Category: Status från tomten

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomten här,

Vi håller på att baka pepparkakor jag och nissarna. Ja inte allihop bara tio stycken. Nissar alltså. Alla skulle naturligtvis inte få plats i stugan. Tomtemor är i verkstaden och lagar en motor som gått sönder på julmustfabriken. Det var visst någon pump som pumpade in bubblorna eller vad det var som gått sönder nu när det är som mest bråttom. Förstår mig inte riktigt på sånt där jag. Turligt nog är tomtemor en rackare på att laga motorer också. Apropå bubblor så har det faktiskt varit riktigt svårt att få tag på dom i år. Priset för ett kilo bubblor har gått upp jättemycket. Jag tror dom är dubbelt så dyra i år. Men vi hittade en kille i Kina som kände en tjej i Australien som visste om en farbror i Korea som hade ett helt lager fullt med bubblor så vi köpte all han kunde sälja och fick ett ganska bra pris. Så nog tror jag det skall bubbla och hoppa i munnen när ni dricker julmust i år också. I alla fall om tomtemor lyckas laga motorn. Men det är jag säker på att hon gör till slut. Vi hoppas att det blir fler bubblor till salu nästa år så att priset går ner.

Men vi håller alltså på att baka pepparkakor. Inte “pepparkakor” utan PEPPAR-kakor. Pepparkakor har vi stora fabriker som tillverkar både dag och natt men PEPPAR-kakor det behövs det inte mer än några burkar av så dom tillverkar vi här i köket. Pepparkakor är ju söta och goda men PEPPAR-kakor dom smakar förskräckligt mycket av peppar och en jättestark krydda som heter chili. Jag provsmakade en gång och förutom att det började ryka ur min mun så jag var tvungen att dricka en hel hink med mjölk efteråt för att få det att sluta ryka och bränna i halsen, men då småpyste det ändå en hel vecka efteråt ur ena näsborren och ett öra. Törs aldrig testa igen, de kan jag lova. Men det är nämligen så att trollen älskar dom här starka pepparkakorna. Dom är liksom inte som oss andra på det sättet. Ja, dom är olika på en massa andra sätt också såklart. Allt dom äter skall vara starkt, jättestarkt. När det är som bäst börjar det ryka om håret på dom. Ja det ser ganska mysigt ut faktiskt och vi är ju vana vid det. Där sitter trollen och knaprar och så ryker det lite fint och hemtrevligt från deras trollhår. Undrar förresten om drakarna också tycker om starka pepparkakor? Det skall jag fråga dom nästa gång jag träffar dom eller också skall jag fråga ekorrarna dom kanske vet. Vore kul om vi kunde få hit drakarna när vi har vårt årliga julbord efter att alla klappar har delats ut.

Fabrikerna går bra just nu. Köttbullar, prinskorvar tillverkas i massor och jag tror att vi har julskinkor så att alla skall få en varsin. Problemen med den salta chokladen löste vi igår och nu smakar den sött, kladdigt och gott igen. En av nissarna kom på att vi skulle smälta ner den söta chokladen och blanda den med riktigt mycket lakrits så att vi fick salt lakritschokladgodis. Hittar du salt lakritschokladgodis i godispåsen så vet du varför det finns så mycket sånt i år. Jag har smakat och det är faktiskt riktigt gott. Bra tänkt där av nissen tycker jag. Vi gillar inte att kasta bort saker. Vi försöker att låta blir det så mycket som möjligt. Allt används igen eller på något annat sätt. Inget går till spillo. När det gäller chokladen så hade vi ju också kunnat tillsätta jätte mycket peppar och chili så skulle det blivit godis till trollen men problemet att dom redan har sådana stora magar att det nog är bäst att dom bara håller sig till starka pepparkakor och tomtegröt.

