Category: Betraktelser & Berättelse

Sjuk idag. Egentligen. Ja det är jag väl. Men låtsasjobbar med hjälp av Alvedon. Kryckor. Antar att man förkortar liv på det där sättet, men det kan inte hjälpas. Det är som det är. Jag är som jag är. Ja rent utav alla är som dom är. Det är rent utav så att man måste försöka förstå varandras tillkortakommanden. Inte bara de bra sakerna. Jodå. Liksom.

Nu tänker jag hur som helst gå och lägga mig. Det tänkte jag igår också. Men Hulken ville annorlunda. Fick greja en halvtimme. Livet på en pinne. Hulken och jag. Ja och vinterhelvetet. Man skrattar fast p ett galet sätt. Hmmm…. 😉

Min utvecklardator är nyinstallerad. Inte för att det gick klockrent. Men det gör det ju aldrig. Van. En dag åt helvete. Ja om man nu kan säga att andra dagar inte är det. Fast jo, med den galnes galenskap och arv efter farfar och släktled framför så säger jag nog att andra dagar är skapliga. Men det blir bra till slut. Hoppas man ju. Det visar sig.

Godnatt alla barn!

Det finns dagar i livet som man bara kan räkna bort. Det här är en sådan dag. Jag är håglös. osugen, okoncentrerad, ja inte ens en påse godis hjälper upp alltsammans. Det blir liksom inget av. Tänk om det hade varit en riktig arbetsdag. Kostnaderna. Nu är det här ändå bara en låtsasarbetsdag. Inte mycket att ha ändå. Men för mig som också är lite på låtsas, inte riktigt klok i alla fall, inte som andra, blir det tungt ändå. Jag vill ju så gärna dyka ner i den där världen jag vill vara i. Åkes värld. Idag går det inte. Måste finnas i verkligheten och det blir man trött av.

Jodå, jag skall bära in två pallar pellets också. Men inte heller det vill sig. Jag skyller på axeln efter den första pallens införsel. Jo den gör ont. Eller ondare. Kanske ondast.  Eller möjligen var det snöskottningen före det som framkallade det där. Men lyckas inte samla energi till det där heller. Försöker verkligen när jag hämtar “oposten”, ja posten i en tom brevlåda heter så, här ser oftast ut så numera. Räkningar ramla rin i internetbanken, Ebay har slutat skicka, Alibaba likaså. Men icke. “Inbärarpelletssuget” finns inte där. Skyller på att det är så JÄVLA kallt och går in och drar på ett extra element på full styrka. Sjunker ner i den begagnade kontorsstolen från Gävle. Letar en till tutorial om något som kanske kan komma till nytta en dag. Ibland är det skönt att bara åka med. ja, så jag gör det, åker med.

Jag är inget bra med de här dagarna. Blir nedstämd. Är så ovan att hjärnan “o-flödar”. När den liksom säckar ihop på det här viset så blir jag nedstämd i motsvarande grad. Oftast är det inledningen på sjukdom. Influensor och “kräksjukor” brukar börja så här. Med en sån här dag. Sen ökar helvetet. Man får ge sig en dag, kanske två. Men hellre et. Riktigt sjuk än bara trött och håglös.

Usch!

Så nu, lägga sig. Ja mata Hulk först. Men sen. Boken jag läser är inte så jävla rolig. Rådström. Men inte tråkig heller. Språket är bra. Som om en sådan som jag skulle kunna avgöra det. Ja kanske inte. Men jag känner så i alla fall. Jag har tillräckligt med självförtroende för att tro på vad jag känner i alla fall. Sen må ingen annan bli övertygad av det. Stör mig inte. Inte det minsta.

Men man ville ju ha biljetter bokade till Nürnberg och Barcelona nu. Ja och till ESC. Men det har man ju inte. Nürnberg vill jag se igen en dag. Har varit där och jobbat. En intensiv vecka före jul en gång. Åkte dit med femhundra på fickan. Lösa boliner. Dygnet runt jobb. Godis och Bayersk mat. Men det löste sig. Hemma nån dag före julafton. med riktiga pengar på fickan. Kunde ha blivit som det blivit egentligen. Första gången någon ringt en lördagsmorgon, velat betala taxi härifrån till Arlanda, för att få ner mig på jobb samma dag. Men fin stad. I alla fall i juletid. Slottet. Nazisterna har visst fortfarande hemliga middagar där. Som då, förr,  när det begav sig.

