Categories
Betraktelser & Berättelse

En ignorant

Nelly nyvaken

Jag tar den där sprutan. Femman. Ja och det är ju ingen konst. Sen åker jag hem. Jobbar. Det är ovanligt lugnt. På lunchen upptäcker jag att telefonen är satt på “stör ej“. Inser att detta borde bli en vana framöver. Sicken lugn förmiddag! Så enkelt att ordna.

Fast har en del att gotta mig i nu så jag hade kanske inte brytt mig om den där telefonsignalen och plingen i alla fall. Man kan ignorera. Man får faktiskt det.

Hämtar paket på utlämningsstället. Tempo heter det numera. Men ICA tänker man och kommer att tänka så länge ännu. Gamla hundar… Men reservdelar till Hulken. Pelletsbrännaren behöver ganska mycket kärlek och skall få det nu då. Återstår gör sen att se om man kan få tag på pellets till rimligt pris. Troligen inte. Men när “att frysa” ligger i ena vågskålen kan ett ganska stort mått av orimlighet accepteras för de flesta.

Har med åren mer och mer insett värdet av en kram. Insikter finns att hämta överallt om man vill ha dom. Men kramar är definitivt underskattade. Stora boken om sex finns det väl ett helt bibliotek fyllt med någonstans. Men Stora boken om kramar. Nope inte många sådana. Underskattat. Helt klart.

Dricker kaffe och äter vindruvor. Skär sig lite. Men bortser man från det så är båda goda. Så de tar nog slut. Det i koppen och det i skålen. Utan att jag behöver säga usch.

Jobba.

Huj!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Höstspruta

person getting his blood check
Photo by Pranidchakan Boonrom on Pexels.com

Spruta fem om en timme. “Höstdos” heter den visst i år. Olika namn varje år. Vilket väl är lite av definitionen på ett nytt år också. Lika bra det. Överlevt fyra har man gjort. Får se om det bli femte gången gillt. Men man tar också sådant med jämnmod. Numera.

Bara skröpliga gamlingar får den här. Man skall vara pensionär minst. Ja och så är det kanske med kroppen även om huvudet ännu inte har fattat hur det är ställt. Vilket väl iof säger en del om huvudet också.

Löningsdag. Räkningar betalda. Kvar står vi. Jag tror att kontobalansen skall räcka till lite mat också. Kan man begära mer?

Låt dagen dra igång. Det finns en värld att förändra.

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Hälsingemusik

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

I en annan tid

Flu, follan och jag

Nope, det var inte bättre förr. Bara en annan tid. Magrare var man definitivt. Men upplevde det inte så i alla fall. Aldrig att jag skulle gått med bar överkropp bland folk då. Än mindre nu såklart. Samma känsla i båda tidsåldrarna. Förvånar mig såklart när jag tittar på bilden.

Men i den där repan fanns ett liv. Ett man kan sakna. Ett sammanhang. Sådär man gör med det man fått för sig var bra. Som nästan allt. Men nog fanns och finns det andra ställen som var/är lika bra. Nog är det så. Eller?

Men finns det en tidpunkt i livet som man måste välja när man är som mest “hemma” så är det nog här. Fast om man funderar på det där. Nog var Fysikum i Uppsala “hemma” också så det förslog. Eller där jag sitter nu. Eller på skolor där man jobbat. Nä, det är väl inget märkvärdigt med det där stället egentligen. Man var inte lyckligare då. Bara en annan. Som trodde man måste bli rockstjärna för att duga. Idag svär man sig såklart fri från det. Kan hosta upp en rejäl slant för att slippa allt vad rampljus heter.

Nope. För mig har det nog alltid varit nu som gällt. Längtan tillbaks har aldrig varit speciellt stark. Fast det finns människor som jag saknat. Såklart. Det och sammanhangen. Men att utvecklas är väl att släppa det där, lämna det bakom sig. Det är som med låtar och texter och dataprogram. Det man tycker är genialt när man får till det. Tittar man på det efter ett år så rodnar man. Efter tre år kan man bränna upp skiten för att slippa skämmas. Det närmaste ett bra tillstånd man kan nå är acceptansen att det var där i utvecklingskurvan man var då. Att man har klättrat vidare. Inte stått still.

Men som åldring börjas det såklart ses bakåt. Det handlar väl om brist på förmåga det där. Vid en viss punkt har man det bästa bakom sig. Känns dock inte så för mig ännu. Men vem vet hur det känns imorgon eller dagen efter det. När “gammeln” är i kapp en i allt. Fast kanske är man redan där. Men har inte hört “ur spår” tillräckligt tydligt ännu när de unga kommer farande bakifrån precis som de skall.

Världen tillhör de unga. Hoppas vara att dom också får äga en Marshallstack och en vit Fender Stratocaster 57’a en gång i sitt liv. Ja och får sälja allt det där en dag närdom är klara med det. Utan ånger. Bara slå in på nya vägar. En lycka det. Både före och efter. Jag lovar.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Spara

För hushåll med kommunalt vatten, kostar det ca 20-25 kr/m3. En dusch på 15 minuter drar ca 180 liter vatten. 50 liter varmvatten kostar ca 2-3 kr i en elberedare beroende på hur varmt du duschar. Totalt sett kan man räkna med att det kostar ca 5-7 kr för 15 minuters dusch beroende på vad du betalar för din el och ditt vatten.

Köp hälften så mycket godis till helgen och duscha på som vanligt skulle man också kunna göra.

En 800lm (7W) lampa som är på i i ett helt dygn kostar en kvarts krona att lämna lysande. Lämna den på i sex dagar för en spänn eller två. Kanske inte den kostnad som sänker en.