Ostgruvorna i Holland har fina ostar i år. Alla vet inte att ost egentligen kommer från ostgruvor och att julostarna bara kommer från ostgruvor i Holland. Det är bara i dom ostgruvorna som man kan hitta den runda goda röda sorten. Jodå dom har andra sorter också. Sådana som man får hacka loss med osthackor där i dom långa ostgruvgångarna som vindlar sig mil efter mil långt där nere i jorden. Det finns mögliga ostar, smuliga ostar, feta ostar, rinniga ostar, starka ostar, milda, svaga ostar, herrgårdsostar och prästostar där i ostgångarna. Ostar med hål i och ostar utan hål i. Bubblan som sitter i de med hål säljer man till julmustfabrikerna och läskfabrikerna och kan tjäna lite extra på. Just dom runda röda julostarna sitter mitt bland all annan ost när man hackar och därför får man hacka fram all ost försiktigt. Man vill ju inte förstöra dom fina julostarna med hackan. Dom runda julostarna tar man hand om speciellt och sparar i stora kylrum uppe i Antarktis till jul. Lager som vaktas av isbjörnar så att ingen knycker en julost innan jul. Men det är alltså bara i dom Holländska ostgruvorna som man kan hitta runda röda julostar i alla andra ostgruvor är det andra ostar.

Ett annat problem som nissarna i ostgruvorna har är alla möss som försöker få jobb där. Möss gillar ju ost. Dom gillar ost jättemycket. Så vad gör dom. Jo dom klär ut sig till nissar och sen försöker dom få jobb ner i ostgruvorna. Men oftast kommer vi på dom. Numera brukar vi lämna alla som vill jobba i ostgruvorna ensamma i ett rum fullt med ost samtidigt som vi kikar genom dörrhålet. Hittills har det inte funnits en mus som inte kunnat låta bli att provsmaka lite på dom goda härliga ostarna i rummet och då spinger vi in och säger “aha!”. Då brukar dom erkänna att dom är möss och inte nissar fast det har ju hänt att en och annan nisse också varit tvungen att på heder och samvete intyga att han eller hon inte är en mus. Nissar gillar också ost.

Nä men titta nu börjar de blir klara de starka pepparkakorna i ugnen. Vi får höras imorgon igen.

Anna i Täby måste lägga sig ordentligt ikväll. Oskar i Borås också. Lina i Kiruna likaså. Alla som inte äter upp maten som ni skall. Skärpning! Vill ni inte ha julklappar!? Våra spioner ser er. En spindel rapporterar om en pojke som hällde ut soppan genom fönstret när mamma och pappa inte såg och sa att han ätit upp. Spindeln såg dig! Skärpning!

-1.6 grader under snön (Finvärme för sorkar.). -2.4 i luften (det snöar lite fint). Tillverkningen av julklappar och julgodis har komma igång med full fart. Fortsätt att hålla en tumme för att vi skall hinna med allt. Nissarna börjar bli sugna på att åka pulka men det får allt vänta till efter julafton.

Gamla statusrapporter finns här
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17″

StenStenInte har startat en insamling för musikhjälpen. Gillar du honom och vill att barn som bor i slummen skall ha rent vatten så skänk gärna en slant http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/stenstenintes-insamling

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomten här,

Äntligen hemma igen. Det tog bara en timme att komma hem med drakarna. Inget eller ingen flyger snabbare än vad dom gör. Alla nissar som var kvar, renarna, djuren och alla i tomterådet blev väldigt förvånade när vi dök upp. Lite rädda också först kanske. Dom visste ju inte att det var vi som kom med drakarna och även om alla är väldigt fascinerade av dessa kraftfulla varelser så är man också osäkra på vad de kan ta sig till. Men när dom såg att det var jag, tomtemor och StenStenInte så kom alla ut ur stugorna fast än det var mitt i natten nästan nu och alla egentligen borde ha legat och sovit. Det var bara tack vare att drakarna lyste i sina underbara färger som vi kunde se något över huvudtaget innan nissarna tänt alla facklor.

