Author: Åke Hedman

Vardag. Fast söndag. Samma sak för mig. Mina vardagar börjar på söndagar. Fast det skall sotas också. Så det görs. Utförs. Sen sätter jag mig. Kodar mig hela vägen in i helvetet. Min vecka har börjat.

Fast så mycket helvete är det inte i mitt liv just för tillfället. Egentligen har det nog aldrig varit det, inte ens under svåråren. Nåja… Men jag längtar efter vanlig vardag. Dagar när livet liksom bara tuffar på. Det har varit alldeles för mycket väntan på livsavgörande beslut, ja och är. Sen all död. Snälla, kan all död upphöra en stund. Så att man hinner återhämta sig. Vem ber man om det? Han/hon/det/gud eller ber man till alla sina förfäder? Hur skall jag kunna veta? Hallå….

Man kan lika gärna önska sig världsfred. Medans man håller på. Liksom.

Fast hamnar man i vardagslunken så önskar man sig spänning såklart. Det är som när man är jävligt trött på allt sött. Nog kan man ge sig fan på att man blir sugen på  något salt eller surt istället. Det skall stoppas in. Hållas igång.

Det var en gång en man som levde i bergen. Han gick ner på en dans till byn. Men ingen flicka ville dansa med honom. Han var för tjock. Så han gick hem. Vägde sig. Jo han var tjock. Vägde 160 kilo. Så han bestämde sig för att banta. Gjorde det. Gick ner fyrtio kilo. Kände sig snygg. Kände sig vacker. Gick ner på byn på dans igen. Kände sig oemotståndlig. Bjöd upp en flicka som tackade nej till dansen för att han var för tjock.

De där perspektiven.

Man kan inte lita på sig själv.

Endast.

Det andra ser, ser man kanske inte själv.

De som anser sig smarta kan ta sig en funderare på det där. I alla fall de som anser sig vara smartare än andra.

Men vem förstår en liknelse utan en ingående förklaring idag. Att dra paralleller mellan olika saker är svårt för människorna. Numera.

En sådan som Jesus skulle fått det jobbigt. Fått leta klatschiga rubriker. Liknelser. Noop. Fick fara hem till farsan & morsan. Kanske bäst det. Så mycket elände världen sett i hens namn. Fast det kan kanske inte hen lastas för såklart.

Sätter i ett nytt ljus i ljusstaken. Ett konsultljus. Fast IKEA ljus är inga bra konsultljus. De brinner för länge. Ljus från Rusta eller Ö&B är bättre. De ljusen hinner man knappt tända innan de är slut. Precis som man vill ha det som konsult. Ja om man nu tar betalt efter nedbrunna ljus, inte timmar. Ett ljus femhundra spänn, två ljus tusen osv. Ja det går såklart att köpa konsulttid för en hel låda ljus också. Tjugofyra stycken. Mycket trevligare än ett stoppur. I alla fall om man kan komma överens om vilka ljus man skall använda.

Annars har jag funderat hårt på att starta en börs. Fast istället för företag så var det temperaturen på ett antal orter man fick satsa på. Skall temperaturen gå upp imorgon eller skall den gå ner. Handelsbanken skulle gett säljrekommendationer före den senaste kallvädret. Var så säkra. Ja och köprekommendationer när det slog om. Den spännande frågan var såklart om analytikerna SMHI hade rätt. Att förväntningarna skulle infrias. Skulle temperaturen verkligen gå upp till -2 grader. Eller skulle det bli rally. Plussgrader. Töväder. Modd. Fatta vad spännande. Någon tillsynsmyndighet fick såklart ha koll på kalibreringen av termometrarna så att det inte fuskades. Väderprognoserna och ekonominyheterna kunde slås samman. Det skulle sparas pengar.

En hit. Såklart!

Nåja.

Själv är jag inte så inne i det där. Jag har sett för många sluta leva för att de är rädda att mista sina pengar. Vad i helvete skall man med dem till då?

Tycker jag.

Det räcker inte med lufthål. Då lever man inte. Inte fullt ut. Det krävs bortkastade bojor.

Men var och en gör såklart det man vill. I alla fall så länge det man gör inte skadar andra.

Låt nu veckan börja. Jag skall låtsas hela den här veckan att jag är en framgångsrik person som högaktas av alla i hela världen. Speciellt av kära släkten. Varför inte liksom? Man kan lura sig själv en massa konstiga saker. Om inte, varför inte det?

Det här är något som man ser väldigt ofta i open source världen. De där nu ger upp meddelandena. Synd tänker de flesta som ser dem. Kan man hoppas i alla fall. Det är inte säkert. Massorna bryr sig kanske/antagligen inte.

Ofta är orsaken en eller några personers tjafsande. Jag har ingen aning om vad som ligger bakom i ovanstående fall men vet allt för väl att “TACK” hör man sällan men “SKIT” får man förbannat ofta höra som en open source snubbe. Allt handlar antagligen om en mindre trevlig sida av det vi kallar att vara mänska.

 

 

I händerna på riskkapital kan allt hända och det händer. Hasselblad blir t.ex. Kinesiskt. B & O snart där också. “Snabba pengar”. “Exit”, i bolag som handlar om allt annat än just det. Sverige 2000. Sorgligt. Ja och då är jag positiv till det asiatiska arbetssättet.

