Jag läser riskkapitalbolaget svar på en fråga
“Investerar ni utanför Stockholm”
Svar: “Ja, vi har till och med ett bolag i Göteborg”
OJ!
Jag ler för mig själv. Tittar ut genom fönstret. Jodå den varma fläcken är kvar. Tomtar där under eller inte, det finns många tomtar i (riskkapital)världen. Helt klart. Hett!
Eller Djursholmstjejernas
Ja och jag rent av flinar nu. “Rockstjärna”. Fast de låter såklart vettigare än de flesta andra. Man skall inte döma en riskkapitalist efter vikten på deras smycken. Av tio riskkapitalinvesteringar går nio till män. 99% går till företag i Stockholms innerstad. Fattar man ju. Jag har själv bott i bubblan. Finns det något där ute? Det var först när ett ställverk utanför Örebro pajade och sänkte hela Stockholm som man fattade att, “japp, det gör det tydligen. Konstigt!”
Fast efter den där AP-fondsrundan har jag inte känt mig så hågad att söka upp dem. Nu som en gubbe på sextio än mindre såklart. Fast jag har för mig att Björn Jakobson, Baybjörns grundare, startade allt vid fyllda sextio. Fast han fanns ju i Stockholm han med såklart.
Mitt ljus brinner, jag med. med det går jag vidare med den här dagen.
Edit: Faktagranskning. Björn var 27 när han och hans fru startade BabyBjörn AB. Så japp, man är slut när man har passerat sextio. Björn av liksom det sista halmstrået att hålla sig fast i. 😉