Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce

Har man läst Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av samma författare så köper man såklart den här boken. Det är så den hamnar i hyllan hos oss. Och jag läser ed glädje men blir ändå lite besviken. Visst det är en bra historia, eller två, och språket är kanon, men ibland blir det lite svamligt. Jodå när man lägger den ifrån sig är man ändå glad att man läste ut den men den hamnar bara i mellanskiktet bland böcker man läst och kommer att minnas.

Så “läs” eller “läs inte” kan jag faktiskt inte ge.

Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Den andra boken av Jonathan. Alltså som jag har läst. Den första han skrivit som översatts till Svenska. Men OJ vad roligt det här är. Så välskrivet. Men vad kan man annat förvänta sig av en lärare i Engelska? Men gilla måste man. Trotts alla modersmålslärare man haft, var och en med sin skada. Oftast allvarlig dysfunktionalitet. “Språk är INTE roligt”. Men man får inte låta det förblinda en. Det är KUL helt enkelt. Lättläst. Gött. Varm smörkniv genom kallt smör. Det är så den läses. Ja jag somnar såklart lite emellanåt  Oftast för att jag läser den innan jag skall sova men också där i soffan under Valborgsledighet. Men jag greppar den såklart igen direkt när jag vaknar och historien lever vidare som om inga drömmar funnits.

Läs!

Is av Ulla-Lena Lundberg

Var gör man av sina lästa böcker? Ja den fysiska boken an man sätta i bokhyllan bland de andra tvåtusen volymerna. Men upplevelsen av den. Läshistorien. Är den värd att läsa eller inte? Ja, om man inte har en blogg alltså.  Helvete liksom. Man åker dit. Måste skriva fast ingen läser igen. För att hela mitt liv är sådant. Är och har alltid varit.

Alltså präster och kyrka… De intresserar mig inte nämnvärt. De har och står fortfarande för så mycket förtryck och ont. I alla dess former. Så en bok där en präst och hans fru har huvudrollen får mig att tveka. Att den sen är skriven på ett lite udda språk, ett språk jag gissar är finlandssvenska, gör inte min skepsis mindre.

Men när man läst ut den så sitter den kvar inom en. Ja som en bra bok skall. Man känner öarnas folk lite mer. Man har fått inblickar i saker man inte hade en aning om. Precis som det är meningen med själva läsandet. Så OK då. Man kan läsa om präster också. Till och med om en massa kyrkliga bestyr. Ja och få behållning av det. Just därför att präster också är människor. En bok om livet blir det. Det är det det är den mesta läsningen. Och livet gillar jag. Också andras liv.  Så japp det här ärr en bra bok. Så läs den!

En sång från havet av  Katherine Webb

En trevlig bok. En sån som sådana som jag gärna läser. Vi de enkla människorna kan gilla sådana här böcker.  Kanske lämnar den inte massor efter sig. Men det är mycket i livet som inte gör det men som ändå har ett värde.  Jag kan rekommendera den om du har några timmar över som behöver fyllas.

Stoner av John Williams

WOW Sicken bra bok. En sträckläsare. Zoooooop så ä den slut och man vill bara att den skall fortsätta. Underbar helt enkelt.  Ändå är den så lite mig. Den handlar om en lärare i Engelska och klassisk litteratur.  I ett passage förläser huvudpersonen om grammatiska regler och studenterna lägger hänföra ifrån sig pennorna för att riktigt kunna hänga med i det fascinerande ämnet. Ooohhhh ajjjj INTE JAG. NOPP. Inte ens i närheten. Jag har alltid hatat grammatiklektioner. OINTRESSANT. SUCK! Ja jag vet att det märks.

Men den här boken. En historien om en fullevt liv är helt enkelt underbar och på det helt suveränt skriven med ett underbart språk..

Boken såldes i totalt 2000 exemplar då när den skrevs. En flopp. I dag är författaren död sedan länge. Den har nu sålt 200 000 bara i Nederländerna. Av det kan man lära sig saker när det gäller det man själv håller på med.  Om man vill det.

LÄS!!!