Löning, sen tar man sig an räkningarna, sen är det inte så mycket löning kvar. Ja nu är det ju inte min löning. Jag har ingen. Behöver inte gräma mig för det där. Lik förbaskat är det en god känsla att kunna betala sina räkningar. Det har inte alltid varit så nämligen. Att gå igenom dem och försöka avgöra vilken som är minst farlig att INTE betala just nu har varit lite av standard under många år. Vi fattihjon har det så. Ja hade så förr åtminstone. Skuldsanering stabiliserar. Men det är fortfarande miniminivåer av liv vi talar om. Nu, 1617 dagar kvar till frihet. Om det nu finns någon frihet. Inte ens Notch med alla sina pengar verkar ha funnit den.
Under fem grader i natt. Skitsommar. Hittills. Kanske kommer det bättre väder. Förra året väntade jag på det där “bättre vädret” fram till slutet på augusti då jag gav upp. Fast det fanns dagar, korn av sommar, att picka på, då också. Det är väl så ett liv är. Man lever på de där ljusa stunderna för att klara av det grå och hjälpligt kunna klara de gånger grått övergår i svartaste svart.
Växterna verkar i alla fall inte bry sig ett skit om vädret. De växer på som vanligt. Mindre känsliga än undertecknad vad det verkar. Minsommarblomstertid. Vältajmat och vackert i år.
Skriver Python för tillfället. Inte mitt språk. Men gillar hur som helst så värt att spendera tid på. Men det blir många flikar öppna i webläsarna. Lovar. Kan väl inte säga att det är mina bästa tillfällen i livet när jag vill göra saker men inte kan och måste lära mig. Jo. Själva “lära mig” delen är det som driver mig att hålla på rent generellt. Älskar det. Men att inte kunna gå från vision till resultat som man med lätthet går från a-b när man är på sin hemmabana (C/C++) irriterar alltid. Det tar sån tid. Men det finns ingen annan väg att gå såklart. Man får stressa av. Låta livet flyta på. Hakuna Matat. Sten på sten.
Äldste sonen med flickvän är hemma en kortis. Det rör sig alltså lite mer i huset. Vår folkskygga katter gillar inte det där med “okända” människor i huset. Flyr ut. Men alltid roligt att ha barn hemma för oss föräldrar såklart. I dag ger de sig ner till lärdomsstaden igen. Till sina liv. Som det skall vara.
Hittar ett gammalt foto på farsan. Tänker att vi nog är jämngamla där. Men sen tänker jag till. Han måste vara fyrtioåtta på den där bilden. Känns overkligt på något vis. Men borta nu såklart sen länge. Han blev bara sjuttio.
Fast min dag skall börja nu. Jo fast den har redan gjort det såklart. Men börja på riktigt. Ja det blir väl en Python dag till med avbrott för skjuts av ungdomar till Ljusdal på eftermiddagen. Som synes händer det spännande saker i mitt liv varje dag. ;-/
