Month: July 2025

Det är varmt. Lite som i helvetet. Fast… är man en fryslort som jag. Ja då njuter man. Det är lagom temperatur för fryslortar just nu. För inte fryser man. Nej. Det gör man inte. Och när fryser fryslortar annars? Jo just det, jämt. Ständigt. Alla andra dar. Ofryst är bra!

Så nope. Inget klagande här på kullen inte inte. Fast svettig blir man. Suckar lite gör man. Sover dåligt också såklart. Fast mest är det svett. Håller på att gänga entumsrör nämligen. Brukar man bli svettig av i vanliga fall också. Men såhär vid trettiogradersstrecket, ja då rinner det om en. Lovar. Rören är för uppvärmning i vinter. Man får aldrig släppa tanken på en kommande vinter. Inte ens under en värmebölja.

Fast fick tips från två som jobbade på ett äldreboende. Drick mycket. Ät chips. Så vi har inhandlat dricka. Vi inhandlat chips. Stoppar i oss. Det där är f.ö. sådana råd som man borde få fler av. Näst bäst efter att min doktor tyckte att jag skulle sluta med mina löprundor en gång i tiden när jag klagade på ett ont knä. Har aldrig sprungit sedan dess. Doktorns order…

Vi köpte en påse vingummin också. För en lagom mängd vingummin tror jag är bra för själen. Det är bara så att läkarvetenskapen inte hunnit fram tid ännu. Men det kommer.

Igår var i Dalarna. Lika varmt där. Ja ännu varmare när man hamnade i en asfaltsdjungel. Fast på hemvägen kom ett befriande regn. Stora droppar. Vattenpölar. Plask, Plask. Påfyllning av Siljan. Ett sådant där regn alltså som man skulle kunna tänka sig att dansa naken i om det inte vore för alla vältränade män i vita rockar som vill ta hand om ocoola gubbar som försöker sig på dylika ting. Ingen dans alltså. Men njöt av regnet i alla fall. Sommarregn. Visst har det en speciell klang i sig det ordet också.

Nu skall jag vattna växterna och sen får det bli kväller. Man får ta det lugnt. Varför jäkta och stressa…

Andra kvällen i studion. Ja “studion” då så ingen blir upprörd. Jag njuter både med och utan citationstecken. Gott liv. FAST… idag. Kör fast lite. Men det finns några timmar kvar på den här kvällen. Skriver det här blogginlägget och återgår lite senare till studiolivet. Man får alltid tro att man hittar en väg framåt. Ja, eller i värsta fall bakåt. Det går på ett ut det där, det vet alla som varit med ett tag. Det har man.

Det görs alltså musik. Ja “musik“. Jag glömmer ibland. Det är bara visa som gör musik. De flesta av oss gör “musik“. Själv har man svårt att se skillnaden, Men andra förklarar gärna skillnaden för en. Speciellt om de själva gör musik och man själv nu gör “musik“.

Njuter av de här timmarna av anspråkslöshet i sommarkvällen gör jag i alla fall. Kravlöst för mig. Jag vill inte bli en popstjärna. Fast ingen tror en såklart. Fattar aldrig varför det skulle vara så avundsvärt att bli en sådan. Då fick man ju aldrig vara i fred. Jag föredrar att vara ifred på “min” kulle. Faktiskt. Fortfarande. Men inte jämt.

Leker han/hon/det /gud idag igen. Klipper gräs. Varmt så jag orkar bara halva. Vi äldre skall visst ta det lugnt i värmen. Man får stödsova en stund efter maten. En annan bra grej “vi äldre” har tillstånd att göra. Ljuvligt! Fast så jävla mycket piggare det blir man ju inte. Det samlas likvatten. Träning for the real thing.

Både K och jag låter penslarna swisha över slipade och spacklade ytor idag igen. Mycket sådant har det blivit den här sommaren. Men nu är den delen nästan klar i etapp ett i alla fall. Murning återstår. Sen tapeter. Golv. Golvlister. Etapp 2/3/4 sen. Målet är att komma i mål före jul. Man hinner kanske tröttna vad det lider. Men än så länge finner jag glädje i renoverandet. Återigen är det det där med “klart” som blir så tydligt och enkelt att uppnå. Tror man…

På onsdag skulle jag egentligen ha spelat i Edsbyn. Men det där med att få ihop ett band är bortom min förmåga nu för tiden. Känner för få bra människor numera. Ja rätt få dåliga också. Mitt fel såklart. Bekantskaper måste man vårda. Så noll och ingenting blev det av det där. Lika bra det tror jag. Skönt kan jag tycka idag. Noll nervositet om man skiter i saker. Fegar ur. Varför plåga sig… Urk!

Här där jag befinner mig nu brukar en hel del programmeringssug manifestera sig själv. Tre veckor ledigt. Inne på den fjärde veckan. Men känner inget sug what so ever. Konstigt men skönt. Troligen beror det där på att jag ändå är sysselsatt. Man kanske skall skita i det… Nåja…

Nu skall jag vandra tillbaks de tio metrarna över till “studion” igen. Hit till den här stolen kom jag för att hämta en skruvmejsel så att jag kan sätta fast muffen på vänster hörlur som lossnat. Man får börja med det. Sen ge sig på de där spåren (mot helvetet) igen. “Musik”…

Trettio grader. Man tänker på Cowboys. Oklart varför. Men vi åker mot Sveg. The wild west. Det gäller att ha pistolerna laddade och redo att dras när man är där. Men tar man sig (hukande) snabbt genom samhället och världens största träbjörn så når man snart Café Cineast. Japp bar. Fast “café”. Men “bar” eftersom det här är cowboyland.