Vi kommer äntligen ut på en promenad K och jag. Förhoppningsvis har detta faktumet vänt trenden. Så att vi kommer ut på dagliga promenader från och med nu. Bara för att det är så skönt. Det ger ren luft i lungorna. Jag minns det första året vi bodde här. Jag veckopendlade till Stockholm. När jag kom hit på fredagskvällen steg jag ur bilen och drog in ny fräsch luft i lungorna. Det var något speciellt. Man kände så tydligt att det fanns en annan slags luft här. Luften smakade helt enkelt härligt. Ja och då hade man inte fått veckans första glas vatten uppumpat från den lokala berggrunden ännu. Det som alla besökare stod där vid kranen, lovprisade och hällde i sig som det finaste årgångsvin. Man har glömt allt sådant där nu. Tar så mycket för givet. Under promenaderna återkommer en del. Där ute i den riktiga världen.

Det är lördag. Jag orkar inte med soffan mer. Så jag går ner till “låtsaskontoret”. Jag är ingen soffsittare. Jo kortare stunder. Men i längden går det inte. När jag samlat kraft igen så måste jag göra något av den. Så har det alltid varit. Men jag kan köra slut på mig också. Men hittills har jag märkt när jag kört över stupet och kravlande tagit mig över kanten igen med en hårsmån. Då har soffan behövts några dagar, en vecka, sen full fart igen.

Fast i år inte närheten av slutkörd ens. Vilar ändå. Skönt ändå. Laddad nu utan att egentligen blivit urladdad.

Det doppar in en till donation på EUR 50 igår. Året har börjat bra där. Bättre än vanligt. Mindre minus i min plånbok.

Begravning om en vecka av min svärfar. Ingen gillar väl begravningar. Ett avslut.  Slutligt beslut i skuldsanering också om en vecka. Om inget som behöver utredas ytterligare kommer till. Ja eller nej och av jord är du kommen… Lite för mycket på samma gång helt enkelt. Jag är en sån typisk ett-problem-i-taget människa. Men inte helt ovanligt att det händer flera saker samtidigt såklart. Det är väl så att det är just det som är det naturliga. Att det händer saker i klump. Det är väl därifrån “en olycka kommer sällan ensam” har kommit antar jag. Fast man kunde vänt på det också. Såklart. Men två avslut är det hur som helst. Efter avslut kommer en ny början. Man får sikta ditåt åt det hållet alltså. Hoppas på det bästa. Sen skall bilen klara resan fram och tillbaks också. Det oroar mig kanske mest.

Jag har tänt ljuset här bredvid mig. Vintertid är det nästa alltid tänt. Lillkatten ligger på stolen, den som jag har som fotpall. Jag har tagit ett glas Strårom med mig som jag sitter och sippar på. Ja och så skriver jag det här. Det är alltså inte så pjåkigt livet för en gammal ocool gubbe i ett stort gult hus på en kulle i Los. Skulle mer pengar på banken göra känslan jag har i kroppen bättre än den jag har just nu?

Jag vet inte.

Tror inte det.

Jag kan inte begära mer än det jag har. Vill inte det. Varför liksom? Förnöjsamhet kallas det visst. Att känna att man är nöjd. En gåva i sig.

Hur som helst längtar jag mig bort mot en plats med stabilitet. Om jag skall önska något så är det det. Jag har haft spänning i livet så det räckt och blivit över såhär långt. Lever man som överskuldsatt så kan vad som helst hända vilken dag som helst. Precis vad som helst. Alltid till det sämre. Man befinner sig liksom inte i en värd där några logiska tankar och överväganden regerar. Tankar som att “det är smart att se till att han har råd att jobba borta under veckorna så att han kan betala av mer”  är liksom inte giltiga i den världen. Går det att ta en krona till så tar man den kronan. Går bilen sönder och man jobbar trettio mil bort så får man lösa det bäst man vill eller skylla sig själv. “Idiot” liksom. Vill man vara seriös i allt det där, för det vill jag i allt, då har man ett helvete.

Men kanske slut på det där då eventuellt.

Kanske.

Fan trott!

Det enda som hjälper, som vanligt, är att dyka ner i kod. Där är det också problem. Men helt ofarliga sådana. Där kan jag logiskt hantera ett efter ett och få saker på plats.  Ja och jag vet att jag är bra på det också. Det fungerar till slut. Snurrar, visslar och gör en masa andra saker. Japp, om sanningen skall fram så är det såklart mycket tråkigare än så när man ser sakerna utifrån. Titta själv. Inte är det så sexigt. Men det är inte en legobit heller, eller ett granitblock, inte innan man byggt ett fantastiskt hus med den där legobiten som en del i det, eller karvat ut en vacker staty ur det där granitblocket. Det krävs något av människorna som ser saker också. Allt är inte bara enkelt och självklart. Faktum är att väldigt lite är just det. Världen är inte bara rubriker. Långt ifrån.

Bara minus sju ute. Nu skall bara huset hinna med lika snabbt som världen där ute gör det. Jag är så oerhört imponerad av hur världen där ute, som naturligtvis besitter en tröghet med all sin massa, kan svänga tjugo, trettio grader på några timmar. Vi pratar energi här. Ja och jag har efter mycket funderande fattat att det handlar om luftförflyttningar. Massan, den som mitt och andras hus är en del av, hänger inte riktigt med i det där. Därför är det fortfarande kallt inomhus fast luften är uppvärmd. Det tar helt enkelt ett tag att överföra energin. Min termometer under snön registrerar helt andra temperaturförändringar. Snart skall jag ha en i en större massa också för att påvisa det där. Om jag nu hinner med några “bara-för-skoj” projekt någon gång.

Mer bloggande blir det inte. K ringer och säger “MAAAAAAT”, något jag absolut hörsammar utan tvekan. Speciellt eftersom jag vet att det är pizza idag. K’s pizza är en av de goda. Så OK då.