Men det blir alltså inget sådan där. Jag blir hemma. Frysandes och låg. Nürnberg har väl inte hjälpt där kanske. Men ESC (Boston i April) och Barcelona. Jodå. Åtminstone Barcelona. Där kunde man ju dröja sig kvar till maj någonstans. Jag menar låtsasjobba borde man väl kunna göra där likaväl som här. Ja faktiskt, när jag tänker på det, så kan man ju faktiskt kunna  låtsasåkaiväg på alla de där mässorna och konferenserna också. Ja och låtsasdelta. Fick en call for papers från ESC i dag så varför inte låtsas tala också. Nåja. Där går kanske gränsen. Man skall inte skämma ut landet man kommer ifrån. Det får andra göra. Ju. Liksom.

Håller på att kopiera över nästan 500 G till en annan drive. Min dator är inte på så gott humör därför den heller. Det underliga är att det där påverkar min mus så att den blir seg som sirap. Jo allt annat också. Men den speciellt. Här räcker det inte med en dag för att göra en sådan där kopiering. Gamla grejer. Billiga diskar. Men det är som det är. Blir Ubuntu imorgon om natten levererar den där kopieringen.

I alla fall kanske.

Inget fel på Debian.

Men det finns kvar på några servrar.

Snap är förresten förbaskat trevligt. En av anledningarna att jag byter. En alltså.  Den andra stavas användare. Det är en fördel att bemästra den plattform dom sitter på. Så är det bara. Inte ens i Los kan man vara helt och hållet Taliban. Konstigt när det verkar gå bra i Norrtälje.

Men nu så. Hulken. Bok. Sova. Hoppas på imorgon.

Skiter i proof-läsandet.

Godnatt!

 

 

Vore det inte en sådan uppenbar stöld så skulle jag stjäla The fool on the hill som namn på den här bloggen. Ja byta. Ändra efter alla år. Aldrig har väl en låt passat bättre som beskrivning av mig här på kullen. Ja, jag har annars en lista med andra alternativ också. Men det där är låten om mig. Fast det visste såklart inte dom när den skrevs. Troligen.

En kamrat påminde mig om låten. Tänk att man kunde glömma den. Tänk att man inte gjort kopplingen. Jodå. Illa. Egentligen. Liksom.

Äldste sonen fyller tjugonio idag. Det är liksom som fan. Ungarna börjar bli gamla de också. Alltså börjar man bli ivägen för världens utveckling. Dags att dra snart. Ja det där ordnar väl sig själv kan man tänka. Men konstigt är det. Det var inte så länge sedan vi gick upp mitt i natten och stack ut och fiskade och det var ett stort äventyr.

Men grattis såklart. Ett stort! Och HURRA – HURRA – HURRA ! ! !

Pratar med självaste han i Han och hans vänner på lördagen.  Det är skiva på gång där. Releaseparty 12’e maj. Kanske skall man besöka det där för en gångs skull. En höjdare på gång. Japp, det är det, helt klart, Hans bästa. Ja för “vännerna” står väl mest för spelandet medans “han” står för låtskrivandet. Ja och det gör han bra. En låtskrivare av rang. Varje gång vi pratar med varandra blir jag spelsugen så jag blir sjuk. Men studion står här fortfarande och är för kall. Och jag hör inte till det där heller. Såklart. Men man kan väl göra musik ändå.

Han är förresten en av de upphöjda idag. Därför har han råd att göra ett gäng i röd vinyl också. Som de som är mer intresserad av saker än av musik kan köpa. Vi här nere studerar honom lite extra noga utifrån fascistiska och moderata böjelser. Ja samma sak om du fråga mig såklart. Det är så lätt att glömma var man kommer ifrån när vitskjorta och slips åker på.

Men vi får se i maj alltså, kanske…

Saknar jag något från förr så är det just spelgänget. Edsbyn. Ett annat Hälsingland. Det var mycket frustration i det där också. Det “villes” så mycket. Men väldigt ofta förbannat roligt och en kamratskap som var väldigt speciell. Men man får vara glad för att man inte blev kvar där. I Ljusdal är “stjärnorna” ungefär desamma som de var under sjuttio och åttiotalet. Alla håller varandra under armarna. Inga nya kommer fram. En sådan stoppkloss har jag inte velat vara. Hurra för det nya. För det är något sorgligt över det där. Gammelvälde. Alla längtar fortfarande efter den där hitten som aldrig kom. Lokalstationen spelar alltid samma gängs releaser. Lokaltidningen fyller alltid helsidan med samma gäng som nu skall göra comeback satsa. Man suckar. Blir ännu tröttare än vad man var och är. Fast man väl egentligen inte är bättre själv såklart. Det är man ju aldrig. Liksom.