Alla hurrar och är glada här. StenStenInte skyndade sig hem till trollens berg. Behövde sova i ett stort härligt svart bergrum för att återfå krafterna sa han. Se droppstenar och vila ögonen på guldet i skattkammaren. Troll behöver ju det såklart och det kan inte varit lätt för honom att sova i sin ljusskyddande påse hela dagarna upphissad där i trädet. Troll är liksom inte gjorda för sånt.

Jag är själv ganska trött faktiskt. Har inte vågat sova riktigt dom senaste dagarna eftersom man inte riktigt vetat vad jättarna skulle ta sig till. Varit orolig för alla julbestyr som borde vara klara nu också såklart. Vet fortfarande inte hur vi skall lyckats rädda julen eller om det ens är möjligt men vi skall göra så gott vi kan. Det första vi skall göra är att sammankalla tomterådet och se hur läget är. Tomtemor håller redan på att ordna det. Vi behöver gröt, glögg och pepparkakor i massor. Drakarna skall vara kvar här för vi skall fira ljusdrottningen. Vi vill gärna att dom är kvar då och det har dom lovat att vara. Nu ropar dom på mig så jag måste gå in på tomterådsmötet. Hagtorn hade några ord att säga så hon får prata på er medan vi har vårt möte.

Hej Hagtorn här. Den röda draken alltså. Vi är väldigt glada att vi har kunnat återgälda lite av den stora tjänst ekorrarna gjorde en gång i tiden. Vi kommer alltid att stå i skuld till dom för det. Tack vare deras insatts så finns vi drakar fortfarande. Vi har förstått att vår hjälp också har betytt mycket för andra och många har tackat oss här idag. Jul har vi aldrig firat men den verkar vara viktig för er. Vi är luftens gudar och det är där vi lever och bor. Vi behöver inte jorden annat för att lägga våra ägg i. Vi kan sova och leka i den fria luften efter behag. När vi så önskar kan vi bädda ner våra kroppar i ett skönt bulligt vitt moln och sova där i lugn och ro i dess mjuka ludd. Vakna upp där molnet fört oss under vår sömn. Det är ingen mer magi inblandad i det än att vi kan göra oss så lätta som vi vill eller så tunga som vi vill när det behövs.

Det många inte vet om oss drakar är att vi ofta flyger ut i rymden. När vi åker på solsemester så flyger vi inte till någon löjlig sandstrand i Thailand, Grekland eller Spanien som människor tydligen gör. Nä, vi flyger till solen och njuter i detta härliga exploderande inferno av eld och explosioner. Vi dyker helt enkelt in i solens eldhav och flyter omkring i det och njuter av den sköna värmen. En hemlighet kan jag avslöja. Det är därifrån som vår egen eld kommer ifrån. Den vi sprutar ut genom munnen och näsan alltså. Vi måste åka till en sol då och då för att kunna spruta eld. Gör vi inte det så blir det snart bara en liten pluttig eld som kommer ut när vi vill frusta ut hemska eldslågor och verka farliga. Det får ju helt enkelt inte hända. Därför flyger vi till solen ofta. Elden är ju en del av oss. Kommer det bara ut en pytteliten eld och lite rök så skulle ju alla skratta åt oss.

Det finns en annan hemlighet som jag kan berätta bara för er men bara om ni lovar att inte berätta för någon annan. Lovar ni det!? Vi äter inte människor eller djur. Det enda vi äter är morötter. Vi tål inget annat faktiskt. Bara morötter. Kräks av allt annat. Mår illa. Får utslag. Men snälla håll tyst om det. Lova! Kommer det ut så kommer folk säkert att skratta åt oss. Hemska eldsprutande drakar som bara äter morötter låter ju lite löjligt. Vi vill liksom att alla skall tror att vi äter upp vad som helst i en enda munsbit. Sliter sönder små barn och sväljer dom hela liksom. Inte att vi bara äter morötter eller möjligen tillagade morötter efter att ha grillat dom med vår eldiga andedräkt först. Glöm att jag berättade det förresten.

Men titta här kommer älvorna. Vad kan dom vilja. Oj, alvdrottningen är med. Bäst vi bugar.