Bra ställe. Trevlig personal. Gott kaffe. Goda kakor. Goda mackor. God kulglass. Kul miljö. Lite extra alls. Man gapar lite eftersom man hittar det i Sveg. Va!? liksom. En lysande stjärna på en sophög om man skall vara elak. Men det skall man väl inte vara så glöm det sista.

Det blir en varsin macka och en cappuccino för K och mig. Enkelt gott. Mätta. Nöjda. Smyger iväg från Sveg på samma sätt ungefär som vi äntrade orten. Hukande. Gasen i botten.

Nope. Inget fel på Sveg. Egentligen. I alla fall om man slipper bo där. Ja ungefär som Los ter sig för dem som inte är bundna vid ett träd (eller en kulle) här.

Nu svettas jag. Ymnigt. Kollar väderradarn. Åska på ingående. Kanske. Möjligen är den bara nära. Stor brandrisk i skog och mark. Plus då åska… ja ni fattar. Man får kolla upp försäkringsvillkoren. Regndansa naken i trädgården.

Den gamla damen. Körsbärsträdet. Hon är trött i år. Testade några små mogna röda igår. Inte mycket till körsbär. Men hon är väl snart hundra den gamla damen. Har levererat i ett helt liv. Vi når alla en punkt när vi inte orkar mer. Nu tror jag hon orkar några decennier till ändå. Året är detta år bara ett smärre bakslag bland alla toppår när man fått stoppa in ljuvliga söta körsbär i munnen tills man inte orkat fler. Hur jag skall berätta det här för fåglarna som vi delar skörden med har jag inte klurat ut ännu. Men möjligen vet de redan. Troligen.

INGEN renovering idag. Fast jag skulle måla på en bit tak enligt planen. Men planer är till för att brytas. I alla fall om man kommer på viktigare saker att göra. Som turen till Sveg idag då.

Man kan måla imorgon också är devisen.

Nu är det snart dags att ägna (plus) två timmar åt att hitta en film på en och en halv timme som nästan är värd att titta på. Fattar aldrig varför det skall vara så svårt att hitta något. Det mesta ÄR skräp. Carbon copy av annat. Samma lika. Urtråkigt. Borde väl smyga undan till studion. Istället. Man kastar bort liv på den där skiten. Timmar. Många. Men den gröna IKEA soffan är ändå nedsutten och skön. Gropen där jag sitter en homage till lättsinnet. “homage” tycker f.ö. mitt stavningsprogram att jag skall ändra till “komage“. Ja och varför inte egentligen…

Efter (ev.) film så skall man sova. Alla fönster öppna. Såklart måste det vara det. Man letar bris. Luft som rös sig från varm sida av hus till kall sida av hus. Eller ännu bättre, luft som rör sig från en dalgång någonstans upp mot vår kulle. Luftrörelser i dessa tider är Nobelpriskandidater. Nejdå, jag klagar inte. Gillar verkligen det här vädret. “Lagom” är svårt att åstadkomma. Nästan lika svårt att nå som “klar“. Men “nästan” är bra att ta till i sådana där fall. Ungefär som när man skall jämföra flyttal. “Nästan” är gott nog.

I början på veckan. Skall installera nya radiatorer på kontoret. Behöver dra om lite el i samma veva. Måste stänga av alla maskiner för att kunna göra det. Avstängning är något som normalt inte händer annat än vid strömavbrott.

Jag vill ha åtminstone min utvecklingsmaskin uppe. Utan den känner jag mig både blind och döv. Så med lite skarvsladdar i olika ritningar kan jag få lite ström till den. Men startar, nope, det gör den inte.

Eftersom jag döstädat en tid finns det inte lika mycket reservdelar som ligger och skräpar som brukligt. Förr kunde man alltid få ihop en hel dator av skräp som låg i hyllorna. Perfekt när man skall felsöka och försöka komma på vad som är fel. Nu får jag plocka ner en av servrarna och låna grejer därifrån. Inte helt optimalt men det fungerar det också. Tar bara längre tid och genererar lite muttrande.

Hur som helst kan jag konstatera att det är nätaggregatet som gett upp. Skitgrejer. Har bara snurrat 24/7 i ungefär sexton år. Skräp. Får tag i ett nytt på Netonnet, en retur till nedsatt pris, och idag till lunch ramlar den in på det lokala utlämningsstället. Nu installerat. Allt snurrar igen. Hälsingetoppen publicerad. Några mail skall hanteras. MÅNGA mail skall INTE hanteras. För ute lyser solen. Tjugoåtta grader. Inte fan tänker jag sitta här inne på kontoret mer än jag behöver. Nope.

Men renovering pågår fortfarande. Köpte spärrfärg på Biltema. Men noterade aldrig att den var avsedd för båtar. Målade i förrgår. Den skulle vara grå men var mer silvrig. Luktade dessutom JÄVLIGT starkt. Men sitter som berget. Fast väggen skall såklart vara vit. Får försöka måla över tills jag inte orkar måla över längre. Eller ha några silvriga fläckar. Hmmm… Varför inte. Tufft. Konstprojektet “bottenfärgen“, en målning som aldrig blev målad.

Men fantastiskt här på kullen. Blev till och med fotboll igår. Visserligen sittande i soffan. Men ändå, det hör inte till vanligheterna att fotboll intresserar mig. Tycker tjejerna rent generellt spelar betydligt roligare fotboll än killarna. Killfotbollen är 98% urtråkig speluppbyggnad och 2% anfall. Taktiken har körts i femtio år nu och har aldrig fungerat. Tjejerna leker mer. Mentalt mer lika Amerikaner och Kanadensare och andra inte-ge-uppare.

Spännande var det i alla fall. All heder åt tjejerna.

Nu skall jag ge mig ut i solen. Somna i hängmattan. Eller… möjligen slipa bort färgen från en list…