veckan. HURRA!

Nu sitter jag alltså här igen. Skapligt pigg. Skall nyttja de timmar som är kvar på dygnet till att ta mig vidare. Den lilla avstickaren blir som vanligt en längre avstickare. Men lever med det. Sandkonst varde här.

Jag älskar skapelseprocessen. När man leker Gud. Men inte tystnaden efter man släppt saker. Samma tystnad har mött mig hela mitt liv när jag gjort saker. Det spelar ingen roll vad. Men kanske är just det där den läxa jag skall lära mig i det här livet. Att uppskatta processen fram till “klar” så mycket att jag kan överleva tystnaden när man släpper lös sin skapelse. Riktigt framme där måste jag erkänna att jag inte är. Det svider alltid lite. Metoden att möta det där är att starta ett nytt projekt och kasta sig in i det så fort som man bara kan så att man inte behöver tänka så mycket. Skriva. Musicera. Koda. Löda. Prata. Ekot är det tydligaste svaret på allt men knappast intressant att lyssna på eftersom man ju har hört just det förr, förr och förr….

Men essensen av sandkonstens utövande är skapandet. Att skapandet och vägen till just den skapelsen är allt som spelar roll. Försök förklara charmen i detta där för en ingenjör…

Konstnärer, vetenskapsmän, ingenjörer. I den ordningen. De tre som sitter på skaparens tron. Ingenjören realiserar det som vetenskapen bygger grunden för och konsten står för själva existensen och grundvalarna och att se och realisera det som inte finns eller ens kan finnas innan det är skapat. Uppfinnaren är en person som är alla tre på samman gång. Konstnären, vetenskaparen och ingenjören i ett.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.