Alla tre drakarna bugade när älvorna närmade sig. Sänkte sina huvud mot marken. Älvorna var nämligen jordens äldsta varelser. Dom hade alltid funnits. Det var också dom som kände all magi. Alla kom ut igen från stugorna. Också tomterådet. Såg när alvdrottningen gick fram till Hagtorn först. Satte en lysande krona på drakens huvud. Smekte dess hals med en mjuk hand. Såg när hon gick fram till var och en av dom andra drakarna, Lilja och Kaktus, och gjorde samma sak. De tre drakarna hade fortfarande huvudena mot marken. Alvdrottningen lyfte förts upp Hagtorns huvud. Kysste henne på nosen. Varvid draken reste sig upp i sin fulla längd. Alvdrottningen gjorde sedan samma sak med dom andra drakarna i tur och ordning som också stolt reste sig i sin fulla längd igen. Bredvid varandra stod dom där dom färgskimrande drakarna. Stolta med sin lysadde gnistrande kronor på huvudena. Underbart vackra.

– “Ni är våra ljusdrottningar i dag drakar för ni har i sanningen gjort oss alla en stor tjänst med ert handlande” sa alvdrottningen. Hon som sedan urminnes tider själv varit ljusdrottning. Detta var onekligen en ära utan dess like.

Alla visste att detta var den störa äran av alla och man kunde se att Hagtorn och dom andra drakarna förstod det också. Var det inte en liten tår där i Hagtorns ögon? En tår som Hagtorn förgäves, förläget, försökte dölja.

Så kom trollen också. Alla troll. Skogens alla djur var redan här. Alla visste vad som skulle komma och när älvorna började sjunga så gick det en suck genom alla samlade. Det var så vackert. Deras spröda röster var som is men var på samma gång varm som den varmaste eld. Tonerna letade sig in i kalla kroppar. In i trötta hjärnor och hjärtan som längtade efter kärlek och fyllde hela världen med denna universella kärlek. Träden, skogen, gräset under marken, björnen sovande i sitt ide, fiskarna i vattnet, valarna i haven, alla tog dom emot den. Kände att det var gott att leva i denna tid. Och älvorna sjöng och sjöng. Tomtemor och tomtefar delade ut pepparkakor, glögg och bullar till alla. Drakarna tackade nej. Alla var säkra på att dom hellre ville slita någon i stycken men vi andra vet ju bättre eller hur.

Men också underbart har ett slut och när man kunde ana att solen snart skulle gå upp försvann trollen naturligtvis och det var signalen för att bryta ljusdrottningens firande. De tre drakarna kände att det var dags att ge sig av och de sträckte alla på sina halsar och sprutade en väldig eldkaskad upp mot himlen som lyste upp allt. En blåkråka var när att bli grillad men klarade sig med nöd och näppe. Sen kastade sig de tre drakarna upp i luften och steg högre och högre för att sedan försvinna. Älvorna svävade tyst bort. Djuren röde sig in i skogen igen. Till slut var det bara tomtefar och tomtemor kvar. Dom kunde inte sova nu. Allt för mycket fanns att göra för att rädda julen. Det skulle dom börja med nu. Spioner var redan utsända för att se att alla barn och vuxna skötte sig som dom skulle inför julen.

-3.2 grader under snön (en mus ligger där under och knaprar på en pepparkaka och mår gott). -13.6 i luften (ingen fryser efter att elvorna sjungit, var så söker). Dagen är på väg. Ingen tillverkning av julklappar ännu men idag skall den förhoppningsvis komma igång igen.

http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17″ title=”Status”>http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17

SetnStenInte har startat en insamling för musikhjälpen. Gillar du honom och vill att barn som bor i slummen skall ha rent vatten så skänk gärna en slant http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/stenstenintes-insamling

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomtemor här igen,

Jättarna blev ju riktigt upprörda igår som ni minns. Alla stod här och hoppade och slog med sina klubbor i marken som skakade så att vi fick hålla i oss i varandra för att inte ramla omkull. Och så mitt i allt det här jättarnas ilskna vrålande som gjorde att vi var tvungna att hålla för öronen. Vi blev riktigt rädda och befarade faktiskt att både julen och våra liv var i fara. Men då hände något otroligt. Hela luften fylldes av ilskna skrik och hundra örnar störtade ner från himlen mot jättarna. Dom bet dom i öronen, näsan, händerna och jättarna skrek och försökte värja sig så gott dom kunde. Men det är inte lätt att värja sig från hundra starka, ilskna, snabba örnar.