Dagens stora händelse är annars att jag håller på att kalka ur kaffebryggaren genom att kosta på den två deciliter ättika. Ett försök att åstadkomma lite mer drickbart kaffe än vad den spottar ur sig just för tillfället. Men det är klart, det där sten på sten gör sig bäst om kaffet är lika illasmakande som i en deckarserie. Lite lidande hör ju till alla framgång.  Ja och om nu någon läsare inte visste det, alla misslyckande. Äckligt kaffe och andra jävligheter har minsann inte bara förärat de som lyckas här i livet. Tro mig. Jag borde veta.

Ättikan tar mig med genom minnenas alle till fotolabb från förr. Omedelbart är jag där. Kan känna lukten av framkallningsvätska, fixerbad också. Ja och det röda ljuset. Har funnits timmar i det där också. Älskat det.

Om kaffeprojektet lyckas får vi se imorgon alltså. Det blir som det blir. Det är som det är. Hur-som-helst. Liksom.

Måste beställa pellets imorgon. Att det fortfarande är dagar kvar på den här förbannade helvetesmånaden kan jag inte fatta. Alla februarimånader under alla år är för långa men årets har varit som om tiden stått stilla. Varför kan inte det hända under juni, juli och augusti istället. Jag bara frågar. De månaderna sticker bara iväg som en gevärskula ivägskjuten mot en som förtjänar en. Man hinner nästan inte äntra dem. Leva dem.

Ja, beställer man pellets så måste den också bäras in. Sådan är lagen. Min kamrat axel och jag gillar. Tar tag i det där.

Kom förresten förbi det där “Hello World” exemplet till slut. Irriterande såklart att fastna på småsaker och det förtsa exemplet. Struntsaker. Men inte lätt att hitta. Men nu alltså vidare. Tills man fastnar igen. Det är på de där “sitta fast ställena” som vi sållas in i olika fållor vi embedded utvecklare. Jag jobbar istället för att skramla hur som helst.

Men nu. Jag skall vidare. Låtsasjobba. Lägga sten på sten. Därför att jag inte vet någon annan väg framåt än den jag går. The fool on the hill i högtalarna. På repeat. Åtminstone det känns bra. Jag känner mig sedd. Det är inte ofta. Liksom.

Kinesiskt nyår. Vi går in i hundens år. Jag som apa vet inte om det är bra eller dåligt. Troligen bra.. Om man utgår därifrån så börjar man ju i alla fall på topp.

Kineserna kan förresten det här med att fira.  De jag känner har redan varit ledig en vecka. Ja och efter nyåret så blir det månfestival. Det firas några veckor. Å andra sidan blir det inte så mycket ledighet för övrigt. Så värda den där ledigheten, JAPP!

Sjuttiofem spänn per kinapaket under femtonhundra blir avgiften från första mars. Ett slag i luften.  Allt borde handla om fraktkostnader snarare. Men som vanligt angriper man symptomen istället för sjukdomen. Det är något med politik och symptom.

Februari verkar ha sju veckor i år. Månaden tar aldrig slut. Japp såhär känns det här med.  Trött på vinter nu. Vill kunna gå ut i t-shirt. Japp. Nu! Utan att frysa.

Ute snöar det såklart. Inte mycket. Men det snöar. JÄVLAR! liksom. :))))))) (det där sista är ett galet skratt).

Ägnar annars större delen av dagen igår åt “Hello World!”. Japp det tar en dag. Det finns ett fel i koden som gör att den hänger sig. Problemet med ARM är att en rad PRINTF(“Hello World!”) behöver plus hundra rader för att initiera allt. Speciellt alla klockor och delningar är ett helvete. Så var det här. En bit som inte sattes. Tack för det NXP. Hade jag fått veta det från timme ett hade jag varit nöjdare.

Men fortsätter väl idag. Med lite tur kommer man längre. Men troligen inte.

