Nyss helg och gjort ingenting, absolut ingenting, jo trädgårdsjobb, men ledig i en massa dar hur som helst. Inget jobb. Inte ens lite. Istället. Sol, sova länge, fika ute, gräsklippning, grävning av ett nytt land, lyssna på fåglar, se två råbockar fajtas i skogsbrynet, tjong!, brak!, lyssna på burret av tusental i äppelträdet, pratat med björktrastarna, ätit rabarberpaj, seriefrossa, nykter, sovit länge till öppet fönster, suttit nån timme i studion, pratat med den närgångne flugsnapparhanen, burit sten till muren, lyssnat på den underbare lövsångaren, inventerat växterna, ingen humle synes ännu, oro, älskar “min” humlen, njutit så det runnit över av bofinkens sång, druckit kaffe, druckit saft, druckit kaffe igen, handlat, godis, bara onyttigt, stor påse, men toapapper, det som stoppas in skall också ut, insett att huset borde målas om, insikt i år igen, tappat tron på Håkan H., han har flugit för nära solen som andra, ledsen för det, synd, men, insett att jag är nöjd med att vara ingenting och bo i ingenstans, om det är sådär man blir, gud, nu, i alla fall, kanske inte sen, haft lugn i själen, släppt ute mer än en fluga, låtit bli att döda myggorna, de är få, måste bli fler innan jag blir den mordiske, “kan det bli vackrare i världen än det är i Sverige just nu”, tänkt det, ja, mer än en gång, nästan fått ståpäls av insikten av att finnas i det, men ingenting gjort, absolut ingenting, så skönt, så skönt, och som vanligt kan man inte begära mer. Vad skulle det vara? Liksom.
Utropspriset är 350000 kronor när en eftertraktad målning av Ovanåkerkonstnären Lim-Johan ropas ut på Bukowskis klassiska auktion den 8–10 juni.
