Author: Åke Hedman

Ganska precis fem grader ute. Regnväder. Lätt att ställa in den planerade promenaden för att stanna inne istället. Man får hålla sig inne när inte ens fåglarna sjunger när man hämtar tidningen. Låter mysbyxorna sitta på när jag går ner till låtsaskontoret. Brukar sällan depraveras på det sättet. Känns liksom som det inte är någon ide att göra sig till ens för  låtsasjobbet en sådan här dag. Ändå gillar jag egentligen de här dagarna. Det är just under sådana här dagar som jag brukar kunna jobba som bäst. Fanns ju inget utanför fönstret att längta till liksom så man kan lika gärna sitta inne och knappa i lugn och ro. Men som låtsasjobbande har man väl egentligen inte ens det att hoppas på. Man får låtsasjobba på liksom och inte fundera så mycket mer över det.

Den här veckan har mer händelser inplanerad än vad som funnits att planera sedan Augusti förra året tror jag. Lyssna på Teo Häre’n I Ljusdal. Kattkastrering. Venture Cup final i Stockholm. Ser med andra ord fram emot veckan med tillförsikt och hoppas man känner sig upplyft fram mot slutet. Kattkastrering oräknad då.

Har dessutom bestämt mig för att köra igång firman igen i Augusti om inget hänt med låtsasjobbsituationen innan dess. Har väl inget val egentligen men på något sätt känns det också rätt. Känner också tillförsikt över det.

Nä nu skall jag låtsasknappa lite.

Jag har kodat den här veckan.  Jag är aldrig lyckligare än när jag kodar. Jo när jag sitter i studion och när jag sitter vid havet och när jag går i skogen och… Men det är ändå något speciellt med att koda ändå. Det har inte blivit så mycket i år. Nu hängde till och med kollegieblocket med upp framför tv’n. Då är vet man att det något på gång. Det är där jag brukar prova mina idéer. Det som jag sen skall koda. Jag läser sällan det där jag skriver där uppe senare utan det handlar mer om att sitta och skriva och tydliggöra det jag tänker. JAG ÄLSKAR DET!

Att tänka ut hur något skall lösas är ju en sak. Då är allt rent och vackert och felfritt. Sen skall man koda det. Skapa det och göra det virtuella till något verkligt. Då finns det begränsningar. I verktyg och hårdvara och i tid. Man får göra det bästa av det hela. Gå runt problem och lösa andra. Leta buggar. Där är som den som står inför uppgiften att äta en elefant. Hur gör man? Jo man tar en tugga i taget. Precis så är det också med programmeringen liksom med all annan problemlösning. Det stora problemet måste delas upp i mindre delar som löses i tur och ordning. Det där lär man sig med åren men det brukar vara svårt när man är nybörjare.

Så med skrattmåsarna “skrattandes” utanför fönstret förflyttar jag mig i sinnet till ett vitkalkat hus på en sluttning ner mot havet på en grekisk ö och kodar vidare. På låtsas såklart. Vi är sådana vi låtsasjobbande.