Categories
Livet Musik Status från just idag Swedish

75

Barbro Svensson aka Lill-Babs fyller 75-år idag. Som evigt ung är hon alltid kopplad till Järvsö och Hälsingland. Hon har alltid bjussat på sig själv. Alltid! Gjort det på ett sätt som väckt beundran från dom av oss som varit unga likväl från dom som varit gamla här i landskapet. Många har som jag växt upp med henne och tyckt oss känna henne. Det kanske är svårt att förstå för någon som inte är Hälsing. Jag vet inte.

Visst finns det dom som är misskundsamma och avundsjuka runt henne här också såklart. Dom finns alltid. Runt alla som syns. Dom där som vill förstöra, smutsa ner, plåga och ha sönder det fina och oförstörda. Jag vet att man inte alltid kan bortse från dom här människorna – särskilt inte om man är deras mål – men just idag är det vi som vill väl och tänker gott som har kontrollen och låter dom där misskundsamma fara åt h:e när vi firar denne ikon.

Barbro berättade en gång att hon såg alla som en potentiell ängel. Kom det fram en trashank så kunde det vara en ängel som testade människan så det var bäst att alltid försöka göra gott. Därför försökte hon se alla. Hjälpa till efter bästa förmåga. Ta sig tid att lyssna. Men det är såklart så att alla vill ses av någon som Barbro. Eller snarare ses av kändisen Lill-Babs. Den leende. Det är inte lätt alltid att vara “apan”. Den som har alla kraven på sig och den som alla runt omkring suger näring ur. Idag hoppas jag den strömmen är vänd åt andra hållet. Idag, en dag av alla andra dagar strålande tillbaks till henne från oss beundrare med vårfloders kraft som en liten, liten kompensation för det vi fått.

Som Hälsingar har vi lärt oss känna stolthet över vårt landskap tack vare Barbro Svensson och andra som henne. Man behöver få det bekräftat utifrån att det man lever mitt uppe i, verkligen är så vackert och underbart som man själv tycker. Då först blir det riktigt sant och verkligt. Man kan slappna av och njuta till slut. Ingen har som Barbro hyllat det landskap som vi Hälsingar älskar så mycket. Speciellt sitt älskade Järvsö då såklart. Värdet går aldrig att mäta i pengar. Kan någon endaste någon åka förbi Järvsö utan att tänka Lill-Babs. Knappats. Hälsingland har samma sammankoppling. Hälsingarnas kollektiva skuld till Barbro är stor. Hon som nämner Hälsingland mer än någon annan och gör det med innerlig och tydlig kärlek för det landskap som vi andra så ofta bara tar för givet.

Jag är hårdrockare i själen. Ändå har jag och andra bandmedlemmar alltid känt respekt för denna kvinna. Inte bara för att hon alltid varit vackrast och sexigast utan för att hon verkligen är och har varit en kvinna som är värd att beundra för sin gärning. Just för den hon är. Jag har aldrig hört någon som varit nära henne fälla ett ont ord om henne. Om hur många kan man säga det? Det är också i det ljuset man måste se min tribut EP till Lill-Babs. Som o-cool gubbe i Los finns det inget annat sätt att visa sin respekt på för denna kvinna. Det handlar om respekt inte om att profitera. Det är viktigt! Jag försökte få andra musiker att hänga med på det här projektet. Det hade varit roligare. Om proffsen kom med hade vi fått se fler fantastiska tolkningar. Men min röst räcker inte till för att få till något sådant, jag är för liten för det och folk har inte tid heller nu för tiden. Så det blev bara mitt material till slut. Hur som helst är det med kärlek och beundran dom fyra låtarna framförs. Sen må den kärleken och den beundran skramla och dista alldeles förskräckligt. Men vad kan man annat förvänta sig av en gammal o-cool gubbe i Los. Hjärtat är där. Lyssna efter det.

Grattis Barbro på 75-års dan. Evigt ung.

lillbabs
A (Punk-)Rockers tribute to Lill-Babs finns att lyssna på här http://open.spotify.com/album/0g62Yrq8LyUnuCFpeMNkDX för den som orkar med lite skrammel såhär på Lördagen.

Categories
Status från just idag Swedish

Jag är programmerare!

Gamla o-coola gubbar från Los är uppe den här tiden. Vaken. Japp. Har dessutom fyllt pellets. Det blir kallt i natt. Har faktiskt inte ens somnat på soffan ikväll. Vad sägs om det!? Men trött nu såklart. Det är den tid när unga börjar komma igång. Man minns fortfarande hur det var men man kan liksom inte längre uppbåda varken kraften eller entusiasmen. Men startar man dagen med en tårtbit till den födelsedagsfyllande sonens ära och sedan låter sig plågas av en sjukgymnast en timme senare så tar det på krafterna för en i (övre) medelåldern. Förresten är det tveksamt vad man skall skriva där eftersom medelåldern verkar förflytta sig framför mig och alla 50-talister med 40-talisterna. Förr var man riktigt gammal vid den här åldern. Nu är man nästan ung. Allt tack vare 40-talisterna som aldrig kommer att acceptera att bli ansedda som gamla. Bara blir yngre och hela tiden och upptäcker nya sätt att förverkliga sig på. Det är bara att tacka och ta emot för oss andra. Men nästa år har dom gått i teknisk pension hela bunten. Det kan dom inte komma ifrån. Är man pensionär är man defakto gammal. Jovisst man kan vara ung inuti. Det är nästan alla. Morsan var 20 ända till slutet. Det är som bäst när man är intakt och nöjd med den där inuti. I alla fall om man är någotsånär hel där inne eller i alla fall omplåstrad och blåst och kramad på.

