Trevlig läsning med (som vanligt) mycket bra samtidsbeskrivningar. Det har forskats en del för att kunna skriva detta. Gillar det här. Man åker liksom med. Njuter av resan.
Dåligt är ju inte det här. Men lite gäsp är det ändå tycker nog jag. Fast… man ångrar inte att man läst den, att man läst klart. Välskrivet och finurligt. Men hela vägen in i mitt hjärta tar sig inte historien.
Att byta en glödlampa på bilen brukade vara något man gjorde när man tankade. Tog några minuter oftast. Man blev knappt skitig. Idag… Jag håller på hela förmiddagen med att komma på hur jag byter en glödlampa till ett bromsljus bak på vår bil. Serviceverkstad för allt tycks konstruktörerna tänka. Ja och nu kanske det blir det ändå. Det var nämligen inget fel på lampan. Något annat alltså. Får be K sätta sig och bromsa i helgen så skall jag se om jag kan hitta en kabel som går till lampan. Hittar man kabeln kanske man kan hitta felet. Men många kablar är det…
Annars är det fin fint. Befinner mig fortfarande på stadiet “plockar“. Försöker få bort så mycket “störande moment” som möjligt innan jag kör igång med programmeringen. En kraschad server har därför fixats. Lite grejer på utvecklingsdatorn har fixats. Ljud igen bland annat. Möblerat om lite. Städat lite i verkstadslådorna. Döstädat. Dammsugit. Skurat. Ja och skall dra lite ny el igen nu på eftermiddagen. Sen kanske…
Fast det är ganska skönt att bara skrota runt också. Dricka lite kaffe. Notera en värld som snurrar igång men tyvärr kan man bara lugnt konstatera att den är lika galen nu denna fina dag som före semestern. Det är underligt hur den där känslan av förfasande och vanmakt så lätt kan dela plats med känslan av att sitta nöjd här på sin gulle. Ett sätt att överleva såklart. Spärra in galningarna, också de i fin kostym, så får alla människor känna så. Borde man inte kunna begära det? Ja kräva!
Nu skall jag dricka lite kaffe. Sen tar vi tag i det andra. Sen får vi se…