Semester från allt. Utom lite renovering. Fast renovering är semester det också. I alla fall för mig. Jag antar att en snickare eller målare eller VVS montör kan programmera och löda på sin och liksom jag tycka det är semester. Olika är det. Alltid och allt.
Njuter gör jag. Känns som det här behöver jag just nu i denna tid. Så jag njuter. Svettas lite också. Kliar mygg och bromsbett, men får man grilla ibland – som i går – så överlever man allt. Nästan. Åtminstone räcker det för mig.
“Studion” skriker på mig. “KOM HIT!” Jag skall hörsamma det där en dag. Ja troligen en kväll/natt. Men just nu lite saker som måste klaras av känns det som. Världen lär skita i vilket och det gör mig inte ett dugg.
Gott här på kullen alltså. Möjligen är man lite för slö emellan åt. Men samma sak gäller väl där också. Ingen bryr sig och jag har ingen chef.
För den som gillar kolbullar och dylikt så pågår Losveckan denna vecka. Fast det heter visst “Loosveckan”. Bypiskan viner om man som lokalbo skriver “Los” och inte “Loos“. Jag tillhör inte dem som tycker att fler av någonting alltid är bättre. Detta gäller också bokstaven “o“. Men tror såklart på friheten. Stava hur fan ni vill. Att jag anammat den devisen själv framgår väl tydligt här på bloggen.
Men nu skall det visst slipas lite tak. Börjar närma oss slutet på grundjobbet i ett rum som förr var kök och därför har behövt mycket arbete. Måla, tapetsera, lägga nytt golv är sådana där glassiga saker som man får belöning direkt för. Grundarbetet är helt belöningsbefriat och segare dock. Men måste göras. Fast det skall visst muras och putsas lite på det också först. I den skala som skall ske här är ny för både K och mig. Men man får läras sig. Ser mer fram emot sådant än jag känner rädsla och får ångest för det okända. Tack farsan för det där.
Det är alltså ljuvligt att leva. Tacka fan för det!