Category: Betraktelser & Berättelse

Lördag. Jag sover mest. Eller i alla fall mycket. Det finns sovtid att hämta igen. Vilotid. Som varje lördag. Fast det inte går säger vissa som forskat på saken. Men det har fungerat ett helt liv för mig. Kanske är vi olika, kanske har forskarna fel, kanske lurar jag mig bara själv. Men en lögn som fungerar är en bra lögn. Så det får var som det vill med det där. Jag är redo för en ny vecka.

Resten av dan är ute. Uteliv i lätta kläder. Underbart. Lämpligt också eftersom jag mest kommenderar vad som skall göras och så gör fru och ung son det praktiska. Vilsamt liksom. Som att gräva för fiber. Enarmingar behöver bara se på. Hur praktiskt är inte det. Jag borde kyssa min ortopeds fötter.

Tar bort innanfönster på låtsaskontoret också. Flyttar ut mina tanter, pelargonerna alltså. Just där trivs dom bäst. Det vet jag ju. Så det är alltid skönt att få göra det där. Aldrig dricker pelargoner som nu. Så fina som dom brukar bli så borde dom få öl istället för näringsberikat vatten egentligen. Åtminstone ofta, men jag vet inte hur dom ställer sig till det. Skall fråga.

Livet rör sig onekligen framåt ändå. Men man får fler chanser att undra över hur de tär att vara olevandes i min ålder. Men allt det där är väl bara träning för det där slutliga läkarbesöket när läkaren säger åt en att “gå hem och se till så att dina affärer är i ordning”. Men onekligen känns det inte så fruktansvärt längre med det där som det gjorde förr. Gå liksom att acceptera. Visserligen älskar jag livet och skulle verkligen behöva tjugo produktiva år till men hur ofta får man det precis som man vill. I de där frågorna får man åka med.

Veckan har varit skrämmande produktiv. Hade jag inte låtsasjobbat så skulle man stundtals kunnat tro att jag jobbat på riktigt. Ja nu är jag ju dessutom en sjukskriven person, visserligen utan sjukpenning, men ändå.

Men de där veckorna när det bara flyter älskar jag. Normalt hade jag nog bara kört på över helgen. Men har lugnat mig lite där. Gör lite annat på helgerna. Umgås. Tror alla mår bra av det. Familjen och inte minst jag själv.

Hoppas på samma känsla den kommande veckan också men först preop i Gävle på tisdag. Tar en hel dag, är rätt segt, men en bra grej. Lugnar. Man vet att hjärta och annat är i ordning innan knivarna kommer fram. Men resten av veckan blir förhoppningsvis i kodandets tecken. Borde väl egentligen förbereda bokslut också… hmm… men så roligt känns väl inte det kanske. Speciellt inte i dessa låtsasarbetande tider. Borde kunna vänta till nästa vecka, åtminstone. Svårt är det inte. Lite kasching för min revisor. mest.

Fast nu så. Mat, soffa, film, sova. Man förtar sig icke som synes.

Kompostbehållarna förvånar faktiskt och har gjort det ända sedan de fick sina temperatursensorer. Alla andra sensorer här följer utetemperaturen eller Hulkens humör. Utetemperaturen som ser ut såhär för inatt

Komposten skiter i det och behåller en i det närmaste helt perfekt sinuskurva över dygnet istället. Antagligen innehåller just den kurvan något slags meddelande från mikroberna som bryter ner vårt hushållsavfall. Deras livsrytm kanske? Eller “HJÄLP”? Eller “Tjäna hur är läget?”. Man får helt enkelt lyssna vidare och fundera på saken.

Den andra komposten har en annan livsföring

Sinuskurvan är där nu också men svängningarna är mindre. Hmmmm… liksom. Fortfarande är också den okorrelerad med dygnstemperaturerna som synes.

Intressanta saker finns där man minst anar att de finns.

Jag överöses – japp så känns det – av sjukhuspapper just nu. Är det inte det ena så är det annat. Men det är inget annat att göra än att rangordna och ta vart och ett i den ordning det kommer. Så nu först på tisdag preop. i Gävle. Kryper in i Åkes värld istället för att oroa mig.

Livet som en-arming går vidare således. En Amaryllis jag har haft stående här nere på kontoret blommar och tröstar. Det sker mest på slump det där blommandet. Det har inget med mina gröna fingrar att göra. Fast några av de gamla julinköpen blommar alltid någon gång på året. Jag bär upp dem till lägenheten opch spiselkransen när de blommar. Som en liten uppmuntran till den vackra efter att de stått och haft det tråkigt här nere hos mig i flera månader. Alla behöver beundras och suckas över i hänförelse åtminstone en stund i sitt liv och lagt på det då och då om de har tur.

Det som förr var studio har nu blivit kindergarten för plantor. Passar ju bra eftersom det en gång också var riktigt dagis i de där lokalerna. Bara andra saker som växer och anpassas till livet. Växtkraft. Fantastiskt. Det är mycket växter som skall pratas med här nu, inte bara pelargoner. Ja och gurka och tomater är lite mer barnsligare än vad pelargonerna är som man ju kan prata som folk med. Men man får såklart respektera och anpassa sig.

Utan axellås kan jag faktiskt låtsasjobba lite. Under korta stunder är allt förvånansvärt ungefär som vanligt. Det liksom rullar på. Man tror man tar sig framåt. Men oftast gör det ont och man får retirera. Vila höger och de många fingarnas väg och istället plåga vänster pekfinger. Att vänstern flyttar högern mellan mus och tangentbord har blivit en del av mig sen många år. Man vänjer sig vid det mesta.

Fast min dag är egentligen över. Steg upp tidigt i morse till full fågelsång. Det märker man av efter ett halvdygn + några timmar. Rutinen säger läsa en stund och så blir det väl ikväll med. Kina går resan till. Pre kommunism, in i kommunism, och vidare in i ett helvete. Det fungerar inget vidare. En bra tanke kommunismen, men en som kräver mogna människor. Hur många sådana har man träffat i sitt liv? Open Source är väl det närmaste vi vi kommit den osjälviskhet som krävs. Förr hyllade vetenskapsmännen de där principerna också, sanningen först, målet är viktigare än den egna personen, men nu är de förlorade till pengarna. Allihop. Så tyvärr. Sorgligt nog finns det inga andra alternativ som är så förbannat bra heller. Att bejaka girigheten som det kapitalistiska systemet gör är väl ändå att sänka människan till botten av de levande varelserna. Fast folk går ju framåt åtminstone. Men världen går åt helvete i rovdriften.

Fast skit samma just nu. Jag ger mig för idag. Jag har gjort mitt. Fast finns det någon enda som tror att det är så?