Mästerligt och spännande som vanligt av Theorin. Perfekt julläsning som dessutom lämnar en del efter sig i form av eftertanke om historiska skeenden och som vanligt uppblandat med en längtan till Öland, havet och spöken och gastar och annat övernaturligt.
Nope det är inte lika bra som Potensgivarna och Rapsbaggarna (båda små mästerverk) men det fungerar som tidsfördriv. Stundtals riktigt roligt men lämnar inget efter sig på samma sätt som en Helan och Halvan film.
Gillar Ann Cleeves böcker som utspelar sig på Shetlandsöarna. Det här är inte lika bra men ändå en läsvärd deckare. Inget man minns när en månad har gått men som ger valuta för pocketpriset.
Skuggpojken av Lucifer (Carl-Johan Vallgren)
Vallgren är en jävel på att skriva, om de finns det absolut ingen tvekan. Jag tycker dock att han i vissa av sina tidigare böcker har varit lite väl pretentiös och jag har stört mig på det. Men i den här boken finns inget av det. Den är spännande och en riktig blandvändare som gör att man verkligen inte vill släcka nattlampan innan man läst ett kapitel till och ett till och ett till. Perfekt julläsning för den som behöver lite spänning som motpunkt till julmiddagarna.
Samtidigt blir jag lite ledsen när jag ser att Carl-Johan Vallgren också börjar skriva deckare. Kommersialiseringen av den Svenska bokutgivningen når ännu ett bottenrekord. En författare av hans klass skulle inte behöva dyka ner i den där geggan. Inte ens under synonymen Lucifer.
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Har man läst En halv gul sol och/eller Lilla hibiskus så har man hög förväntningar på den här boken. De infrias dessutom. Om man som jag antagligen aldrig kommer att få ser Nigeria med egna ögon eller ännu mindre få uppleva att vara svart i USA eller för den delen förstå skillnaden mellan att vara Afroamerikan och Afrikan med green card i Amerika så fyller den ens huvud med ny kunskap om hur det är att vara människa på den här planeten. Så lika mitt liv men också så helt olikt det liv jag lever. Jag kan bara rekommendera en genomläsning.
Den hemliga historien av Donna Tartt,
Donna Tartt har sannerligen tagit sig in bland mina favoritförfattare. Den här boken är lika bra som den förra jag läste av henne (Steglitsan). Knark, död, relationer, de sköna konsterna och ett bildspråk som gör att orden projekteras upp på en filmduk med klara bilder. Jag frågar mig flera gånger i den här och i den förra boken hur någon kan veta så mycket om olika droger. Blir nyfiken på vilket liv Donna har levt. Men det är alltså bra. Mycket bra och jag läser ofta en timme för länge där innan jag skall sova vilket gör att mitt trötta jag borde förbanna den här författaren morgonen efter men kan bara konstatera att jag känner bara tacksamhet för att få läsa så förbaskat bra litteratur.