I nästa ögonblick blev allt omkring oss brunt. Bruna hoppande mjuka bollar med svans överallt. På marken i träden och hoppandes mellan träden. Ekorrar i mängder. Miljoner ekorrar som allesammans anföll jättarna på samma gång medan örnarna lyfte. Dom satt snart överallt på jättarna. Ekorrar som bet och spottade på jättarna medan örnarna nu seglade graciöst ovanför jättarnas huvud och hotfullt skriade. Jättarna släppte sina klubbor. Försökte vifta bort ekorrar från sina kroppar. Något som inte var lätt när det satt ekorrar fast och bet på varje del av deras kropp. Men dom sprang. Sprang så gått dom kunde mot sina stugor. Jag kan försäkra att det inte är lätt att springa heller när man har tusentals ilskna ekorrar som sitter fast på ens kropp. Hela världen verkade koka där vi stod och det var då det magiska hände.

Ett genomkrängande skri hördes från himlen ovanför oss som gjorde att våra öron slog lock. Följt av ännu ett och ännu ett. Högre denna gång. Det skar i öronen fast än vi höll för öronen allt vi kunde. Allt stannade av här på marken och alla tittade uppåt. Och där uppe flög tre enormt stora drakar. Som valar i luften men mer graciösa i sina rörelser. Med långa huvuden och jättelånga spelande svansar. Var och en med kroppar där små skimrande plattor täckte varje del och skapade en bepansrad och ogenomtränglig fästning.

Ekorrarna hoppade bort från jättarna. Upp i träden, husen och kullarna runt omkring. Träden höll nästan på att falla ihop av alla ekorrar. Ekorrarna såg väldigt nöja ut. Ni vet dom flinade sådär illmarigt som en ekorre gör när den har hittat en hel säck med nötter som ingen annan vet om. Örnarna hade snabbt flugit undan. Vi andra, inklusive jättarna, kände mest rädsla. Drakar är inte att leka med det vet vi alla och nu sänkte sig dessa tre stora varelser ner mot oss. En skimrande blå, en skimrande röd och en vackert lysande gul. Alla vackra som ädelstenar men livsfarliga. Solen hade precis gått ner men drakarnas kroppar var liksom självlysande så allt runt omkring oss lyste upp i rött, blått och gult. Allt var väldigt vackert. Den röda draken sprutade plötsligt eld genom sin mun. Ett fruktansvärt frustande som kastade ut en flera hundra meter lång mullrande eldslåga som sprakade och brakade. Den nådde nästan fram till jättarna och vi kände alla den fruktansvärda hettan från den men den skadade ingen turligt nog. Fick bara luften att dallra och snön där vi stod att smälta så att gräset åter blev synligt.

Så sänkte sig den röda draken ner mot oss. Med lätt fladdrande vingar sänkte den sin stora kropp ner mot oss och landade på gräset som nyss varit snötyngd mark. Det rykte fortfarande ur dess näsborrar. Ögonen, kalla som hos en orm, glödde av kraft när den vred sitt huvud och såg på var och en av oss. Så höjde den sitt huvud och sprutade ännu en kaskad av eldslågor upp mot himlen. Som en enorm fontän men en som kastade ut eld istället för vatten. Dom drakar som fortfarande svävade i luften svarade med att själva spruta eldslågor ur sina käftar. Hela kvällen lyste upp där vi stod där i den som om det vore den ljusaste sommardag.

