Categories
Betraktelser & Berättelse

Vinter på riktigt

Hulken hoppar där nere i källaren.

Categories
Betraktelser & Berättelse

WOW

Det är en sådan där morgon när man går ut och ställer sig på gårdsplan och säger wow. En sådan där morgon som gör att man minns varför man bor just här och inte i Täby. Det är sannerligen värt det, konstaterar man för sig själv med lätthet.

De är många dessutom de här morgnarna. Sommar höst, vår och vinter slänger dom sig på en med den där “wow”-känslan av en perfekt värld i harmoni och skönhet. Om man nu bara tar sig tid att se och uppleva.

Jodå, det finns tillräckligt med brister här med, precis som det gör med att bo I Täby eller på en annan ort. Var man vill bo kan man bara själv avgöra, liksom kriterierna man sätter upp för ett bra boende. Men brister. Naturligtvis har allt det. Täby, Los, andra ställen. Grejen är att kunna älska någonting (ja någon också för den delen) trotts bristerna. Ingen är så blind som den som är passionerat förälskad. Men den som är riktigt dum i huvudet är nästan på samma oseende nivå. Man måste se bristerna för att utvecklas. Lära sig leva med dom och kanske förändra dom om man tycker det behövs.

Men idag en perfekt morgon alltså. “Inget gott kan komma av det” säger den där sure på vänsteraxeln. Men honom lyssnar jag sällan på. Sätter igång att skotta den där decimeterns om föll igår och inatt istället. Inte heller det är en aktivitet som sker helt utan njutning måste tilläggas.

En ekorre springer över vägen från storgranen när jag är på väg in igen. Har såklart lärt sig att är jag ute så fylls det fågelmat som såklart också är ekorrmat. Bäst att skynda sig alltså. Först till kvarn.

Inne väntar Åkes värld. En låtsasvärld, javisst. Men en härlig värld.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Elgubbar och inte ocoola gubbar

Om nu klockan inte bara var strax efter tio så skulle jag nog fundera på att lägga mig. Trötter nämligen. Men nu finns två alldeles förträffliga låtsasarbetstimmar kvar av det här dygnet som bör utnyttjas. Man får alltså hålla ut. Åtminstone försöka. Men passar på att slösa bort några värdefulla minuter med lite svammel det går ju alltid bra. uPaus.

Av oklara anledningar har vi strömmen kvar. Hörde att Hamra fallit. Men lyset har blinkat oroväckande större delen av dan idag här också (och nu) så jag har väntat mig ett strömavbrott när som helst. Orsaken är såklart snön. Det är snölegor från helvetet där ute. Mängder av träd som står som pilbågar. Igen rolig arbetsmiljö kan det vara för el-“gubbarna” (inom citationstecken för att dom sällan är så gamla de där “gubbarna” nu för tiden. Oftare inte äldre än en jordgubbe faktiskt).

Men “mängder av snö” har det inte fallit här. Lite puder bara. En halv decimeter kanske. Snölegorna är kvar sen tidigare. Det som kommer nu blir liksom droppen som säger “knäck, blixt, mörker”.

De flesta av ledningarna kring oss är antingen nedgrävda eller isolerade på stolpe nu för tiden så strömavbrotten är färre. Första vintrarna här uppe lärde man sig verkligen att trycka ctrl+s ofta per automation. Sitter i fortfarande faktiskt. Tumme pekfinger gör den där rörelsen omedvetet då och då som ett ticks från forntiden.

Har inte riktigt kommit upp i fart efter julledigheten. Inte ovanligt. Jag är en slow starter av tredje graden. Men tar det där med ro nu för tiden. Till slut flyter det på igen och med oxdragarveckor föröver finns god tid att göra saker på.

Den här tiden, som är årets svåraste svarta då, så gäller det att grotta ner sig så mycket det bara går nämligen. Målet är att överleva fram till koltrastsång, med ett delmål och en utandning följd av en inandning vid Vasaloppssöndagen. Alltså första söndagen i mars. Det lättar därifrån. Det är inte kolsvart mörker. Det finns hopp. Men långa månader kvar till sommar och seger. Men man får måla upp solig gräsmatta, grill, lite vin, fil och mjukmacka ute till lunch och sådant där i huvudet. Sikta på dom bilderna. Sen köra utav bara h:e. Inte tänka så mycket på januari och februari. Nej inte ens på mars. Sen kan man koppla på igen. Lite i april. Mer i maj. Sen full fart med en fot på bromsen för att försöka hålla kvar soliga dagar så länge det går. Något man såklart aldrig lyckas med. Där, är det utförsbacke. Nu är det bara uppför.

Fast mig går det såklart ingen nöd på. Hur skulle det kunna göra det?