När jag kodar i PC miljö så känns det enormt onödigt att ta något så stort som en megabyte i minne av systemet. Börjar allokeringarna bli så stora får man liksom tänka till. Men i dagliga jobbet har jag två browsers uppe, en IDE (som egentligen bara är en texteditor) och en mailklient.  Åtta gigabyte är för lite för det där. Definitivt. Jag åker ofta i taket. Ligger där och guppar vid 90% minnesutnyttjande. Man undrar var allt minne används till egentligen? Ja och vore glad om det återlämnades när man stänger applikationerna.  Köpa mer minne är väl lösningen som vanligt. Bota symptom som sagt.

Om alla i storstäderna inte sökte sig till akuten för minsta lilla plåga så skulle köerna dit bli kortare. Tror jag. Fast jag skall väl inte lägga mig i.

Men det är gott att sitta med projekt som inte behöver bli “klara”. Det är liksom något helt annat. Man kör så länge man har lust helt enkelt. Är det för trist kan man börja med något annat som inte heller behöver bli klart.

Nazaret sjunger om fest i natt. I mina högtalare. Jaha… Men här blir det nog soffa. Den gröna från IKEA. Kanske en film. Om jag kan hålla mig vaken. Ja nu började Deep Purple spela. Nåja. Gammelmusik för gammelgubbe.  Nu kör vi.

En dyrkurva och en Rspberry-Pi hängninng. Just det där är problemet med Pi’en. Det behövs så lite för att den skall ge sig. Duger inte riktigt som den är för verkliga jobb. Inte utan mer hårdvara. Då krävs en watchdog och eMMC. Åtminstone. Beaglebon är bättre där. Men dyrare också. Alla singechipare superklara vinnare. Fast hallonet får duga här hemma.

Ja och tempen då. Hulken la av när vi var borta igår. ville väl sotas ändå. Bli ompysslad. En konstant vind över kullen. Det blir kallt fast mildväder. Så jag shuntar upp när jag kommer hem och startat igen. Då blir det sådär. Nu nedshuntat igen. Köket, husets kallrum, blir kallare idag igen. Ekonomieldning. Nåja.

Jag har konstant tackat nej till intervjuer under förra året. Igår ett svårare case. Men det blev nej. Jag får ändå mest skit av de där intervjuerna. Någon tycker de är roliga på min bekostnad, kufen från Los, andra ringer och vill ha en radioapparat från 1955 lagad. Mer ger de aldrig. Så nej numera alltså. Den som är världsförbättrarna kan få finnas i det där. Till slut blev det alltså nej på frågan igår också. en kände mig åtminstone hedrad över att få frågan just därifrån. Jo det är en annan sak när det pratas bara VSCP. Då kan ja ställa upp. Men vem vill prata bara om det? Ingen. Nåja, någon enstaka. Ja, ja, ja, nu låter det som jag får massor av intervjuförfrågningar. Flera i veckan. Nope. Det får jag inte. Lika bra det alltså. Har lämnat scenerna. Ja utom här då. Det är sannerligen ingen brist på information om varesig mitt liv eller min gärning om man nu skulle vara intresserad av det/den.  Så jävla hemlig är jag inte.

Idag lekdag.  Imorgon också.  Jag skall inte ens försöka låtsasarbeta. Har ett Freescalekort med accelerometer och lite annat på som jag tänkte ge mig på. Ja det är väl ett NXP-kort numera. Ja det blir väl en demo av det till slut. Brukar bli det. Ja nytta med nöje heter det väl. Just de här dagarna kan man gott vara lite avundsjuk på mitt liv.

Nope, kommer antagligen inte att träffa en själ idag utanför familjen. Gjorde väl i princip inte det igår heller trotts alla människor jag mötte. Drömmer om en liten stuga vid ån bredvid en gamelbjörk med mil till närmaste granne ändå. Fast fiber såklart. Inte är det väl så konstigt att man upplevs som ganska knäpp. Men jag tar det. Hellre det än att vara en vanlig samhällsmedborgare utan en enda utstickande och irriterande egenskap.

Kanske.

Eller något.

Men nu alltså LEK. När fan blir gammal osv.

Ja och behöver man lite perspektiv på sin tillvaro kan man studera denna bild. Jorden och månen sedda från Mars. Jag hävdar bestämt att allt handlar om just perspektiv. De absoluta sanningarna, ja, de existerar helt enkelt inte.

De flesta tror och tycker nog att nyheten om deras egen död är och blir en stor nyhet. Ja och de skulle nog bli besviken om de fattade vilken icke-nyhet det i verkligheten är. Vi finns och vi är borta. Vill man göra avtryck får man göra det i levandes livet.