Jsg kokar te. Ser på pelargonen där i fönstret. En av mina “tanter”. Japp jag kallar dem så. Gänget av pelargoner som ofta får mig att le av hänförelse över deras skönhet här på låtsaskontoret.
Jag talar om för dem att väderprognosen säger att allt det där vita där ute, det skall smälta bort igen. “Senast imorgon” lovar jag. Inget nytt snöfall i sikte. På ett tag. Vi ser bara tio dagar in i framtiden och det med stor osäkerhet. “Så håll ut kära tant”. Blomma för livet några veckor till. Låt oss låtsas att Sydafrikanska slätter blommar någon vecka här i överflöd, ja som en blek men kär reproduktion då, inne på ett låtsakontor i Los. Ja och låt oss längta dit. Till sol och hav och frihet och en annna värld.
En ny vecka här. Man borde hinna en del. Visserligen tjuvstartade min vecka igår. Men jag lär väl inte hinna lika mycket som jag hoppas ändå. Men med ålder infinner sig ett visst lugn., Man upprörs inte så lätt över dylika ting. Gräver på istället där i sin grop.
“Sophämtning” är en enda noteringen i kalendern den här veckan. Inget att bli för exalterad över. Nog skall man väl orka med att baxa fram den där tunnan. Ja ta tillbaks den också. Nu till dess vinterplats. Nära huset. En eftergift för årstiden.
Ambitionen för höger arm är att jag skall kunna kamma mig och klä mig. Fyioterapeutinstruktioner från sjukhuset. Det går utför. Eller tillbaks. Jag måste få med “skotta snö” där också. Annars går det ju inte. Nej inte alls.
Men gammal. Kan leva med det där också.
Såklart.
Nu skall jag dricka mitt te. Sen vänta tills solen går ner ordentligt bakom bergen igen. Borde väl vara helt nedgången vid midnatt ungefär. Under tiden låtsasjobbar jag väl lite. För freden.