Jag gillar människor. Att se människor utvecklas. Att putta på människor så att deras jordskred sätter igång. Mitt yrkesval är därför rätt konstigt. Programmerare. Men egentligen handlar nog sånt där om att kompensera. Man är en komplex person. Fast man finns på fejjan. Det är jämvikt det handlar om. Gräver man ner sig i teknik så uppstår behov av känslor och mänskliga interaktioner. Tvärt om också såklart. Psykologer gräver antagligen rätt mycket eller gör andra sådana saker. Eller möjligen programmerar dom drivrutiner på fritiden.

Den andra delen av mig har ett stort behov av att vara ensam. Sanningen är nog den att just känslan av att vara ensam är den största inom mig. Den är alltid nära. Det spelar liksom ingen roll vad sammanhanget är. Det slutar alltid med att jag känner mig ensam och som inte med i gruppen. Utanför. Varför har jag frågat mig själv. Fans det en tvilling där i livmodern som jag tappade taget om. Vad söker jag där egentligen? Jag vet inte. Men jag vill ju också vara ensam. Jag måste det när jag programmerar, skriver, gör musik, vandrar. Jag är kompis med mig själv. Trivs och är trygg där. Men ändå finns den där känslan där. Någon sa i kväll på TV att på en öde ö och som ende människa finns det ingen anledning att måla tavlor, göra musik eller skriva dikter. Så är det inte för mig. Jag måste göra det där för att fyllas av kicken och känslorna och för att jag faktiskt måste. Kalla det tvångstankar om du vill se det sjuka i det. Kalla det kreativitetens spöke om du vill se det mer positivt. Presentationsfasen påverkar inte det där. Det är två olika saker. Gillar någon min musik, texter, programkodsrader eller vad det nu är så har det inte så mycket koppling till den första delen alls. Egentligen spelar det ingen roll alls. Man måste lära sig att bry sig lika lite om beröm som om negativa ord. Åsikter. Det man gör måste man göra ändå.

Jag vet att jag är en bra programmerare, problemlösare, systemerare och arkitekt. Där ligger min yrkesstolthet. Som arbetslös är det ändå där som mitt liv bombarderas och får smäll efter smäll just nu. Är det 200 eller 300 som ratat mig vid det här laget. Dom som inte ens kollat upp vad jag kan. Inte ens velat träffa mig. Visst är det lika med musiken och med det jag skriver. Ingen bryr sig om det heller men programmeringen är min identitet. Jag ÄR inte musiker eller skribent men jag ÄR programmerare. En som inte behövs längre tydligen det är sant. Men jag är fortfarande programmeraren och jag är fortfarande jävligt bra på att programmera. Känner fortfarande “fuck you” för varje nej eller uteblivit svar och så länge jag gör det så är allt bra. När jag inte gör det. Då blir det värre. Då klarar man sig inte ensam längre. Jag som alltid känner mig så. Bävar för den dan.

Jag ÄR också företagare men inte beredd att ta samma chanser som förut. Därför är jag arbetslös för första gången i mitt liv med företaget vilande (vilande märk väl). Jag har slutat skämmas för det. Men egna misslyckanden beror inte enbart på en själv. Man måste ha bra människor omkring sig för att lyckas. Steve Jobs var ingen utan Woz. Vi behöver alla vår Steve eller om det nu är Woz. Vi behöver alla bankmän som tror på oss, andra som tror på oss och som stöttar och pushar på. Vissa av oss lyckas aldrig hitta just den där kopplingen och kanske är det just där ensamhetens kärna är. Jag vet inte. Just nu skiter jag i det också för min bok ligger där upp och väntar på att jag skall gå upp och läsa några sidor i den…

Categories
Swedish

Robotic bartender uses Raspberry Pi to dispense perfect drinks

Robotic bartender uses Raspberry Pi to dispense perfect drinks.

Categories
Musik Swedish

A (Punk-)Rockers Tribute to Lill-Babs

lillbabs

http://open.spotify.com/album/0g62Yrq8LyUnuCFpeMNkDX

Hedman - A (Punk-)Rockers Tribute to Lill-Babs.

Categories
Betraktelser & Berättelse Poesi & Dikter Swedish

Äntligen fria

E120638-Cumuluo_nimbus_clouds-SPL

Det är drömmarna som bär oss framåt.
Dom måste inte alltid bli sanna.
Då vore allt så förutsägbart och tråkigt.
Dom tar oss dit dom tar oss.
Framåt, bakåt, uppåt, nedåt.
Alltid i rörelse i den riktning
vi tror vi önskar,
men inte alltid till det mål vi satte ut. Alltid i rörelse.
Alltid påverkad i sin kurs
av minsta lilla molekyls vibration, interaktion, grundkrafter,
men aldrig i vila.
Så snurrar hjulen tills vi inte drömmer längre
och vi gnisslande kör fast och blir en del av
andras drömmar.

Äntligen helt fria.

Categories
Swedish

Flyg väntade in man på väg till döende mor – DN.SE

Flyg väntade in man på väg till döende mor – DN.SE.