Uppvärmningen däremot är allt. Smarta system som sänker värmen när ingen är hemma och på natten är grejen.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Stormvakt av Kristina Ohlsson

En bok som inte ger mig ett dugg. Fast upplösningen är väl helt OK. Nittionio procent av läsarna kommer på vem den den skyldige är efter att ha läst halva. Men de flesta känner sig såklart smartare än genomsnittet då så det måste väl anses som bra. Ger självförtroende till skilsmässa, jobbyte och säga upp sig och börja läsa på universitet mentalitet.

Morden. Poliserna och allt det här med utredningen behövs som vanligt inte alls. Det räcker med interaktionen mellan människorna. Det är det som ger något. Fast då, utan deckaringredienserna, ja då säljer ju boken inget såklart. En eftergift för Bonde-Söker-Fru-folket som saknar allt levande liv såklart.

Men en bok man kan vara utan. Stundtals är den inte ens särskilt välskriven. Ja och det är jag som tycker det då såklart som inte vet ett dugg om sådant. Verkligen nollställd där. Som om jag växt upp med Facebook.

Men jag läser ut den. Det är alltid något. Men om två veckor kommer jag inte ens ihåg att jag läst den. Det är inget. Ett dåligt betyg. Men läs den om du gillar både västkusten och mord och vill stärka ditt självförtroende genom att komma på vem mördaren är redan efter att ha läst halva. Men skyll inte på mig efteråt om du känner att du kunde använt nedlagd tid för att läsa på ett bättre val/sätt.

Andra böcker jag läst finns här.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Nope och nej och tjohej

text on chalkboard
Photo by cottonbro on Pexels.com

Det blir helt enkelt inte så mycket gjort den här helgen heller. Man får planera för nästa. Hoppas på mer energi i kroppen finnes tills dess. För det finns att göra. Saker som måste göras, ordans, fixas. Innan minusgraderna. Helst

Men höstdagjämningen gjorde sitt. Det ser ut som höst ute. Ja det noterar man. Men jag gillar alltså hösten. Den är lika sorgen som jag själv. Vi vandrar hand i hand varje år. Mot solnedgången som två övervintrade men färggranna cowboys.

Nu på kontoret. Min vecka har börjat. Glädjen finns här. Lillkatten är med mig. En glädje hon också. Ja båda katterna. Hur skulle man kunna leva utan katt? Jag tänker på alla kattägare som tvingas in på institutionerna. Saknaden. Efter katten som inte får följa med. En galen värld vi lever i idag. Löpande band först. Trivsel sen. Må man falla samman för att aldrig vakna innan man hamnar där.

Drömmen om hönsen finns kvar. Kanske kan det fungera nästa år. Man hoppas. Mer man inte kan ta med sig till ålderdomshemmet. Men en stor glädje innan. Att hämta varma ägg på morgonen. Lyx och lycka. Som nu med tomater och gurkor. Eget. Symbiotiskt leveande. Som det är tänkt.

Sätter min tilltro till den kommande veckan.

Categories
Swedish

Varje fredag

Categories
Betraktelser & Berättelse

Höstdagjämning

photo of path in between woods during autumn
Photo by Artem Saranin on Pexels.com

Idag höstdagjämning, yes. Helt OK. Det är vintern som är problemet. Två veckor så är den första snön över oss. Om tidplanen håller. Det brukar den. Men förhoppningsvis inga större mängder. Det smälter bort. Världen blir inte helvit innan november. Men alltid då. Alltid efter. Fram till maj. Lång tid.

Fast nu höst. Lite mysigt ändå. Har ännu inte lyckats tända några ljus här på skrivbordet. Eller mitt ljus. Ett. Glömmer att ta med mig. Svårare än så är det inte. Men rätt vad det är kommer jag ihåg. Mysfaktor som stiger. Lugnet från det där ljuset. oOnstigt egentligen Elden. Den största fienden som inte skonar någon. Men där i veken, i öppna spisen, i ugnen. En vän. Går att leva med som tyglad. Löässläpt. Skräcken.

Backuper avklarade. Te upphällt. Min dag har varit igång ett tag. Nu in i spåret. Skall testa det sista på de nya korten sen försöka få fram en plan för att fixa firmware till dom. Det finns nämligen en massa annat att göra också. Jag är i allt en ensaksmänniska. Men med många projekt. Alldeles för många. Alla behöver min uppmärksamhet mellan varven. För att överleva och frodas. Jag måste alltså försöka fördela resurserna. Men fastnar nästan alltid i det jag håller på med. Har försökt med hårdvara i två dagar, mjukvata i tre. Ja och tvärt om. Men aldrig lyckats. Fast tror på det där Hur jag kommer dit vet jag dock icke alls. Men skam den som ger sig. Man får försöka och försöka och försöka.

Men pensionär såklart. Med rätt att vila.

Högern kör arbetslinjen. Hårt. Arbetar man så får man också del av välfärdskakan. Men har man låg lön över tid så kan du glömma det där. Just det är inte bara typiskt för undersköterskor. Det är också typiskt för småföretagare. De flesta tar inte ut jättepengar räknat i nedlagd tid från start till sitt företags avslut. Minimilöner. Men vad är småföretagare för det där packet? Ja och då skall vi inte talat om alla som satsat och förlorat. Vad är en insatts för landet egentligen.

Blir inbjuden att prata på en sensorkonferans. Men nope. Man skall ha råd att åka också. Har tackat nej fler gånger än man kan räkna. Ett sätt att se världen som går mig förbi.

Fast det är sannerligen inte så dumt här i “min cell” heller. Nu skall jag dyka ner i mitt. Långt ner. Åkes värld. Ingen annans.

Categories
Musik

Hälsingetoppen

Först på Hälsingetoppen?