Month: March 2020

Nåja, OK, det är inte helt svart. Man lever. Deppar inte. Så helt illa är det nu då ändå inte. Saker händer och man får bara ta en annan färdväg framåt när de gör det. Hostar vidare. alltså. Gör det bästa av det som är.

Mina nya arbetsställningar plägar kroppen såklart, Man får ont på nya ställen. Testa själv. Placera huvudet två decimeter framför skärmen. Ha musen i ett stadigt grepp, mata in lite på tangentbordet med den anda handen. Sexton timmar där i det ihopknycklade gör en ganska mör. Min vanliga låtsasprogrammerarställning är annars väldigt mycket tillbakalutad och avslappnad. En arbetsterapeut skulle väl gå i taket om de såg den arbetsställningen också men eftersom jag inte har drabbats av så många problem efter över fyrtio år framför skärmarna så borde det inte vara en helt giftig arbetsställning. Praktik före teori.

Katarakten kan däremot kanske vara en effekt av skärmarbete. Sveriges vanligaste operation redan. Kommer det bli ännu vanligare nu när skärmgenerationen börjar bli äldre. Lite som skogsarbetarnas onda ryggar. Allt har ett pris som skall betalas till fullo till slut.

Kanske.

Överst Times Square för åtta minuter sedan. Man inser att det är allvar det här.

Det är en äkta gråvädersdag här på kullen. Möjlighen är det iof bara gråstarren. Men utan att kunna rådfråga någon om det är en korrekt slutsats så ser ändå världen rätt grå ut idag. Hur man ser på världen är ändå en subjektiv sak. Så grå må den vara alltså. Må din värld vara soligare.

Jodå. Inuti undetecknad är det väl inte heller grått. Jag har i princip inte upptäckt att världen där ute är grå förrän för en liten stund sedan jag heller. Är nog nere på ung. tjugo centimeter från skärmarna nu och håller man huvuidet där om dagarna ser man inte så mycket av världen alls. Den upplevs genom diverse websidor mest. Inget bra sätt om man vill föstå världen, det fattar ju alla. Fast å andra sidan kan man såklart göra som majoriteten – tro att man förstår världen ändå. Gå på. Komma med lösningarna. Vara det enda geniet.

Fast…

Det är när man tror att man är den ende med vettige tankar som man skall ta sig i akt. Det är då det för det mesta är precis tvärtom.

Bygger VSCP idag med. Det som kan kallas låtsasjobb. Man bör ju använda det man själv tillverkar. Annars är det ju skräp såklart. Problemet är att det aldrig finns någon annan att skylla buggar och fel på. Varenda en man hittar svider och går inte att bortförklara. Men de är såklart också en seger när man hittar dem. Åtminstone efter att de är rättade. Fördröjd seger. Fast “jävla skitkod“, som alla programmerare säjer om andra programmerares kod, kan man alltså inte slänga ur sig. Fast man tänker det ibland om sanningen skall fram. Och det svider. En knytnäve rakt i fejjan liksom.

På torsdag är det alltså meningen att jag skall förundersökas och ev. opereras för min gråa starr. MEN förkylningen hänger i. Måste nog kolla imorgon om dom vill ha dit mig. Jag lovar – DET SVIDER! Det här går inte så mycket längre som det är nu. Ett återbud är det sista jag vill. Men det handlar om respekt för andra också. Även om Coronasmitta vore rätt osannolik här eftersom jag egentligen alltid befinner mig i enslingars egenkarantän.

Imorgon nio grader varmt. Vindarna tilltar där ute nu. Det blir stora tryckskillnader som skall jämnas ut. Men hela det här året har ju varit mycket blåsigt så en dag till förändrar inget. Men hej och hå vad skönr med dom temperaturerna. Vårdagjämning på fredagen dessutom. Det händer saker. Tror på sommaren. Japp!

Dagens snällis var för överigt den här snubben

Tack liksom…