En o-cool gubbe

Planen att lägga sig tidigare skiter sig eftersom Hulken stannar.  Men bättre att den gör det nu än i natt såklart. Så det är som det är. Jag blir kvar ett tag. Boken som skriker på mig och vill bli läst får ligga där och skrika sig hes. Jag kan slå lomörat till när jag vill. Lomörat aka Marshallörat.

Täppas skriver poesi ikväll. Ibland får han verkligen till de där orden, ja jag vet att han kan. Vi bor nära varandra. Hälsingland han med även om han ibland flyr till Stockholm för att hämta in senaste nytt från världen. Men han där uppe, jag här nere. Varför skulle de upphöjda bry sig om de som inte är det. En universell lag det där kanske. Tröttsam lik förbannat.  Han blind, jag halvblind.

Jag är ut med lite sopor. Det kunde vara julnatt. Tystnad. Ett lätt snöfall. När vi bodde i Täby vandrade K och jag flera år ut mitt i natten under julhelgen bland husen i Roslags Näsby.  De flesta sov. I ett och annat hus fanns någon som var vaken. Tystnad och ett lätt snöfall då också. När vi kom hem kunde vi ligga och prata hela natten om livet och om världen.

Boken förresten. Får mardrömmar av den. Tänka sig. I min ålder. Vaknar svettig och tror jag är med i den. Suggestiv som fan. Oxford och Brighton. Innanförskap, utanförskap och mord.

Ja ja. Kan väl inte sitta här och skriva min dynga hela natten. Får hitta på något annat.

Heja, heja, heja!

Jodå och visst fan. Tändelementet går sönder i Hulken. Japp, det brinner dåligt sedan. Blir kallt i huset. Men vältajmat i förhållande till inkommande pengar och det går att skaffa nytt. Man tänder manuellt med visst besvär. Höjer värmen till det olidliga och kör på. Tanken att det inte skall tändas så förbaskat mycket utan bara brinna på tills nytt tändelement ligger i lådan. En förhoppning god som någon annan liksom.

Utgifter…

Men det är som det är. Man får ta det där.

Det som irriterar mest ändå är att jag inte hittar lådan med reservdelar. Den jag packade ihop efter att ha haft gamla utbytta delar från Hulken i en fönsterkarm i källaren under många år.  Ihopplockat såklart med tanken att de inte skulle komma bort. Men var är lådan? Har ingen aning. Letat mig blind. Nästan. Men borta…

Nåja…

Den kommer väl fram…

När det inte behövs längre.

De gör det.

Lådorna…

Vi är inne i julmånaden. Så är det. Här skriver K listor. Långa. Många. Men det är bra. Vi får tänka till. Såklart måste vi det. Det kommer ett liv efter jul också. Femtiokronorsgräns i år på julklappar. Tror det var det förra året också men ingen lyssnade på det då. Hoppas det fungerar i år. Finns bara vuxna här i huset numera.

Min låtsasarbetsvecka har alltså börjat.  Helgen har bestått i mycket sovande. Jo Hulkreparerande och pelletsinbärande också. Men annars bara vila. Låtsasarbetades för mycket, gissar jag, förra veckan. Behövde alltså vila. Det är bra konstigt att låtsasarbetande gör en så trött. Det måste vara tufft för er med riktiga arbeten. Ni måste bli trötta på riktigt. Men vad vet jag.

Städa av skrivbord är en av låtsasuppgifterna denna vecka. Vem vet vad man hittar under papperbuntarna.

För övrigt låtsasjobbar jag på. Låter dagarna gå. Det är väl kanske såhär det är att sitta i fängelse. Fast inte då såklart. Man gör det här frivilligt och är inte dömd för ett brott. Fast det måste vara ett nationalekonomiskt galenskapsprojekt egentligen. För jag förutsätter att vi är några stycken. Som finns till ingen nytta.

Kanonskott.

