Onsdag. K ner/inskjutsad till Ljusdal, tidigt, för visare transport tillsammans med bibliotekskollegor mot Gävle och högskolan. Det skall inhämtas nya lärdomar där borta. Jag hemkommen igen. Får nöja mig med det lilla jag redan kan. Tolv mil nu på morgonen och tolv mil senare på kvällen. Så som det ser ut när man bor i obygden. Det finns de som ändå anser att vi inte är i behov av bil. Nötterna.
Löfven skall presentera ny regering idag. Eftersom jag inte är tillfrågad så gissar jag att jag inte är med i den. Ja sanningen är väl att jag skulle bli mest förvånad själv om jag fick frågan. Men med nu pass 24-år på existensminimum så lär man sig också en del om hur samhället fungerar. Förresten skulle jag ha tackat nej om Löfven ringt. Ja utifall du nu undrade över det.
Sju grader ute. Jag får hjälpa till med ett element här inne. Den där oinkopplade kaminen står där och hånler. MÅSTE få till den inkopplingen. Helt enkelt. Men det är inte SÅ enkelt.
En solstråle genom fönstret det lortiga. Men inte sämre för det. Värmer när den landar där på min nästipp. “Snart så” säger den. T-shirt, bara fötter, fil och ostmacka. Här ute med mig. Goliv. Ja jävlar man kan inte riktigt fatta. Fågelsång a’la tänkt himmelrike får man på köpet. Ja jävlar igen. Liksom. Att det finns ett slut på det där någonstans där inte allt för långt borta tänker vi inte på nu. Först en sommar som är lika oändligt lång som det första sommarlovet.
Det där med tid förresten. Hörde en ung man som fick två och ett halvt år för ett mord. Kändes som ett kort straff för ett släckt liv. Men sen mindes jag hur lumpen kändes. Ett år. Nästan. Men kändes som en evighet. Ja det var så som 21-åring. Åren var oändligt mycket längre. Inte som idag. En grisblink. Då kunde man inte ens tänka sig ett brobygge som skulle ta fem år. Men sen stod den där i alla fall Öresundsbron. Fem år gick ändå. Det som tycktes som en livstid löpte till ända. Ja så jag antar att ett straff på 2 1/2 år är mer än vad man tror för en ung man.
Själv har jag inga planer på att mörda någon. Fast det finns kandidater. Eller de som borde vara. Men orkar inte komma fram med en plan och sätta den i verket.
En Hoverboard skulle vara skoj att prova. Men viker väl sig på mitten om jag ställer mig på den. Såklart. Men med rätta. Kan man tycka. Men rätt skojiga verkar dom vara. Årets fluga antar jag. Snart också varianter på vatten. Gissar jag. Då kan man låtsas att man är Jesus. Se lite helig ut och skrida fram där över vattenytan. Vetandes att hela sjön senare buteljeras upp och säljs som medicin. Allt har ett pris.
Men jag är längre bort från en Hoverboard än från en installerad kamin. Det måste jag nog konstatera. Mycket längre bort. Frågan är om de två ens befinner sig i samma universa. Ja ja och nej nej.
Men avstämning. Klara av det och få bort det. Så att man kan göra något som är utvecklande. Var ett tag sedan nu. Känns det som. Livet går. Ja och det var definitivt inte avsett för pappersarbete. Den som trodde det kommer att bli djupt besviken när det tar slut.
Nä, jag öppnar helt enkelt en av snäll-janne-p’s VIC’s blå presentpåsar och sätter igång och jobbar. För avstämning borde väl alla kunna vara överens om att det måste få kallas arbete även om det nu är jag som gör det.