Så det är torsdag, fast det känns såklart som tisdag. Jag får fundera en stund innan jag säkert vet vilken dag det är. Ja inte så länge, men ändå. Ledigheter rör till det. Man tappar det lite. Men jag skall städa idag. Det är rutin. För torsdagar. Att börja dagen med att städa igenom lägenheten. Det blir mer helg sen när den kommer på det viset. Jag har alltid städat fredagar. Just av de anledningen. Men nu med K och hennes lediga fredagar så passar torsdagar bättre. Japp! Dessutom får jag en hel fredag fri för annat. Knappande. Lödande. Ojjande. Ja och K får sig verkligen en ledig fredag. Det förtjänar hon.
Pratar med en man i början på veckan. “Så vad gör du då?” säger han och jag talar om att jag “knappar på”, “tiden skall ju gå”. “Håller du på med det där V….. eller vad det nu heter..” säger han. Sagt med en flinande nedlåtande ton där i rösten. Ja, jo, javisst säger jag. Sen pratar vi inte mer om det. Han håller på med viktigare saker själv såklart. Ingenting. Nämligen.
Fast jag “knappar alltså på”. Vad skulle jag annars göra liksom. Kanske borde jag låta bli. Kanske borde jag sluta. Överlämna det där åt programmerarna på Google och Facebook. De som “kan”. Ja åtminstone till genierna i Silicon Valley. Fast jag har aldrig varit så imponerad av folk för att de sitter på en speciell plats eller på ett speciellt företag. Brukar titta på vad de får ur händerna. Ja och inte får de där som kallar sig stjärnor så jävla mycket mer ur händerna än andra. Totalt sett alltså. Det handlar mer om total manpower och resurser. Ja och några riktigt duktiga individer som russin där i kakan. Du kan gå in på Cross Country Systems i Alfta och finna lika duktiga människor, var där någon vecka och du inser att här bland de här människorna så skulle man kunna gör vad som helst. JAPP VAD SOM HELST! Men människorna som finns där vet såklart inte det. Ledningen vet inte det. De tror att de i Silicon Valley kan bättre. De är lurade. Satta på plats. Synd. Men de gör såklart storverk ändå där och på andra liknande arbetsplatser. Fast ingen hör såklart talas om dem. För inga förstasidor hämtas från de där ställena.
Det är till och med så vidrigt att fabriker hamnar i Norrland och utvecklingsavdelningar i Västerås när människor med kontor på Gamla Brogatan planerar substanslösa visioner utifrån samma premisser. Substanslöshet är enkel att se om man vill. Om flott kontor på rätt adress är prio ett kan man bortse från allt annat som kommer från samma kanal. Som bekant, tomma tunnor skramlar mest.
Ja och jag har gärna fel i det sista fallet.
Det var förresten längesedan jag trodde jag kunde påverka en endaste en. Eller omvända. Orkar inte ens försöka längre. Men tänk… det gör mig inte ett dugg. Jag använder energin till att lägga de där stenarna på varandra istället. Övertygelsen att det jag bygger är rätt har inte övergett mig. Kanske gör den det en dag. Vem vet. Men den dagen är inte idag.
“Vilken bitter jävel” muttrar säkert en och annan. Men jag har aldrig skyllt mina tillrättakommanden på någon annan. Helt enkelt därför att livet ser ut såhär som det gör. Man har lite skit och man har lite tårta. Däremellan vandrar vi alla i en snorliknande substans. Den kan man gilla eller ogilla. Själv är jag rätt nöjd just där. Men säger för den skull inte nej till lite tårta då och då såklart. Eller semla, årets första (men inte sista). Självklart om man nu börjar tänka i bakverkstermer.
Men som sagt. Städa. NU!
ps Ja och vad vet jag!? ds
