Trettio grader. Man tänker på Cowboys. Oklart varför. Men vi åker mot Sveg. The wild west. Det gäller att ha pistolerna laddade och redo att dras när man är där. Men tar man sig (hukande) snabbt genom samhället och världens största träbjörn så når man snart Café Cineast. Japp bar. Fast “café”. Men “bar” eftersom det här är cowboyland.
Bra ställe. Trevlig personal. Gott kaffe. Goda kakor. Goda mackor. God kulglass. Kul miljö. Lite extra alls. Man gapar lite eftersom man hittar det i Sveg. Va!? liksom. En lysande stjärna på en sophög om man skall vara elak. Men det skall man väl inte vara så glöm det sista.
Det blir en varsin macka och en cappuccino för K och mig. Enkelt gott. Mätta. Nöjda. Smyger iväg från Sveg på samma sätt ungefär som vi äntrade orten. Hukande. Gasen i botten.
Nope. Inget fel på Sveg. Egentligen. I alla fall om man slipper bo där. Ja ungefär som Los ter sig för dem som inte är bundna vid ett träd (eller en kulle) här.
Nu svettas jag. Ymnigt. Kollar väderradarn. Åska på ingående. Kanske. Möjligen är den bara nära. Stor brandrisk i skog och mark. Plus då åska… ja ni fattar. Man får kolla upp försäkringsvillkoren. Regndansa naken i trädgården.
Den gamla damen. Körsbärsträdet. Hon är trött i år. Testade några små mogna röda igår. Inte mycket till körsbär. Men hon är väl snart hundra den gamla damen. Har levererat i ett helt liv. Vi når alla en punkt när vi inte orkar mer. Nu tror jag hon orkar några decennier till ändå. Året är detta år bara ett smärre bakslag bland alla toppår när man fått stoppa in ljuvliga söta körsbär i munnen tills man inte orkat fler. Hur jag skall berätta det här för fåglarna som vi delar skörden med har jag inte klurat ut ännu. Men möjligen vet de redan. Troligen.
INGEN renovering idag. Fast jag skulle måla på en bit tak enligt planen. Men planer är till för att brytas. I alla fall om man kommer på viktigare saker att göra. Som turen till Sveg idag då.
Man kan måla imorgon också är devisen.
Nu är det snart dags att ägna (plus) två timmar åt att hitta en film på en och en halv timme som nästan är värd att titta på. Fattar aldrig varför det skall vara så svårt att hitta något. Det mesta ÄR skräp. Carbon copy av annat. Samma lika. Urtråkigt. Borde väl smyga undan till studion. Istället. Man kastar bort liv på den där skiten. Timmar. Många. Men den gröna IKEA soffan är ändå nedsutten och skön. Gropen där jag sitter en homage till lättsinnet. “homage” tycker f.ö. mitt stavningsprogram att jag skall ändra till “komage“. Ja och varför inte egentligen…
Efter (ev.) film så skall man sova. Alla fönster öppna. Såklart måste det vara det. Man letar bris. Luft som rös sig från varm sida av hus till kall sida av hus. Eller ännu bättre, luft som rör sig från en dalgång någonstans upp mot vår kulle. Luftrörelser i dessa tider är Nobelpriskandidater. Nejdå, jag klagar inte. Gillar verkligen det här vädret. “Lagom” är svårt att åstadkomma. Nästan lika svårt att nå som “klar“. Men “nästan” är bra att ta till i sådana där fall. Ungefär som när man skall jämföra flyttal. “Nästan” är gott nog.