– “Jag är Hagtorn” väste den röde draken. Man skulle kunna förvänta sig att drakar har en mer skrikande röst men den är snarare just väsande. Lite som en orm. Men jag kan försäkra att den hade allas uppmärksamhet

– “Ni kallade” fortsatte den och såg mot träden.

En liten ekorre hoppade ner från trädet och skuttade fram till den röde. Satte sig helt orädd framför den och sa

– “Vi önskar få den hjälp som ni utlovade vårt släkte för länge sedan” pep den fram med bestämd stämma.

Den röde sänkte sitt huvud. Det verkade som den bugade mot ekorren. Vad var det här? Sen sa den

– “Till er tjänst du käre frände. Vad kan vi göra för dig?”

Ekorren berättade om jättarna och om hur dom hade tagit StenStenInte och tomtefar tillfånga. Hur vi hade återfört guldet men att dom fortfarande inte var nöjda utan snarare fortfarande sura och tvära och arga och inte släppt varesig tomtefar eller StenStenInte. Hela julen vara i fara för jordens alla djur. Ja människor är faktiskt också djur så pappor, mammor och barn räknades med där också.

Den röde draken som alltså tydligen hette Hagtorn vände sig mot jättarna. Dess genomträngande blick granskade dom alla.

– “Fall på knä inför drakguden jättar” rötväste Hagtorn.

Jättarna stod på knä nästan innan den röde draken pratat klart. Alla hade blicken riktad mot marken och ingen vågade titta mot Hagtorn. Draken fortsatte

– “En gång för länge sedan räddade några ekorrar dom sista drakäggen i världen från att förstöras av en ond varelse. Tack var det flyger vi fortfarande som drakar. Ekorrarna är sedan dess våra bundsförvanter och vi står ständigt och evigt i skuld till dom. Kalla dom så kommer vi. Nu har dom kallat och det är ni jättar som är problemet. Hur löse vi det här?” I och med att han sa det sista sprutade han en eldslåga ovanför jättarna som krullade håret på deras huvud som nu saknade mössor efter ekorrarna och örnarnas attack.

Jättarnas ledare, LiteHögre, höjde blicken och sa med darrande nu för jättar ynklig röst

– “SKONA OSS ÄRADE DRAKGUD”

Hagtorn svarade genast med ett ilsket väsande

– “Varför skall jag skona er ni surpuppor och argbiggor till eländiga jättar. Vore inte världen bättre utan er?”

LiteHögre svarade inte på det. Man kunde dock se att hon darrade lite och hon nog var nära att börja gråta.

– “Men vi drakar värnar allt liv på jorden. Vi tror att allt har sin plats och behövs. Därför tror vi också att jättar behövs. Men ni skall lyda ekorrarna. Om ni inte gör det kommer vi tillbaks och då blir vi inte nådiga. Förstått!?”

LiteHögre nickade.

– “Tala!”

– “JA” skrek LiteHögre på jättars vis.

Med det verkade den röde draken nöjd.

– “Nå då så. Ske så!” sa den. Sen såg den sig om på oss alla igen. Det kändes som den såg våra innersta tankar när den riktade sin blick mot oss men så bredde den ut sina vingar och lyfte graciöst och nästan ljudlöst upp mot himlen och var med några få vingslag förenade med dom andra drakarna där uppe ovanför våra huvuden. Alla steg högre och högre tills dom bara syntes som svaga prickar i skymningen och försvann sedan norrut.

Det var helt tyst på marken. Tills den lille ekorren tog till orda.

– “Vi vill att ni genast släpper tomtefar och StenStenInte”.

Jätten LillePlutt reste sig efter en blick från LiteHögre och sprang genast bort mot burarna för att släppa ner dom. Ekorren fortsatte

– “Sen vill jag att ni följer med oss tillbaks och hjälper till så att vi kan försöka rädda julen om vi nu verkligen kan hinna det efter ert tilltag.”

– “DET GÅR VI MED PÅ!” skrek LiteHögre “BARA NI SKONAR OSS”

Det var nästan komiskt att se. En liten ekorre som gav en order till en jätte som stod på knä men som om hon reste sig skulle bli hög som ett hus. Men det var tydligt vem som bestämde nu.

