Nåja, så digitalt (eller svart/vitt om man så vill) behöver det nu inte vara…
Stefan Lundell kastar sig in i veckans hetaste debatt, pekar ut en ny svensk techstjärna och erkänner en stöld.
Source: Sötebrödsdagarna är snart över för Stureplans-entreprenören – Breakit
Jag tror nog man kan vara ganska pessimistisk i sin syn på robotutveckling. Alltså när det gäller arbetstillfällen som försvinner. Alltså att man därför måste ändra på beskattningsmodellerna och sluta beskatta arbete. Anledningen är att det vi står inför är inte ett vanligt tekniksprång (som mekaniseringen av jordbruket som nämns i krönikan) utan något mycket större. Investering i AI och robotteknik betalar sig (på alla sätt) helt enkelt väldigt fort för företagen därför kommer den också att drivas in på alla områden där det över huvud taget går. Det är dags att tänka medborgarlön tror jag.
K SMS’ar att bofinkar och bergfinkarna är här. Härifrån där jag sitter ser man inte sådant. Det går inte att hitta ett säkrare tecken på att våren verkligen är här. Hur de vet det har jag ingen aning om men de har aldrig fel.
HÄRLIGT!
Får mail från Cirkel K, ja Esso som jag kallar dem. Men Cirkel K == OK om man funderar på det. Vansinnigt roligt tycker jag. Långsökt tycker K (hon utan cirkel). Men hur som helst bjuder de på en Pepsi med ingefärssmak. Tror att jag avstår. Fyra kaffe kvar till min fria kopp är det också så det blir nog bara bensin. Nästa gång. Macken jag tankar på var en Gulf-mack när jag var ung. Men det var ju länge sedan. Det är det där med en tiger i tanken som fastnade. Fast man skall antagligen ha uppnått en vis ålder för att minnas sådant.
Man kan välja att vara ett får. Väljer man att vara ett så går man i flock. Gör som alla andra gör. Tycker att livet är rätt OK. “Någon” annan ordnar så att det fortsätter så. Kommer vargen ropar man på hjälp. Visst några blir ihjälbitna men “någon” ordnar snart det där så att livet kan fortsätta. Jo och javisst att lammen hamnar på påskborden men först kommer de ju i tidningen som de “gulliga lammen som föds den här tiden”. Gärna med ett barn som leende håller det i sin famn. Samma barn som säger att det smakar kofta några månader senare. Ja och så ullen. Det skall klippas en gång om året. Ullen vill ingen ha längre. Men allt det där är saker man får stå ut med. Det har alltid klippts.
Fast man kan såklart bli en älg, ett lejon eller en giraff också.
Vi människor har sådana val.
Kan välja ett annat värmeslag än en bergvärmepump.
Själv är jag alltså en groda. Grodan Boll. Men har iof inget emot får. Ja och har valt ett annat värmeslag än en bergvärmepump.
Om jag nu fick en påse pengar. Jo. OM alltså. Vad skulle jag göra då. Man skulle kunna tänka sig att det blev Portugal, ett hus och pensionering. Men jag tror inte det. Nej. Inte då. Men det skulle vara slutprogrammerat för mig. Ja och jag skulle omlokaliserar till…. ja… Uppsala kanske. Anställa ett gäng fenor på inbäddad programmering och så ett gäng fenor på hårdvara, och ett gäng fenor på test och certifiering och tillverkning. Sen en styrelse såklart. En styrelse som vill förändra världen. Ja det krävs såklart av de där andra också. Att de vill göra skillnad. Att de inte är får. Ja och folk måste vara olika. OLIKA är det viktigaste kriteriet egentligen. Viktigare än kunskap. Blanda människorna för framgång. Släpp deras tankar fria för stora tankar. Men sen då. Jo sen skulle jag leta en VD. Kriterier. Karismatisk, snygg, trovärdig. Ungefär som en ung Carlzon. Det där kan K hjälpa till med. Godkänna och leta “snyggingar”. Fast varför inte en snygg kvinnlig VD? Sen skulle den bästa PR byrån få bygga en story kring den här personen och företaget. Storytelling is the shit. Världsherravälde inom m2m är målet såklart. Ja man kan kalla det IoT såklart.
Man jag då. Osynlig såklart. En som finns där och håller i trådarna utan att synas eller höras. Inga intervjuer. Inga kommentarer. Noll.
Japp.
Ja nu har jag ju inte den där påsen med pengar såklart. Synd. Det hade varit roligt att sjösätta och köra ett projekt med finansiering för en gångs skull. det förtjänar VSCP och det förtjänar modulerna som Beijing ovan. Jo, ja, joha, kanske inte jag då.
Men jag tänker inte sitta här och deppa för något sådant. Jag är en blå person, en som gärna är ledsen men INTE deppig. Det kan vara svårt att förstå skillnaden. Men somliga av oss gillar det där med att vara i det blå. Det är bara så. Somliga av oss gillar att vara själva, ensamma, ja, måste vara det för att överleva, men är det fast vi älskar människorna. En paradox som inte går att lösa. Kanske den paradox som skapar det där blå sinnet. Det vi ändå älskar.
För att förstå skall man ställa sig på en scen och spela musik för en massa människor. När de där människorna är med, när man möts, sprutar endorfinerna där inom en. Efter ett extranummer, eller två extranummer, eller tre så tar det slut. Man går av. Det finns ingen större tomhet än det man känner där efter att man landat.
Fast fredag. Freitag som Tyskarna säger. Grön IKEA soffa väntar till kvällen. Nån film skall vi väl alltid kunna hitta. Japp det blir väl på Netflix. Proprietärt. Också jag håller med om att det öppna är att föredra. Men jag orkar inte delta i och driva alla strider. Det är så jävla mycket som är fel. Så mycket som borde ändras. Jag så liten.. Trevlig helg allesammans.