Sophämtning imorgon. Stor händelse här på vår kullen såklart där inte mycket annars händer om dagarna. Brum, tjoff, pang och juiceblandare. Wow liksom. Ja ni fattar hur händelselöst en dag i min låtsasvärld kan vara. Ja ett låtsasliv är det väl rent utav. Funderar på att inte ställa ut soptunna. Leka rebell…

Men kod kodar sig inte själv. Ännu. Så det är lika bra att sätta igång. Ja…. eller skita i det. Lägga sig. Man får fundera på det där. Endera blir det.

Categories
Företagande

130 år gammal korvfabrik från Falun går i graven | SVT Nyheter

Under måndagskvällen meddelade Melkers Chark AB i Falun att korvfabriken lägger ner.

Source: 130 år gammal korvfabrik från Falun går i graven | SVT Nyheter

Skönt att höra den här argumentationen. När ett företag går i konkurs så beror det ofta på yttre faktorer, men det beror också nästan alltid på beslut man själv tar där på vägen. Till syvende och sist kommer man inte undan sitt eget ansvar. Skönt att höra någon resonera så och  säga det såhär.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Priset man betalar

Ovanstående är det lokala extraerbjudandet

Detta är erbjudandet från samma kedja i närmaste stad.

Jag är oändligt glad att vi har en lokal mataffär. Såklart är jag det. Men det här är ett typexempel på en av de där extra kostnaderna man betalar för att få ynnesten att leva på landet. Dubbla boräntor osv mot staden är andra extra kostnader vi kan glädjas åt.

Tur att luften är ren och gratis. Än så länge.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bara för att

Bara för att man är en pelargon på vinterförvaring behöver man väl inte låta bli att blomma. Eller hur?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Rubriksättarväder

Minus femton är kris. Snöfall är kris. Allt är kris. Naturligtvis finns det inte plats för en vanlig människa i en sådan värld, en som bara lever ett helt vanligt liv där det är kallt ibland, snö ibland, sommar ibland, där det blåser ibland, regnar ibland, hettar till ibland. Är som det alltid har varit.

Rubriksättarväder. Rubriksättarliv. Nope, inte vanligt liv på en endaste millimeter. Vanliga liv är ganska monotona och tråkiga nämligen. Fast hemligheten med det är att de är väl värda att leva ändå. För i det lilla finns det stora. Alltid.

Här väntar vi alltså på snösmockan. Prognosen säger fem centimeter. Jag har redan nu tidigt på morgonen fått två varningar på mobilen. Sett krisrubrikerna som matas på mig så att jag storknar ända sedan igår. Men det där som varnas för och beskrivs är alltså bara en vanlig vinterdag. En monoton, lite tråkig vinterdag 2021 då det är gott att leva och man faktiskt kan tillåta sig att njuta av att det är så.

Själv här i huset på kullen, tvättar jag. En måndagsrutin. Sådant man gör utan att tänka så mycket mer på det. Sådant som måste göras. Som kan göras medans man gör andra saker som man tycker är viktigare men som såklart inte är det eftersom det där som är vardag är det riktiga livet. Det där “viktiga” är ofta själva avledarna från viktigheterna.

Nåja, man får inga priser för sådana tankar eller inte ens för handlingar åt det hållet. Förtjänar sannerligen inga heller. Såklart. Fast tänker man efter så finns det dom som förtjänar faktiskt. Det finns många som strävar på i det tysta. “Vanliga” människor. Ni vet de där som, OM, man tar sig tid att lyssna på deras historier får en att baxna. För att det är i “vanliga” liv saker händer. Alltid.

Annars knappar vi på här. Det är knappandet och näsblödandet som gäller. Fick rekommendation om nässpray med sesamolja (Nozoil == kul namn) från hälsocentralen men så mycket bättre vet jag inte om det blev av det med själva näsblödandet. Inte knappandet heller. Carry on säger man till sig själv och gör det. Med lite papper alltid med sig i fickan går det att leva med frekvent näsblod också och det där knappandet, ja det har väl blivit en permanent del av den jag nu är numera. Eller den jag tror att jag är. Vad vet man om sådant. Speciellt om sig själv.

Orkar man skriva mer än så? Nope, det gör man inte.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Pelletssugarväder

Helt tydligt en virvel i behållaren…

Categories
Musik

Man undrar

Man undrar hur en slasklåt som Who loves Putin når fram till Albuquerque i USA. Förutsätter såklart att ett misstag i någon form har inträffat. Men lär aldrig få veta svaret. Detta faktum minskar dock inte min nyfikenhet ett dugg.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Peculiar People Day

Idag. Japp. Fira olikheterna. Inte det fabrikstillverkade och till synes felfria.