Nä det hörs inga sådana. Besättningen på Visborg, min lumparbåt, skött för en ny drottning 1977. Vi la till vi Skeppsholmen för det.  Tjugoen skott mullrade över stan. Fulla sjömän drullade runt på Stockholms gator några dagar efter det. Jag tror alla kom med därifrån när vi la ut. Så var det inte alltid. Ja befälen var såklart alltid de som var fullast. De hade ju år av träning. Kunde bjuda in kvinnorna till flotta bjudningar på båten istället för att behöva ge sig ut på stan som vanligt manskap. Men något skall man väl ha om man väljer ett sådant skitliv också.

Båtens flagga fick jag försten med mig hem.  Den tretungade. Hoppas brottet är preskriberat idag. Annars går det väl illa. Den var gud den där flaggan. Hälsade man inte på den så fick man permisförbud och uppläxning.

Hur fan man nu kom in på det där skitåret. Bortkastat men ändå rätt skojigt.  Resorna men inte sjösjukan. Kamratskapen men inte idiotiska befäl.

Borde bara glömmas.

Såklart.

Nä nu så. Dags att ta tag i saker. Ge sig in i låtsasvärlden. Som de där som pratar om flygande bilar som skall ta över och drar in miljoner på tydligen inte är i.  Suck liksom.

…förtjänar helt enkelt att få överleva eftersom bra och vackra saker inte kan existera som just bra och vackra saker utan sin skönhetsfläckar. Så “what the heck”. Över 74 grader C blir det något annat där på displayen och har blivit det i snart tio år. Bra så. Den som bara ser fel är död.

Nästa som skickar ett mail där det står, eller för den skull säger, att det är,BLACK FRIDAY idag, åker på en propp! Japp jävlar i mig! Trött på det där så jag håller på att spy. Är en ganska avspänd gubbe normalt men har alltså nått min gräns. Testa mig!

https://www.breakit.se/artikel/9963/darfor-skrev-jag-aldrig-storyn-om-nar-notch-tackade-nej-till-1-miljard

 

En “snow blizzard” har slagit till, alltså den första riktiga snön för året damp ner inatt.  Inget märkvärdigare än så egentligen. Ja “snow blizzard” för att det låter lite häftigt sådär. Nope, det är inget fel på “snöstorm”, men jag vet inte om man ens kan kalla det vi hade för det. Amerikanska uttryck passar bättre för överdrifter. Men tre decimeter blöt snö. Tungskottad. Klistrar vid spaden. Axel klagar. Såklart. Dum vore den väl annars. Men man biter ihop. Stor brummande traktor tar det mesta ändå.

Fast tre decimeter är kanske två. Det är med snöfall som med fiske. Det överdrivs. Men det är svårt att riktigt avgöra för det regnar tämligen kraftigt när jag skottar där ute. Ett riktigt sommarregn. Just det är man ju inte van vid i slutet av November. Ja och hade man haft någon att prata med så skulle vi väl stått där och ojjat oss och refererat till klimatförändringar. Men med väder är det nu ändå sådär. Det är aldrig normalt. Åtminstome har det inte varit det en endaste dag under min livstid.

Men nu är jag alltså inne igen i stort gammalt skolhus. Det är Thanksgiving i USA. Tyst. Mailkorgen tom. Skönt. Jag plockar upp livefeeden från Times Square, New York. Klockan är tre där. Ganska tomt. Men en och annan vandrar runt, gapar, poserar. Det har blivit som ett gift ATT TITTA PÅ det där. Löjligt egentligen såklart. Jag har den uppe så ofta jag kan numera. Bandbreddspollution. Var till och med tvungen att titta vad en veckas vistelse där skulle kosta för några dagar sedan. Jodå, för mycket. Men det är gratis att drömma. Och att titta. Det får bli sen. Som så mycket annat.

Det är nästan nollgradigt i New York. Hos mig en och en halv grad plus. Snabb stigning från -10 igår. Tänk vilka energier det ligger i det där. Wow liksom. Fast jag fryser såklart mer idag. Det är alltid så. Det är värst kring nollan för oss fryslortar. “Badkrukor och fryslortar” skulle kunna vara en bra titel på en bok förresten. I alla fall på en sådan där bok som aldrig blir skriven, eller åtminstone aldrig blir utgiven.

Fast nu skall jag sätta på mig ett par hörlurar med Thåström i och sen städa där uppe i lägenheten. Det där med att förändra världen får alltså vänta till eftermiddagen.