Att gå ut från kontoret och sen komma tillbaks en dryg halvtimme senare och upptäcka att innertaket har rasat ner är en omtumlande upplevelse. Hade jag suttit i min stol hade jag med stor säkerhet fått en femton kilo tung lysrörsarmatur i knoppen. Ja ett helt innertak. Det känns lite motigt sådär. Hur ofta händer något sådant liksom? Vilka andra råkar ut för det?
Verkar hur som helst som om de spikar som används att fästa taket med inte suttit som de skulle. Någon har för länge sedan haft för bråttom eller räknat fel eller kanske inte vetat vad hen gjorde. Eller kanske var det bara måndag, ja eller fredag eller bara bråttom. Tur i alla fall att det inte rasat in när det var dagis här. En gammal gubbe som mig har väl inte så mycket värde. Men tjugo små lekande barn hade varit en annan sak.
Ja hur som helst är allt upplockat nu. Det går att sitta här igen. Får se vad jag skall göra med resten av taket. Riva ner rubbet kanske. Eller bara dra och aldrig komma tillbaks till den här kullen igen. Den är förbannad. Tydligen. Eller helt säkert.
Min groda, maskoten gick i krasch. Det tycker jag är jävligt tråkigt. Den har varit en god kamrat sedan 2014. Men den är också i princip det enda som gick sönder förutom lysrör och takplattor då. Jo en hängare på väggen böjde sig. Ja någon elkontakt gick sönder. Lysrör och sladdar såklart. Men datorer, skrivare och skärmar klarade sig tack och lov.
Det kan vara värre. Det kan alltid vara det.
Måndag. En hel orörd vecka framför sig har man. För mig betyder det möjligheter. Så låt veckan börja. Nu!