Blåsten, det är liksom det enda som händer idag. Det blir inte mer av den här dagen än en förbannat kall vind som rusar ner mot oss från norr. Det kan tyckas lite lite i händelseväg för någon som sitter i storstaden och som både tagit sig till jobbet och som tagit sig hem igen och däremellan besökt kaffeautomaten några gånger, men det är nu ändå så livet här på landsbygden är. Det händer inte så mycket. Vissa dagar är blåsten det enda som finns där och då är det ändå det de bra dagarna när det händer något över huvud taget. En del får lappsjuka av sådant. Jag njuter. Det handlar om att tåla sina egna tankar.
Posten kommer såklart. Ja och jag måste ut och hämta den. I blåsten. Motvind dit och medvind hem. Men den enda post vi får nuförtiden är reklam. Det känns lite ovant att inte få alla de där inkassobreven som låg där i en hög i låda förr. Alltid var det någon som ville tala om att skulden ökat med x antal kronor till trettioprocentig ränta. Tjugofem år sedan den konkurs som genererade skulderna. Ränta på ränta blir pengar det också för de spekulerande råttorna. Fast nu är det tomt förutom reklam alltså. Tänka sig… det skall så förbli…
Lantbrevbärare är en lyx. Har aldrig haft en anledning att klaga på posten. Och då har jag skickat mer brev och paket än de flesta. Ja mottagit också. Det gnälls en massa i landet.
Dricker kaffe. För sent. Ja det vet man ju hur det slutar. Men det får bli som det blir. Får väl läsa några extra kapitel i min bok. Den som är bra. Såklart. Annars hade jag inte läst den. Jag läser inte böcker för att verka märkvärdig. Gör väldigt lite åt det hållet. Borde kanske göra mer. Det är ju det som gäller. Det är uppnäsornas millennium.
Startupbråket rasar. Ja inte är det mycket till bråk. Men nog har det blivit lite ömma tår trampade på alltid. Jag hatar egentligen storstad vs resten av landet, jag tror verkligen att hela landet behövs, städerna med alltså från mitt perspektiv, men det där tänket måste också vara dubbelriktat i så fall och startupgängeet kring Stureplan måste lyfta blicken lite och kanske idka lite ödmjukhet inför resten av världen också. Japp, världen är stor. Större än man oftast tror. Den finns där utanför tullarna också. Japp, jag vet hur svårt det kan vara när man sitter där innanför att inse det. Men man blir inte visast och smartast i klassen om man sitter och tittar i sin egen navel hela dagarna. Man måste lyfta blicken för det. Faktiskt.
I Ljusdal har kommunen bestämt att det skall odlas fisk och odlas tomater. Massor av jobb skall skapas. Jo, det är bra att man försöker. Såklart. Men samtidigt har jag sett så många liknande projekt startas där något skall göras av “någon annan” och som skall bringa välstånd åt alla där borta någonstans i den odefinierade framtiden. “Någon annan” finns där så sällan och finns “någon annan” så brukar de bara finnas där så länge projekten är just projekt och finansierade av något program. De enda som blir feta på det där är projektledarna. Bättre vore om man satsade på de saker där “någon” redan finns och stöttar och jämnar marken så att dessa personer kan rulla framåt så enkelt som det bara går. Men generellt tycker jag att Vinnova och alla andra stödprogram kan läggas ner. Behåll hanteringen av de pengar som går till forskning. Skit i resten. Det fungerar inte. Så är det bara. Det fungerar inte ett skit. Har aldrig gjort. Men vi får väl hoppas att Ljusdalsprojektet fungerar. Såklart måste vi tror och hoppas det.
Helvete vad jag tycker om saker.
Det är tur att ingen lyssnar.
Hur skulle det annars sett ut?
Om det lyssnats?
Man undrar…
Men man kan gräva ner sig i snön. I bivack. Japp det går fortfarande i vår del av landet. Men imorgon tror jag våren kommer. Så bivackernas tid är väl också snart ute. Så kanske lika bra att låta bli att gräva ner sig. Hålla sig kvar här uppe bland folk. Inte för att jag träffar så många. Men ändå. Wifi’n torde fungera sämre nere i bivackerna. Det är det där med vattenmolekylers egenfrekvens och 2.4GHz.
Kanske skulle man satsa på en plats i landslaget i rodd för enarmade. Då torde det i alla fall gå runt, runt, runt. Å javisst. Jag platsar åtminstone handikappmässigt.
Men imorgon fredag alltså. Mina veckor flyger iväg just nu. Ja och inte är det med propellerplan. Nooooop. Drogade piloter i plan tankade av dopade tekniker tar veckorna framåt. Det är vansinnigt (skall dock sägas på tyska för effektens skull). Galet. Man hinner inte med. Inte alls. “Hjälp” borde man ropa. Hålla sig fast i måndagen. Hårt. Men man orkar inte ens et i min ålder.
Men det är som det är. Man får försöka hänga med. Japp, fast man definitivt inte gör det. Men min tid är väl ute, japp, utan att den egentligen aldrig varit inne. Skumt. Född i fel tid. Eller ständigt på fel ställe. Jaha liksom. För sent att göra något åt det nu. Det enda man kan hoppas på är att ännu en gång få höra koltrastsång. Det vackraste som finns. Ja och äta några sushibitar. Det godaste som finns. Efter semla. Men det kan man ju ta två som efterrätt. Det blir nog bra med allt. Jo och ja, det tror jag.
Lite cool är det nu ändå. Ja jag vet jag är en nörd men…
Source: Instagram video by Elon Musk • Feb 19, 2017 at 9:20 PM