De här temperaturerna har man ju väntat på såklart. ÄNTLIGEN!
Fast jag sitter inne såklart. Det finns alltid lite mer kod att koda eller fler kretsar att löda. Sådant ät livet helt enkelt. Här. Kanske inte annorstädes.
Här på kullen är det annars rätt bra. Lite “knöven” såklart, men det måste väl anses som något slags normaltillstånd numera. Har haft en mycket bra kodarvecka. Den bästa på länge faktiskt. Lite problem med något jag trodde var ett race condition men visade sig vara något helt annat. Korrupt config-data. Noterat. Får försöka återskapa det senare. En dag när jag känner för att gissla mig själv.
Nu fungerar VSCP med multicast också. Jodå har gjort det under lång tid. Men nu med pluggkod. En kodmodul byts och så har man en annan transport av event. Skitsamma om ingen har behov av det hela. Jag vill göra.
Som jag sagt tidigare så är jag jävligt känslig för störningar. Gillar inte jättemycket när telefonen ringer i tid och otid eller när folk dräller in genom dörren för att visa det ena eller det andra som de skapat. Jag fattar inte önskan hos människor att visa mig sina skapelser. Det enda jag kan ge är några uppskattande ord som på den stora spelplanen inte betyder ett skit.
Alla visare pekar nedåt annars här. Snart finns jag inte. Antagligen är det alltså som det skall. Av någon anledning som jag har svårt att förstå så rör det mig inte i ryggen. Antagligen handlar just det om att ge upp på riktigt. Men showen snurrar på ändå. Kung av sand…
Hittar en insekt på toaletten i morse. Hudätare. Spolar ner den i toaletten. Får genast dåligt samvete. Borde ha släppt den ute istället. Mördare är man. Borde tänka före. Nu kommer jag må dåligt hela helgen för det där onödiga mordet.
I helgen kanske det blir grillpremiär. Vädret ser i alla fall lovande ut. Det där ljuvliga i att äta ute i det fria. Myggtestet. Ja det kommer där. Schas säger man till de femtio första myggorna. Sen brukar det mördas utav bara helvete där ute också. Fast självförsvar. Jag önskar i allt att jag var bättre än så och en bättre människa än den jag blir där. Men för svag som människa för att leva som jag borde.
Nåja. Försöka är det enda man kan göra.
Trevlig helg!