Tomtefar kom emot oss. Han verkade glad men lite trött. StenStenInte såg lite räddare ut. Vi kramade varandra. Han var väldigt sugen på gröt sa han och jag gav honom en puss och lovade att han skulle ordna det. Jättarna fick lov av ekorrarna att packa sina saker medan jag kokade gröten. Örnarna gav sig av hem mot tomteskogen liksom blåkråkorna och dom flesta av ekorrarna. Vi hade en lång resa tillbaks och vi borde försöka komma tillbaks så fort som möjligt om vi skulle hinna med allt.

Ekorrarna som var kvar kom och smakade lite gröt dom också. Vi pratade om allt som måste ordnas nu om vi skulle hinna med alla julbestyr. Många saker var tvungna att göras från början eftersom de blivit förstörda när tillverkningen legat ner. Vi måste komma hem med en gång så det var bäst att vi satte fart. Det var då som ekorren visslade tre gånger. Vi blev lite förvånade eftersom vi inte sett en ekorre vissla förut. Men det tog inte lång tid innan vi såg dom igen. Dom tre drakarna.

Ekorren som visslat berättade

– “Vi har ordnat lift åt er så att ni kommer hem till tomteskogen så fort som möjligt. Hagtorn, Lilja och Kaktus kommer att ge er lift”

Han hade nästan inte pratat klart förrän dom tre drakar landande där på maken bredvid oss. Så jag klättrade upp på Hagtorns rygg. Tomtefar på Liljas rygg tillsammans med några ekorrar och StenStenInte klättrade upp på Kaktus rygg. Sen lyfte drakarna och flög hemåt mot tomteskogen. Det var underbart men också lite skrämmande att sitta där på dessa skimrande enormt stora varelser och se markens alla varelser bli mindre och mindre efter hand som de lyfte högre och högre. Ovanför oss var det bara den svarta stjärnhimlen. Älgarna skulle ta hem slädarna på egen hand och färdas tillbaks med jättarna och en hel mängd med ekorrar. Vi får höras imorgon igen för nu är det bästa att jag håller mig fast här på drakens rygg.

-2.6 grader under snön (fast det är såklart där drakarna inte smälte bort den). -12.1 i luften (ingen fryser när man sitter på en drake det kan jag lova). Natt och stjärnklart. Ingen tillverkning av julklappar ännu men nu är ju tomtefar tillbaks så nu kanske vi kan starta igång allt igen.

http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17

Gillar du den här serien så skänk gärna en slant till StenStenIntes insamling för Musikhjälpen så att barn i slummen kan få rent vatten. Du kan göra det här.

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Statusrapport 11

Hej tomtemor här igen,

Vi har kämpat oss igenom snöstormen som höll på hela vägen upp hit till jättarnas land. Nu är vi äntligen här men sura jättar vill inte släppa in oss i sina stugor och värmen så vi står kvar här ute i kylan. Dom är så sura att det ryker om dom. Ja det är säkert. Små rökslingor kommer från deras huvud, från under deras pälsmössor. Tack och lov verkar dom inte vara så arga längre i alla fall. Det är sju jättar som bor här. TrädEk, SnorHög, SvärdTorn, LiteHögre, SmällFetMenLång, GullHöga och LillePlutt. Lilleplutt är bara fyra meter lång det är därför han heter så. Men å andra sidan är han bara två år gammal också.

Det finns också några till bosättningar med jättar, men numera finns det kanske bara trettio fyrtio stycken jättar kvar i hela världen. Men det är tur det. Så sura som dom är. Dom och drakarna är nog dom suraste varelser som finns. Turligt nog finns det inte så många drakar heller. Kanske bara ett tjugotal. När det gäller drakar så är det enda goda man kan säga om dom att dom är vackra när dom flyger där högt upp i himlen med sina skarpa färger. En del är gnistrande röda och en del är gnistrande blå. Vi såg två stycken igår men inte riktigt tydligt på grund av av snöstormen. Sen kan dom bara bra att ha när man vill tända en brasa också eftersom dom kan spruta eld. Är man modig så kan man till och med resa med dom. Men då skall man vara väldigt modig och så skall man vara säker på att draken är på gott humör hela vägen så att den varken kastar av en eller äter upp en. Det har hänt allt för ofta. Och då kommer man ju inte fram på sin resa eller hur?

