Categories
Swedish

Skålbo Igeltjärnsvägen 6, Järvsö, Ljusdal – Fastighetsbyrån

Välkomna till Skålbo och denna hemtrevliga villa på Igeltjärnsvägen 6!Här är den perfekta bostaden för den större familjen som vill bo nära naturen men ändå med ett bekvämt avstånd till samhället. Villan är lugnt beläget längst en återvändsgata i byn Skålbo, 6 km utanför Järvsö. Villan uppfördes år 1929 och tillbyggnad har gjorts med ett övre plan år 2009. Bostadens boarea om 200 kvm disponeras på två plan. Entréplan bjuder på en väl tilltagen hall, badrum, tvättstuga, vardagsrum med öppens spis, kök med vedspis samt två mindre sovrum. En trappa upp finns ett stort allrum med utgång till balkong och anslutning till övre planets tre sovrum varav ett är större och med ett wc rum. Ljusa ytskikt genomgående i hela huset. Här bor ni bekvämt med vattenburen golvvärme på båda plan. På fastigheten finns en större lada med gott om plats för förvaring och carport för bil, husvagn etc. Förråd/garage med plats för en bil, carport, förvaring samt bastu. På tomten finns gott om plats för den odlingsintresserade och med direkt närhet till naturen så är detta ett boende som passar många. Välkommen hem.

Source: Skålbo Igeltjärnsvägen 6, Järvsö, Ljusdal – Fastighetsbyrån

Categories
Swedish

Farbror Punk –

Cowboyrock med rätt att slamra. Det spelar Dead Scouts från Alfta i Hälsingland. Scouterna är en av de fyra grupperna på en samlings-EP med gästrikegrupper som nyligen getts ut under beteckningen…

Source: Farbror Punk –

Categories
Swedish

Hans Eduard Szybilski – Forum för levande historia

På Apelbergsgatan 36 i Stockholm finns en snubbelsten till minne av Hans Szybilski.

Source: Hans Eduard Szybilski – Forum för levande historia

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hälsingetoppen

a man raising his hands while holding mallets
Photo by Karolina Grabowska on Pexels.com

Hälsingetoppen. Hälsingetoppen igen. För att Hälsingland är bäst. Nåja bra. Lika bra som alla andra landskap. Musik förenar. Splittrar inte. Det skall man tänka på när man tittar på den här listan.

Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.

Nya hjältar

The Hollow Pines – Från Mo, Söderhamn.
Fri – Från Söderhamn.

Stort tack till Edvin Karlsson för tips.

Disclamer: Det här är ingen tävling. Det finns ingen första eller sista plats. Bara Hälsingemusik ordnad efter hur mycket den spelas på Spotify. Enkelt eller hur?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Pluff. Poff. Tjoff.

Till och med jag måste ju uppskatta snön lite på kvällen när jag är ut och hämtar posten som jag helt glömt bort. Det kommer nästan två decimeter igen. Pluff. Poff. Tjoff.

Men tystnaden är såklart underbar. Knarret under fötterna likaså. Riktig vinter är det ju. Men ingen skillnad mot varje annat år här.?Fast det hade gott räckt med några dagars vinter för mig. Alla de andra blir repris.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Fettisdag

Semeldag. Fettisdag. Nationaldag. Också de som normalt inte äter semlor i mängd tvingar i sig en idag. Ja avarter som vanilj choklad och annat (äckligt) går också i. Försök till förnyelse skall väl uppmuntras. Stillaståendet är döden. Fast perfekt ÄR svårt att förbättra. Semlan är väl så nära perfektion man kan komma. Fulländad. Kronan på utvecklingen. Gud och Jesus på samma gång. Nåja avbildningar som går att äta. Som katolska chokladjesusar på korset för den troende.

Skulle jag flytta utomlands så var det väl knäckebröd och semlor som man skulle sakna.
Men de går ju att baka.
Fast det tycker kanske inte min maka.

Så man fick åka hem igen…

Men sant är det. Kalles kaviar, hårdmacka och semlor.?Ja Kalles går ju bort för en vegetarian som jag då såklart.?Men finns i tångkaviarvariant så inga problem där. Smakar bra den med.

