Categories
Betraktelser & Berättelse

Att kostat på sig

Plast

Har man nu kostat på sig ett “nytt” tangentbord på Erikshjälpen för ett par månader sedan a’ femtio spänn så åker det ju såklart inte ner i återvinningen för en förlorad funktion på tangent “v”. Det vore en skam såklart. F.ö. en viktig knapp för varje cut and paste programmerare. Tanken är såklart att den där 1/2 och pargraf-knappen där uppe till vänster, den kan man väl flytta dit på “v” positionen för ett förlängt tangentbordsliv.

Men allt visar sig vara mycket enklare. En fullödning. Så fram med lödkolven. Fluss. Löd. Fixat.

Ingen större operation således. Till och med plastlådan var hanterlig och inga skruvar blev över när allt var ihopskruvat igen. Ja och vvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv kan man skriva hur många som helst igen.

Jaha
Lätthittat
Categories
Betraktelser & Berättelse

Alltså

Först får man varma mackor. Ja och sen får man kaffe på det. Vad mer kan man önska sig av livet egentligen? Ja möjligen en liten liten liten önskan till möjligen. Kan inte min “v” tangent börja fungera normalt igen snälla…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Man blir aldrig riktigt förvånad.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Nejdå

Sitter och tittar ut över Hälsingeberg som blånar iväg där bortåt Ryssland och livet är inte så illa som Hälsing kan jag stilla och något malligt konstatera.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Näää

Näe vet ni vad. Nu orkar jag inte skriva något inlägg. Går och lägger mig istället. Godnatt!

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Vissångaren Sid Jansson är död | SvD

Source: Vissångaren Sid Jansson är död | SvD

Att påstå att jag kände Sid skulle såklart vara en överdrift utan like. Jag träffade honom bara en gång. Men Sid var en nära vän med min farbror Gösta och båda var verksamma bl.a. i projektet Vispråmen Storken i Stockholm.

Den gång jag träffade honom fyllde min andre farbror Kalle jämna  år. Släkten var inbjuden till fest såklart.  Gösta och Sid var jäkligt uppåt på festligheterna. På kvällen försvann dom. Alla gissade väl att de var ut för att leta upp några vackra damer eller kanske något gott och starkt att dricka därtill.

Efter några timmar dök dom glada herrarna upp igen.  Några nivåer gladare nu såklart.  Med sig hade Sid en sådan där axelbandspelare som Sveriges Radio körde med på den tiden. Riktiga grejer alltså.  De hade varit ute på byn (Edsbyn) och intervjuat folk om Kalle. Jag minns bl.a att Hubert (Huberts korvkiosk, en institution på den tiden) blev intervjuad. Alltsammans var helt fantastiskt proffsigt och roligt gjort och alla tjöt av skratt… ja, utom en. Kalle tog väldigt illa upp och stämningen blev inte densamma efter det där.  Sid och Gösta försvann nog iväg till roligare fester ganska snart  också tror jag.

Bandet skulle man såklart gärna velat hitta i en låda idag. Möjligen ligger det också i någon av de lådor som Gösta lämnade efter sig och som jag inte hunnit lyssna igenom.

Men Sid alltså. En glad spillevink som jag gärna velat träffa igen. Så ble det nu inte. Världen är lite fattigare utan honom (och hans hatt).