Author: Åke Hedman

Jag tar mig tid för att ge den där ropande lusten att sitta och leka med något, aka lära mig något nytt, en dag. Onödig, bortkastad tid, ja som det känns när man håller på, men som betalar sig senare, eftersom man nu faktiskt lär sig saker. Japp alla scheman borde ha en skaplig klimp tid avsatt för ren lek. Det är där det händer.

Jag har använt Visual Studio Code till och från ett tag för annat än C/C++. Omöjligt att inte gilla. Det här ÄR bra grejer. Atom är visserligen också rätt hyfsad men en snigel om man jämför med code. Min vanliga utvecklingsmiljö Netbeans är Javabaserad och tung och klumpig som en blåval i jämförelse med allt. Men den har gjort sitt jobb under några år. Det har varit först när Oracle kastade ut den och teamet som jag börjat leta efter annat. Eclipse var såklart en möjlighet. Men med samma stora klumpighet som Netbeans. Elefanter. Jättar. Berg.  Ja och de där jävla workspacen som den envisas med. Man blir galen. Hur 1970-tal är inte det där. Omöjligt att ändra till något vettigt dessutom.

Så idag får jag alltså tid att leka med code. Blir förälskad. Fan så smidigt. Och IntelliSense är såklart underbart, fungerar precis lika bra som i  Visual Studio. Ja och sen möjligheterna att konfigurera allt on the fly. Superbt. Om inget oväntat inträffar blir jag kvar i den här miljön resten av livet. Kommer nog flytta över en del inbäddat hit också. Task hanteringen gör allt det där enkelt.

Så har du inte testat Visual code så är det dags att du gör det.  Japp NU! Ja om du inte är insnöad på Emacs eller Vi(m) såklart. Då kan du gott stanna kvar där och  i en tid som de flesta ändå har lämnat. Du är antagligen ändå inte intresserad av förändring.

Så en bra dag. En uppgift väl värt att lägga några timmar på.  Nu är det snart jul på riktigt också här. Ljus på låtsaskontoret skall snart släckas. Jag skall vandra upp och sätta mig framför tv’n. Vi skall tjuvstarta ett traditionsenligt provsmak av julmaten snart. Efter det är det jul på riktigt. Ja, eller nästan.  Håller med statsministern, Kalle Anka är startskottet. Japp, somnar såklart under just det programmet, alltså själva startskottet, den uppgiften har jag tagit över efter Per, svärfar. Äldstens uppgift är att somna helt enkelt. Det är lag på det. När äldsten sedan vaknar till liv igen så är Kalle Anka slut eller möjligen är det de nya inslagen som visas, och då mina vänner, först då, är det jul på riktigt. Sen må den vara fram till påska eller till vilken dag som helst. Men där, just då, börjar julen. Vila påbjuden.

Fast det där är min jul såklart. Andra har sin egna föreställning om den perfekta julen. Vila räcker för mig. Det fungerar var som helst i världen. I vilket klimat som helst. Med vilken mat som helst. Men jag vill ta det lugnt några dagar. Gärna då med familjen. Så, så får det bli. Kidsen har hämtat in en gran. En del av deras jul. K har lagat mat. Det har handlats så att mer än en handlare kan känna glädje när dagskassan räknas ihop. Lite extra mat till fåglarna, lite extra till katterna. Sen så. Slutlekt för idag nu hur som helt.

Upp tidigt. Vi skall iväg och fylla på julförråd. Hämta kär son vid tåg dessutom. Vi klarar av det mesta av det där innan tåget angör stationen n och jag. Några ärenden till och sen hem igen. Klara. Nästan åtminstone. Jag somnar utmattad på soffan. Sönerna tar in tre pallar pellets. Det är jag tacksam för. Fast jag vet inget om det såklart där jag ligger där på soffan och snarkar.

Det är jul här på kullen. Ja den är här nu. Det skall bli skönt med några dagar ledigt. Att få fylla batterier och mage.

Andra ser en på ett sätt om de själva bestämmer. Man kan inte göra något åt att det är så. Man är alltså också något annat, en annan,  än den man tror är. I andras ögon. Och man är såklart ansvarig för sitt liv och sina handlingar. Och visst man påverkar andras människor i sin omgivning med det liv man lever. Men den man egentligen är vet de andra ingenting om. Det man egentligen känner vet de ingenting om. CVilka demoner man kämpar med har de ingen aning om.  Precis som man själv inte vet något av det där om andra heller. Så vems fel är det att saker blir som det blir? Måste det alltid finnas någon som felat? I en värld byggd på kaos. Kanske måste det det. Det måste finnas en Jesus att sätta på korset för syndernas förlåtelse och för att slippa vårt eget ansvar i allt.  Jag vet inte om jag gillar det där. Men det säger väl en del om mig också antar jag. I alla fall för dem som tror de vet vad som försiggår här inne i mig. Det är svårt att leva, Man får ett gäng förutsättningar som man kan spela med. Får göra så gott man kan med dem. Trotts de brister och fel de har det där man fått är det det enda man har. Det ser alltid så lätt ut det där vandrandet som andra gör i sina skor. Men är aldrig det.

Men nu alltså Jul. Vill önska mina läsare en riktigt god jul. Hoppas ni får det riktigt fint och skönt nu. Det är ni värda varenda en av er.

Julpelletsleverans. Tre pallar. Varje pellets liknar en tomtegumma. Ja eller gubbe. Även i den här världen är det ungefär 50% / 50%.  Hulken glufsar i sig av dem alla med lika stor aptit. Hulken är feminist. Såklart. Allt annat vore såklart otänkbart.

Jag har förbannat ont i axeln. Så de får stå där de står idag. Hoppas på morgondagen. Att det onda lättar. Men skall väl julhandla “mängder” då också så risken är att allt blir värre. Nog ordat om det. Andras åkommor och det där. Alla “aj” skall man hålla för sig själv. Alla har nog med sitt.

Båtvändardag idag. Klockan 17:28 är det dags att segla söderut igen. Vi går åter mot ljusare tider. Det är just det där som julen handlar om för mig. Vändningen mot ljuset. Att ljuset alltid segrar över mörkret till slut. Men också att båda finns där. Måste finnas där. Så jag firar den där vändningen. Skipar Jesus. Fast det ändå, måste det sägas, kom en hel del visdom ut hans mun, ja eller las i den kan man tro.

Men nu en kopp kaffe till, en jag definitivt inte borde dricka, sen skall ja dyka ner i ett webinterface som hör till låtsasjobbarvärlden Det där med device discovery. Varför frågar jag inte. Då skulle jag inte göra ett dugg av det jag gör om dagarna. Nope.