Author: Åke Hedman

Det skall bli hårdrock ikväll. Glada Hudik Summer Week (GHSW). Det blir Second Place och kanske några band till. Vi får se hur många akter en trött gammal gubbe orkar headbanga till. Oftast ganska snurrig redan innan man börjar headbanga nu för tiden och bör väl kanske inte addera till redan existerande snurrighet.

Annars regnar det. Har dock inte varit några studiosessioner trotts två låtar i röret. Annat har kommit i vägen. Som sig bör alltså när man lever med långa “att göra” listor som skall betas av. Förhoppningsvis blir det ett och annat regnväder till mellan solstrålarna som ger tid för sådant där hobbyarbete.

Men snart bara en vecka kvar av semestern. Tiden går snabbt. “Upplevs” är väl det rätta ordet där. Men det är som det är. Allt är som värst när tiden upplevs stå stilla. Allt annat är av godo. Tro mig!

Klippa gräs borde man. Måste hitta en tvåtimmarslucka mellan regnskurar där det finns tillräckligt med tid innan för att solen skall torka upp gräsmatta. Lite brist på sådana “tvåtimmar” i år liksom. Men man överlever ändå. Myggen och knotten också som såklart älskar långt gräs.

Myrinvasion i köket veckan. Tusentals. Jag som helst inte dödar en enda myra fick ladda kanonerna med giftiga preparat tillsammans med K och tillsammans gav vi oss på de stackarna (passande ord f.ö.). Tror vi har vunnit åtminstone den första striden. Men dom är ju fler än oss så tar inte ut någon seger i förskott.

Imorgon begravning av en väns mamma. Inget roligt “event”. Men hon var oerhört snäll och trevlig under vår uppväxt. Värd alla respekt. Jag använder ett gitarrband som hon gjort på min favoritgitarr.

Nåja. Liv. Glädje och sorg i jämn blandning. Har jag talat om att jag tror på jämvikten som den viktigaste universella lagen. Allt strävar ditåt. Kaos. Inte ordning. Tål att tänka på.

Den gamla damen levererar i år igen. Tidigt. Mängder av de sötaste, godaste, somrigaste, härligaste körsbär man kan önska sig. Hon är, med ålderns rätt, det skall sägas, rätt illa åtgången. Körsbärsträd är som människor. Lever en mansålder. Ja lite till om de har tur. Jag en enkel gubbe på en kulle känner stor tacksamhet att få dela kullen med den gamla damen och få smaka hennes sötma under några decennier av ett liv.

Jodå. Javisst. Vi delar skörden med fåglarna. Både skator, björktrastar och koltrastar gillar de söta röda bären. Självklart måste alla få sin del av skörden. Egoisterna och “jag skall ha allt” personerna är universums avskum. Det är sorgligt att mänskligheten har fått så mycket av den egenskapen i sin genuppsättning. Det enda jag kan tänka är en utvecklingsfördel med just den egenskapen gentemot andra är att vi när vi blivit för giriga är självförgörande. Bort med dom. De har för stor belastning på ekosystemet för att få finnas liksom.

Använder alltså lite av dagen till att stoppa in röda, solmogna körsbär i munnen. Men äter lite glass och dricker kaffe ute i solen också. Ja och fixar lite annat som behöver fixas. Det enkla livet fortgår.

Imorgon står det regn på alla skyltar. Alltså tänker jag “studio“. Vi får väl se hur det blir med det. Men K säger att hon tänker “sy” så det är en trolig utveckling under morgondagen. Lämna mig i fred gäller alltså. Som om nu det skulle behöva upprepas numera här på kullen.

Egentligen skulle man åkt till Leksand och lyssnat på Staffan Hellstrand & Co ikväll. Men nu blev det inte så. Ungnsbakad potatis var det som fick allt att tippa över mot att stanna hemma. Fast konceptet i Leksan är finfint. Lite extra gemenskap på scen med alla artister på plats och lite mer prat mellan och om låtarna. Dessutom fri entré så tillvida att du betalar det du tycker det är värt. Bra koncept tycker jag. Fler kan gå. Kräver naturligtvis sponsorer. Men där tycker jag lokala företag skulle kunna ställa upp i högre utsträckning även här i krokarna. Som garanter mot förlust. Då kanske vi slapp Carola, Carola, Carola och Tommy Körberg. De säkra korten som “folket” aldrig får nog av. Problemet med “folket” är ju att de aldrig vet vad de vill ha. De behöver läras upp. Sådant som Stefan Wermelin och de andra hjältarna ägnade sig åt under radions glansdagar.

Nu skall jag vila vidare. Det är två semesterveckor kvar. Inte ens en millisekund känner jag just nu någon bävan för att ha den tiden framför mig som overksam. Just det är en förändring i mitt liv. Troligen till det bättre. Hur det blir med detta återstår att se.

Loggar ut och stänger ner.

Knappa På*