Month: August 2025

Orkar bara bära in en pall ved. Vad i helvete är det med mig?Slut som människa. Nästan. Men skit samma. Får ta den andra imorgon. Det är som det är. Ännu snöar det faktiskt inte, även om SMHI prognostiserar tre ynka grader under lördagsnatten. Kan bli hejdå gurkplantor.

Ved för oss är mest mysfaktor. Att stoppa in några pinnar i öppna spisen och njuta av sprakande brasa och go strålningsvärme är lite extra lyx som vi gärna unnar oss. Nope, inte effektivt på något sätt. Bara mysigt. När man bär in veden kan man nästan känna en längtan efter det där. Vinden viner utanför fönstren och snön drar fram horisontellt, medan man inne har man varmt och skönt och mysigt och definitivt inte längtar ut.

Jodå vi har ett antal kubik krisved också. Ved för tider när inget annat värmer. Räcker väl några veckor i alla fall. Långt mycket längre om vi minimerar våra liv i form av boendeyta såklart. Magfett och krisved är vår “prepping“. Näringsintag och värme.

Får ont i bukspottkörteln så fort jag anstränger mig. Så idag också. Det är inte värre än träningsvärk i nivå så överlevnadsbart. Men rädd att det skall utvecklas till mer smärta så att så man får åka iväg akut igen. Att åka ambulans passar inte min image alls. Passar bättre för tuffa typer med skinnjacka. 🙂

Sjukdomar… Vem vill läsa om sådana när andra har dom? Sorry…

Fast än borde det väl vara lite skön tid kvar innan kyliga vindar erövrar världen. Jag gillar hösten. Det är en tid för start av nya projekt. Allt det där andra som måste ske under sommaren lugnar ner sig under slutet av september. Man kan väva in sig i kokongen och bara bry sig om det som finns där inne. Gott liv. Fast det är såklart definitivt inte alltid enklare liv. I alla fall inte när man måste ge sig ut och det måste man ju ibland. Skrap rutor. Skotta. Frysa så man skakar. Men i år skall det i alla fall inte bli (så mycket) pelletsbärande. Alltid något.

Härifrån in i evigheten.

Genom Coles ögon.

Om sanningen skall fram, och det skall den väl helst, så måste jag erkänna att jag är lite ofokuserad idag. Allehanda saker avhandlas utan egentlig djupdykning i någon av dem. Men ibland är det kanske just det som behövs. Får ordning på lite grejer så att man kan släppa det sen.

Jodå klipper gräs det första jag gör idag också. Fint väder. Baksidan av huset. Det är bara att klippa på. En och en halvtimme går man där efter brummande maskin, sen är det gjort. Tills nästa gång. Tre timmar.

Livet är gott ändå. Imorgon tänker jag inleda dagen med att ta in ved. Hela veckan fortsätter sådär. Olika uppdrag. De där inledningarna får ersätta de promenader som annars borde utförts. Den här hösten MÅSTE jag komma igång med att gå en daglig tur igen. Mår ju bra av det där. Det är bara första veckorna som det flåsas mer än njuts. Vårt elljusspår är nämligen inte att leka med innan man kommit igång.

Vanliga dagar alltså. När inget märkvärdigt händer. Det är lätt att underskatta dem. Man måste (nästan) ha tagit en tur till helvetet för att fatta att vanliga (tråkiga) dagar är som pärlor på livshalsbandet. De där extra-allt ögonblicken är försvinnande få och bidrar inte särskilt mycket till halsbandet.

Annars verkar alla vilja sälja något åt en. Överallt och hela tiden. Kan bara konstatera hur trött man är på det.

Men man lever. Det finns hopp.

Äntligen är dom här, kontakterna som kom bort strax innan semestern började. Lite just in time över det faktiskt. Huvudet spinner igång direkt. Man får lust att värma upp lödkolven…

Det som förr tog två timmar att klippa tar nu tre. Inget har förändrats annat än gubben som utför klippningen. Det kommer tycken på åldrande från alla möjliga håll. När jag måste avstå uppklippt yta då flyttar vi.