Men semlor har blivit kopplade till en speciell person i hög grad här i huset. Jan Persson från Järvsö. Janne. Backa-Jan. Världens snällaste människa. Men död nu.?Saknad så att det gör ont. Speciellt en sådan här dag.

Det är några år sedan. Strax före jul. Janne ringde på dörren. “Hej“. Jag kände inte honom alls. Men han berättade att han läste min blogg med stor glädje och ville lämna en flaska whisky. Så vi satte oss och fikade en stund och jag fick en fin flaska whisky av honom. En bättre sort än de billiga sorter jag normalt lyckas samla ihop några slantar till.

Någon månad senare ringde han på. Nu hade han en låda semlor med sig. Jag satte på kaffe såklart. Janne var en stor kaffedrickare. Lädergom. En het kopp med kaffe åkte ner i strupen med en klunk eller två och öppen strupe utan att lämna minsta brännskada eller sveda efter sig på sin väg ner till en längtande mage. När han druckit tre muggar hade jag druckit ur halva min. Fick ofta sätta på en kanna till. Visserligen fuskade han och hade mjölk i sin. Men gammal bonde så mjölk cirkulerade väl i blodomloppet sen barnsben.

Janne hade diabetes men en semla mumsade han i sig mellan kaffekopparna. Jag tog två. Det var alltid viktigt att också K skulle ha en. Han litade väl inte riktigt på min glupskhet så det upprepade han gärna en extra gång innan han gick för att fara hem till Järvsö igen. Jodå K fick också en.

Så där fortsatte det. Under semelsäsongen dök Janne upp med en låda semlor med jämna mellanrum. Andra gånger på året med en whiskyflaska. Någon gång med fem påsar Vic’s Blå. Jag försökte förklara att inget av det där behövdes. Han kunde gärna hälsa på och få några koppar kaffe och en pratstund ändå. Men på det örat lyssnade han inte. Han visset väl att vi inte hade det så fett här i huset. Ja och han gillade en del av mina ord i bloggen.

En höstdag vet jag att han ringde till vårt lokala bageri tidigt på morgonen (vi pratar fyratiden) och försökte få dom att baka semlor men det gick man inte med på. Det blev han sur över. Muttrade om “dålig service“. Ville överraska med semlor “off season” såklart. Skoja till lite i den mörka höstliga tillvaron.

Det fanns ingen anledning till allt det där som Janne gjorde annat än att han var en snäll människa som råkade läsa min blogg. Och det är så jag minns honom. Som snällheten personifierad. Det går inte att komma nära en semla utan att jag tänker på honom och den glädje han kom med. Främst som den person han var.

En vår beställde jag en bok om grillning eftersom jag visste att han hade snöat in på det. Vi hade inte träffats på ett tag och jag tänkte jag skulle ge/skicka den till honom på hans födelsedag i juni. När jag letade upp hans adress så fick jag reda på att han var död. Han hade fått en andra stroke en dryg månad tidigare. Märkt av en han fick något år före det så blev den för mycket för honom.

Janne hade nog ätit en semla idag också. Gärna hetvägg såklart. Men jag vet inte om man har semlor där han är nu. Kanske bryr man sig inte ens. Fast ett paradis utan semlor kan väl ändå inte kallas ett paradis… Men för mig är han och semlor alltid sammankopplade. Jag ler och får en tår i ögat varje gång den där kopplingen sker. Men känner mycket stor glädje över att fått lära känna denna man som är den snällaste och mest osjälviska människa jag träffat i mitt liv.

Jasså du är ute och törgår” brukade han säga om han stod här utanför och väntade på att jag skulle komma hem från min dagliga promenad. Att vara ute och gå utan ett ärende alltså. Det bondska praktiska låg närmare för honom. Men beskrivningen är ju suverän såklart. “törgå“.?Säger precis allt. Men det var så han var. Det förekom inget slingrande och inga omskrivningar.

Idag tröstar jag mig med en semla.