Andra kvällen i studion. Ja “studion” då så ingen blir upprörd. Jag njuter både med och utan citationstecken. Gott liv. FAST… idag. Kör fast lite. Men det finns några timmar kvar på den här kvällen. Skriver det här blogginlägget och återgår lite senare till studiolivet. Man får alltid tro att man hittar en väg framåt. Ja, eller i värsta fall bakåt. Det går på ett ut det där, det vet alla som varit med ett tag. Det har man.
Det görs alltså musik. Ja “musik“. Jag glömmer ibland. Det är bara visa som gör musik. De flesta av oss gör “musik“. Själv har man svårt att se skillnaden, Men andra förklarar gärna skillnaden för en. Speciellt om de själva gör musik och man själv nu gör “musik“.
Njuter av de här timmarna av anspråkslöshet i sommarkvällen gör jag i alla fall. Kravlöst för mig. Jag vill inte bli en popstjärna. Fast ingen tror en såklart. Fattar aldrig varför det skulle vara så avundsvärt att bli en sådan. Då fick man ju aldrig vara i fred. Jag föredrar att vara ifred på “min” kulle. Faktiskt. Fortfarande. Men inte jämt.
Leker han/hon/det /gud idag igen. Klipper gräs. Varmt så jag orkar bara halva. Vi äldre skall visst ta det lugnt i värmen. Man får stödsova en stund efter maten. En annan bra grej “vi äldre” har tillstånd att göra. Ljuvligt! Fast så jävla mycket piggare det blir man ju inte. Det samlas likvatten. Träning for the real thing.
Både K och jag låter penslarna swisha över slipade och spacklade ytor idag igen. Mycket sådant har det blivit den här sommaren. Men nu är den delen nästan klar i etapp ett i alla fall. Murning återstår. Sen tapeter. Golv. Golvlister. Etapp 2/3/4 sen. Målet är att komma i mål före jul. Man hinner kanske tröttna vad det lider. Men än så länge finner jag glädje i renoverandet. Återigen är det det där med “klart” som blir så tydligt och enkelt att uppnå. Tror man…
På onsdag skulle jag egentligen ha spelat i Edsbyn. Men det där med att få ihop ett band är bortom min förmåga nu för tiden. Känner för få bra människor numera. Ja rätt få dåliga också. Mitt fel såklart. Bekantskaper måste man vårda. Så noll och ingenting blev det av det där. Lika bra det tror jag. Skönt kan jag tycka idag. Noll nervositet om man skiter i saker. Fegar ur. Varför plåga sig… Urk!
Här där jag befinner mig nu brukar en hel del programmeringssug manifestera sig själv. Tre veckor ledigt. Inne på den fjärde veckan. Men känner inget sug what so ever. Konstigt men skönt. Troligen beror det där på att jag ändå är sysselsatt. Man kanske skall skita i det… Nåja…
Nu skall jag vandra tillbaks de tio metrarna över till “studion” igen. Hit till den här stolen kom jag för att hämta en skruvmejsel så att jag kan sätta fast muffen på vänster hörlur som lossnat. Man får börja med det. Sen ge sig på de där spåren (mot helvetet) igen. “Musik”…