StenStenInte och Tomtefar sitter fortfarande i sina burar upphissade i träden. Vi har vinkat till Tomtefar och han verkar vara vid gott mod men StenStenInte ligger i en ljustät påse nu på dan så att han inte får sol på sig och blir till sten. Tur att han hade den med sig. Men ikväll skall vi väl kunna hälsa på honom också om allt går vägen.

Så fort vi kom hit så tömde jättarna vagnarna med guldlasten. LiteHögre som är ledare här har kontrollerat att allt är med och även om hon inte var glad så verkade hon i alla fall inte sur. Glada jättar finns nämligen inte. Har aldrig funnits. Som bäst är dom mindre sura. Trotts att dom bar guldet så släppte jättarna inte sina stora träklubbor. Träklubbor förresten. Det är hela träd dom använder. Inga småbjörkar eller ekar heller utan riktigt stora trädstammar från djungelträd. Man skulle behöva en stor lyftkran för att lyfta en. Med dom kan dom mosa oss med ett enda slag men det kan dom såklart göra bara genom att stampa på oss med sina jättefötter också. Vi får försöka hålla dom på så gott humör vi kan. Nu kommer dom hit. Nu måste jag koncentrera mig.

– “SÅ ALLT GULDET VAR MED SOM TROLLUSLINGARNA HADE STULIT, DET ÄR BRA”

Det är LiteHögre som pratar så. Alla jättar “pratar” nämligen inte som vi andra utan skriker alltid allt vad dom kan. När man står där framfördom så känns det som om man står i en storm.

– “NI SKALL FÅ TILLBAKS TOMTEFAR OCH TROLLUSLINGEN MEN HELST SKULLE VI VILJA SLÅ KLUBBAN HÅRT, HÅRT, HÅRT I HUVUDET PÅ TROLLUSLINGEN SÅ HAN BLEV TILL BLODMOS”

– “Men man skall ju vara snäll såhär innan jul det vet ni väl” försöker jag.

– “SNÄLL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?????”

Tomteluvan blåser av mig och far all världens väg när LiteHögre skriker det och fortsätter.

– “VARFÖR I HELA VÄRDEN SKALL MAN VARA SNÄLL FÖR?????”

– “Är man snäll så får man julklappar och en massa godis och god mat till jul vet ni väl”

– “HUR MENAR DU DÅ? VI HAR DÅ ALDRIG FÅTT VARESIG JULKLAPPAR ELLER GODIS ELLER GOD MAT TILL JUL!!!! ALDRIG NÅGONSIN!!! SKOJAR DU MED OSS!!!”

Hmmmm… Nu gäller det att inte reta upp dom för mycket.

– “SVARA KVINNA!!!!!!!”

LiteHögre dämmer klubban i marken så att en av slädarna bara blir till småsmulor. Turligt nog klarade sig älgen som drog den genom att hoppa undan i sista minuten. Oj oj oj dom andra verkar ha blivit arga nu. Jag tror jag får fortsätta med rapporten imorgon och försöka få jättarna snälla här igen. Nu har dom andra börjat slå sina klubbor i marken också. Förhoppningsvis hörs vi imorgon igen. Hoppas det. Hej då så länge. Marken skakar här… Kommer det verkligen att bli någon jul i år…

-3.0 grader under snön (fast är den hoppar upp och ner av jättarnas klubbslag). -11.6 i luften (ingen fryser för vi är rädda). Snöstormen fortsätter. Ingen tillverkning av julklappar tills tomtefar är tillbaks.

http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17″ title=”Status”>http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17