En ny kompis. Eller ny? Nejdå. Vi har träffats förr. Alltid i trappen ned till källaren varje år. Ja och i trädgården om nätterna. Paddan (Bufo bufo). En hona. Lite lätt giftig sådär. Lagom giftig. Därav handsken. Giftkörtlar på ryggen. Fridlyst som alla ormar, ödlor, grodor och paddor i landet. Här är det iof ingen fara om den inte var det heller. Frid råder på kullen. Nåja katterna håller kanske inte riktigt med om den saken,
En skönhet helt enkelt.
Vi plockar hallon. Ja och sitter. Stilla. På stol. Pratar. Svettas. Flyttar efter skuggan. Sen. Plockar hallon igen. Konstigt nog är hallonen stora i år. Hur det nu kommer sig. Inget vatten. Bara sol. Men stora och många är de. Lättplockade. Doftar härligt. Smakar sommar. Ja sensommar fast vi är i högsommar. Allt är tidigt. Som om de var bråttom. Är det det?
Förra året väntade man fortfarande på sommar den här tiden. Man väntade fortfarande när första snön föll. Väder är kaos. I år som alla andra år. Tror gör man i kyrkor.
Skogsbrand idag igen. Man tror ett blixtnedslag legat och pyrt ett tag. Brassat igång idag. Men våra hjältar fixar det där. Som vanligt. Men varje gång man hör sirenerna tar oron fart i magen. När är det vår tur? Man undrar. Gårdagens brand kämpades ner med helikopter.
Men slöar. Har ju semester. Tittar på Allsång. Morden i ?idsomer. Det fungera med nöd och näppe. Det finns mycket som borde ersättas med nytt. Spolas ner. Men ledigt alltså. Man måste mata in lite av det där.
Ut och vattnar efter alla mord. Sommarnatt. Underbart. Vi levde hela liv som unga under sommarnätter. Nu är man mest trött. En stor fet padda hoppar på min fot när jag vattnar tomaterna. Den får lite vatten den med. Men hoppar vidare. Hur överlever en padda en sådan här torka? Jag vet att de brukar gräva ner sig. Men kanske vaknar de på natten och ger sig ut på jakt. Jag vet inte. Jag vet så lite. Det är bara idioter som vet mycket. En underlig paradox. En av de konstigaste.
Studio igår. Härligt. Det blir lite. Lite. Lite. Älskar det där. Men än man kan tro.
Imorgon blir lill-katten sex år. Hur det är möjligt övergår mitt förstånd.
Jag skall lägga mig. Försöka åstadkomma någon slags vind genom huset. En bris som vaggar mig till söms. 18.75 C just nu vid kvart över elva. Jag vet att vissa lider. Inte jag. Det här är underbart. Men torkan är såklart inte helt kalas. Det är som vanligt att man skall passa sig för vad man önskar sig. Man får inte alltid det man vill ha. I år som alla år.
Godnatt världen säger jag. Jag tänker spendera morgondagen på ungefär samma sätt som gårdagen och dagen. Det går bra att använda det emot mig. När som helst faktiskt.
Natti natti!
Sitter och knåpar på en låt. Nej två. Sommarnattsknåpar. Det är liksom ingen brådska. Skön varm natt. Alla fönster öppna. Ser fladdermöss flyga där ute. Hör spinnarens surrande mot fönsterrutorna och i lamporna.
Bättre än såhär blir det inte. Nope.
Den stora utställningen av Marie Hermansson
Jag läser den här boken med glädje. Kul grepp att låta Albert Einstein vara en romanfigur som går in och ur det som verkligen har hänt. Kul just därför att han sammanvävs så bra med berättelsen och som en vanlig människa (nåja, ganska vanlig människa) i första hand.