Men jo, sugen som ett barn på att få komma igång på riktigt. Fast klippa gräs har alltså högre prioritet. Bära in två pallar ved lika så. Men planen är att använda måndag, tisdag och onsdag till det. Alltså som första uppgift. Sen kan man köra i lugn och ro efter det OM man får vara i fred. Funderar på skylt, “Keep of this property” med döskallar och allt, fast sådant brukar få motsatt verkan. Låsa dörren är ett annat knep. Ta ur batteriet ur ringklockan ett annat. Men å andra sidan så behöver man inte ta ur batteriet ur dörrklockan den fungerar lika dåligt ändå, men fungerar ändå ibland.

Borde väl titta så att “böckerna” är avstämda också innan jag sätter igång. Man tappar liksom kontrollen när man är borta från kontoret såhär länge. Kontroll gillar jag. I alla fall när det gäller de viktiga sakerna. Tvärtom närt det gäller oviktigt. Som att åka mellan A och B. Överraska mig liksom och sen åker man. Åker man fel så får man se lite annat oftast. Får en ny erfarenhet. Men alltså icke så när det gäller ekonomi och liknande. En kamrerstyp där.

Att klippa gräs är för övrigt en utmärkt syssla om man vill fundera. Multicast upptar mina tankar denna dag. VSCP har haft en egen registrerad multicastgrupp i decennier. Men det är först nu som det finns kod för att använda tekniken. Strävar alltid efter enkelhet. KISS (Keep It Simple Stupid) och att VSCP flödar över CAN ger den enkelheten på köpet. Multicast kan ge samma enkelhet på högre nivåer utan att slösa resurser. Eller inte. Vi får se.

Det där att sluta med hårdvara… Svårt… får lite av motivationen att falla. Har känt det hela våren. Jag gillar det där med produkter och produktcykel. Det är ju själva säljandet som är problemet. Eller snarare att få sälja. Man kanske kan bygga produkter ändå. Sen motvilligt sälja. Eller inte sälja alls. Sandkonst ni vet. Är det öppet så kan ju alltid någon annan ta upp det och tjäna pengar på det man tar fram. Kan ju kännas surt såklart. Fast spelar det egentligen någon roll om man ändå får fixa den roliga delen. Nope! tänker jag.

Fast nu då. Härliga måndag. Flera härliga dagar framför sig att göra roliga saker på. Man är lyckligt lottad.

https://photos.app.goo.gl/NvJcKqRHN4SfezB46

Vi idkar “ledig helg” K och jag. Far till Hudiksvall. Svetshjälm till bra pris är det som drar mig däråt. Men det behövs färg och lite annat också. Vi kan alltså lika gärna fara åt det hållet. Tolv mil dit. Tolv mil hem. Vad spelar det för roll utslaget på ett liv.

Fast Hölick måste man såklart besöka minst en gång per år. Självklart också en sådan här blåsig dag. Havet kommer faktiskt mer till sin rätt tycker jag när det är vildare än lugnt och stilla. Galenskapen ligger mig närmare helt enkelt. Så vi far de extra två milen ut dit också. Kysser havet såklart. Köper en varsin kexchoklad och far tillbaks.

Men mat behöver man varje dag, Kinamat tänker vi och gör slag i saken. Fantastisk gott som vanligt. Fortfarande lyx att äta ute utan intensiv planering. Både mage och huvud mår gott av det där. Ett trendbrott för mig är att jag numera tar en öl till maten. Jag är och har alltid varit en utpräglad sweet tooth person. Möjligen håller jag på att bli vuxen och få vuxensmaker. Skrämmande tanke.

Jula som hade den där svetshjälmen på extrapris har sålt slut på den. Så där blev det tji. Med takfärg och några lådor hämtar vi ändå upp där. Biltema som också skulle besökas (som vanligt) har strömavbrott så där kommer ingen in denna dag. Så vi handlar mat, lite godis, åker hem.

Idag blir det mest soffa med god bok. Ingen av oss orkar så mycket. Det är först nu på kvällen som jag kommer igång lite. Betoningen ligger på “lite“. Men öppen vecka föröver. Storverken får vila tills dess. Jag kan leva med det. Alla andra skiter i vilket. Det bör alltså fungera.

Det är gott att leva. Tänk vilken ynnest det är att kunna få konstatera det.