Categories
Betraktelser & Berättelse

Jaha

“Satan” utbrister man i avsaknad av andra kraftord. “Satans förbannade skithelvete” är den långa versionen och den kommer också ut ur en gammal ocool gubbes mun. En till skärm har gett upp. Blinkar till bara. Svartnar sedan. Bakgrundsbelysning gissar man. Jo den är gammal. Lastgammal. Värd sin vila.

Det är lite som om allt är emot mig på den fronten just nu. Jag ser sämre och sämre. Skärmarna blir bara mindre och mindre och av sämre kvalitet. Det skall jävlas.

För visst, jag har några gamla skärmar liggande. Sådana man kan plocka fram när man skall installera en maskin eller dylikt. Knappast har en endaste en av dem varit tänkta att sitta i sextontimmarspass framför. Åtminstone inte de sista tio åren.

Men det är som det är. Jag har minsann varit med om värre saker. Lovar!

Här på kulle är annars allt som vanligt. Visst, det regnar som under en sommardag. Det är varmt som en dag i april. Men kullen står kvar liksom huset som byggdes 1907. Dennis har vi ännu inte märkt särskilt mycket av här uppe. Kanske kommer han på besök först under kvällen, natten. Vi får se.

Helg == lugn. Det är lite som det alltid är numera. Men både K och jag behöver den där vilan. Så vi vilar. Får ta igen det där i sommar.

Nu har min vecka börjat. Skärmen är bytt. Samsung 15″. Är nog lite bättre till och med än den förra. Men 1024×768 är såklart lite “nåja”… Fast kanske bättre för summa ögon ändå.

I fredag tog jag den sista (hoppas man) CRP’n. Värdena är bra. Nu skall jag bara ta ett snack med överläkare Björn under veckan och sen får vi se om han släpper mig av kroken. Låter mig vandra ut i världen som en infektionsfri människa bland andra infektionsfria människor.

Ja sen är det ju ögon såklart. Man får väl ringa och tjata. Men hatar det där. Att de som låter mest får hjälp först. Det borde inte vara så.

Nu låter vi veckan börja. Har stora förhoppningar på den här veckan. Nämligen!

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.