Jag berättar om den del i boken där Einstein besöker Nils Bohr i Köpenhamn för min vän fysikprofessorn. Han mumlar något uttråkat (jag har hört det där förut) till svar. Är man fysikprofessor och medlem i Kungliga vetenskapsakademin (som får sig en riktig och välförtjänt käftsmäll i den här boken) har man fått höra “Einstein” flera gånger för mycket redan i inledningen av sin karriär. Men den här Einsteinfiguren behöver inte den där sucken. Men jag orkar inte förklara det. Karriärsklättring släcker tyvärr också eldar inom människor. Det är det sorgligaste jag vet faktiskt. Men har såklart inget med den här boken att göra.
Einsteins resa på en av Köpenhamns spårvagnar med Nils Bohr, där båda, inne i djupa diskussioner glömmer att gå av vid hållplatsen och om och om igen når ändstationerna med stor förvåning är helt enkelt underbar. Möjligen måste man ha en fysikerbakgrund för att uppskatta denna del till fullo. Men ett öppet sinne och i besittning av de vanliga fördomarna om de lärda kan räcka det också.
En bok jag gillar hur som helst. Götaplatsen och Liseberg kommer i framtiden att vara kopplade till den här boken och den stora Göteborgsutställningen. Resterna av en vision. Som blev dyr.
Läs!
Alla andra böcker jag läst finns här.
Vi går in. Det är för rökigt för att göra något vettigt ute. Vattenbombplanen hämtar vatten i Lossjön med jämna mellanrum. Faran är tydligen över för Kårböle, kanske tack vare vattenbombarna. Det glädjer oss. Mycket. Det finns hjältar att hylla.
Igår, ett rejält åsk och regnväder. Regndansen fungerade. Alltså. Liksom. Tack.
Ja semester är det. Jag gör inte mycket.
Det brinner. Norrut, Väster ut. Söderut. Kårböle tömt på folk. En by bortåt Fågelsjö tömd akut i natt. Jo, det här är gränslandet Hälsingland, Gävleborg, Dalarna, Härjedalen, Jämtland. Det märks i tidningarna. Samma ställe kan finnas i olika landskap respektive län. En kil in och man är i ett annat landskap. Förvillande också för oss som bor här permanent också.
Men det brinner här i gränslandet. Taigan brinner i år. Ja och det brinner utav bara fan dessutom. Nästan Tio kvadratkilometer bara här enligt en sen uppskattning. En brandfront som är fem och en halv mil. En toppbrand kan röra sig framåt med 40 km/h. Den springer man inte ifrån. Då dras manskap bort fån skogen. Det behövs bara lite vind för att den skall uppstå. Som igår. Det är otrevligt att veta det där när det brinner ut av bara helvete tjugo kilometer från oss. Var och en fattar att vi sitter här och är lite beredda till mans. Man funderar såklart över vad man skall ta med sig om det blir allvar. Foton. En tavla kanske? Men minne först. Helt klart. Sen kläder. Ombyten. Resten är det väl ingen fara med. Det kan brinna upp. Men katterna? Hur får man in dom om det blir allvar. De är helt klart oroade av allt det här redan. Jag gissar att det är mer än en som fått åka ifrån sina katter i Kårböle. Inget trevligt beslut att ta.
Vårt ålderdomshem här i byn har tagit emot evakuerade och vi är väl alla såklart beredda att bereda plats i våra hem om det behövs. Som vanligt kommer också det bästa fram hos människorna i ett sådant här läge. Jag hörde att Svegs brandstation hade golvet fullt av dricka och annan mat som skänkts. Det finns liksom hopp för mänskligheten känns det som. Ja och precis så känns det när det Italienska brandbekämpningsplanet flyger över oss. Solidaritet mellan länder. Det EU handlar om. Fransmän är på väg också. Svensk militär har semester, utom några få frivilliga helikopterförare som ställt upp på eget bevåg med hedern i behåll. Allt som allt en SKAM tamefan!
Det kan inte hjälpas att det där kaminförbudet känns lite uddlöst nu när luften är full av rök och har varit riktigt jobbig flera nätter i rad. Vi lär få i oss en livsdos och mer därtill av skadliga partiklar under den här branden. Skrotandet av några gamla kaminer… nåja liksom.
Nu blir det regndans.