Author: Åke Hedman

För mig har fredagen alltid den där känslan “åhhhhh om veckan ändå hade en dag till”, ja eller två om man nu ändå håller på att önska. Det finns saker att göra. Det finns saker som måste bli gjorda. Det finns ingen annan som gör dom. Ja och det är en ynnest att tänka så. Självklart är det det. Jag är bortskämd eftersom jag tänkt sådär större delen av mitt liv. Jag vet det.

Men fredagar är också sömnskuld. Jag lägger mig för sent. Tar sällan sovmorgon. Det blir för få sömntimmar. På helgerna skall det där hämtas igen. I grön IKEA soffa och i säng. Visst det går att köra några veckor utan den där återhämtningen. Men det slår tillbaks till slut. Den där skulden skall betalas. Som alla skulder. För hälsan finns ingen skuldsanering. Bara sammanbrottet. Där har jag aldrig varit. Bara nära, så nära det nu går. Slak lina över helvetet.

Jag sätter på den där livefeeden från Times Square. Den gör mig inte mindre ensam på ett låtsaskontor ute i skogen. Man kan aldrig känna sig mer ensam än i en stor stad med massor av människor. Men det känns gott att ha den rullande. Det finns något annat att fästa blicken på. Det händer saker. Japp också nu en kvart över två på natten. Andra tycker säkert det där är fånigt. Ni som möter människor under dagarna kan ju inte förstå. Men man skall tänka på att jag sällan ser en enda person om dagarna. Jag höll nästan på att skriva “levande person”. För defakto lever de ju de där personerna på skärmen. Men “på skärmen”, jag bakom den och långt borta, är nyckelfraser är. Fast det känns ju som om det är mitt kontorsfönster.

En dag skall jag åka dit. Ta K med mig. New York för mig är bara några timmars väntan på Kennedy. Ja och film och TV. Borde vara mer. Då skall jag vinka till alla andra konstiga typer i andra delar av världen som har den här feeden igång. Moona kanske. Så de sätter kaffet i vrångstrupen. Men stå en stund  just där vid den där delen av Times Square som nu nästan blivit mitt.

Fast det är långt dit. Hur skulle man kunna åka över Atlanten nu? Men det är ingen brådska såklart. Drömmar fungerar när de “bara” är drömmar också. Farsan skulle till Island. Kom aldrig dit. Men man är redan död när man har slut på drömmar. Så man får hålla dem vid liv och föda nya.

Men jag kan inte svamla bort en bra fredag såhär. Den kan användas bättre. Mycket bättre. Så varför inte använda den så då?

Hur många bilder (selfies, “plåta mig på känd plats”) tas det egentligen på Times Square under ett dygn.

Jodå, Ljusdal, skall upplevas ibland. Nejdå, inget fel på Ljusdal. K har möte. Jag går runt sjön, sitter på biblioteket och tar sen en fika på Stora Coop – japp det heter så och är väldigt svart. Cappuccino och princessbakelse. Gott liksom. Men man skall skämmas bort. Får höra senare att K har fått tårta. japp två att välja bland. Tagit en bit av varje såklart. Så skäms, nej det gör jag inte.

Men hemma är hemma ändå. Ja min bubbla i alla fall. Jag ändrar byggscript så att grejerna går att bygga statiskt. Ett sådant “jobb” tar några dagar. Det är mycket grejer att ändra. Många komponenter. Men en VSCP server på 8 Mb statiskt kompilerad är väl inte så förbaskat dåligt. Jämför det med en Javalösning.

NXP bygger ny IOT platform i Texas. Ett av korten en specialare för VSCP. Tack för det. Kan inte vänta  innan man får testa. 6LowPan och Threads tydligen. Ja och lite VSCP på det då. Tackar!

Igår ringde de från affären här i byn. Nätverkskabeln till kassan varm. När jag kommer ner luktar det brandrök och jag försöker få ut den nu heta kabeln men kontakterna har smält. Brännblåsa såklart innan den går att få ur med massor av våld. Byter kabel och flyttar till en annan port och allt fungerar igen. Tur det annars hade de fått stänga eftersom kassan inte skulle ha fungerat. Har aldrig varit med om detta tidigare. Fattar inte ens hur det kan hända. Nej, det är inte jag som installerat!  Om någon har en förklaring till orsak är jag idel öra.

Men nu. Låtsajobb. Vad skall man annars ägna livet åt?