Month: June 2025

Åtta grader ute. FYFAN! Men tjugotvå och stigande inne. Man gottar sig. Håller sig inne. Går inte ut.

Har bara 33980 mail kvar att ta bort. Fyrtionio i taget. Google… Allt över till Europa nu. Europé. Jag! JAPP!

Annars är allt bra här. Lite ont i huvudet. Lite ont i kroppen. Har frusit ungefär fram till nu. Men ungefär som vilken annan dag som helst alltså.

Läs inte så mycket på Internet om saker och ting borde man ha en stor skylt framför sig som sa. Men man läser. Och man litar på turen. “Get your affairs in order“.

Men är inne i bra flow. ÄNTLIGEN. Har varit svårt att ta sig hit. Ändå lite störande moment runt mig nu också. Vill såklart bara jobba på när det är här man är. “Tystnad. Kodning” liksom. Tack gode han, hon, det, gud för alla timmar jag fått vara i det kreativa tillståndet. Mitt liv!

Ja, återvänder in i det där nu. Eftersom jag vill det väldigt mycket just nu…

Måndag. Jag har varit på provtagning redan vid sju. Stick, stick, stick, tapp och tack. No big deal. På eftermiddagen brukar man se värdena på 1177. Oftast skall man överleva.

Känns sommarmorgon där ute. Men varmt är det inte. Fast helgen skall visst leverera högtryck. Man hoppas på den. Vill svettas. Längtar efter öppna fönster, en gardin som rör sig i vinden och Koltrastsång där ute. En ynnest att vakna till.

Jodå. Koltrastsång det får man. Gratis, Fantastiskt. Njuter såklart.

Havet ropar på mig. Suget, dragningen är alltid som störst den här tiden. Hade jag en eka skulle jag satt ner den i Voxnan idag och mött upp med det älskade havet neråt Ljusne någonstans, fast det tar ett par dar. Årets första bad hade kanske varit uteslutet för en fryslort som jag men obruten horisont stillar sinnet och den magin kan jag aldrig se mig mätt på.

Sitter och radera mail på gmail. Börjar röra mig tjugofem år bakåt i tiden. Fortfarande sjuttiotusen mail att ta bort. Fyrtionio i taget. Man orkar hålla på med det en kvart i taget. Google… Sigh! Fast så många människor runt om i världen som rört sig förbi under dessa år. Massor. De flesta både trevliga och roliga. Några dryga också såklart. Sen alla (hem)automationsprotokoll som passerat revy. Som poppat upp som lysande stjärnor, förbleknat, dalat och sen försvunnit ut i mörkret efter några år. Ja, många är de. Tidningsklippen om dem likaså. VSCP är det enda som fortfarande lever. Haltande. Men ändå. Vid liv.

Hellström håller hov och det är fest i hemstaden. Tycker det där är roligt. Skulle gärna vilja uppleva. Mest för att uppleva hänförelsen i publiken, även om jag inte har något emot musiken heller. Schulman skriver bra om det hela. Även om jag aldrig varit dill-dill-dill men inte heller en i de skränande massorna. Lustigt också att publiken i de främre raderna på Håkans konserter fortfarande är lika unga som förr. Publiken brukar annars följa estradörerna i ålder. Men Håkan är ett fenomen såklart. En Svenskalärare jag jobbade med förr höjde hans texter till skyarna. De enkla är ofta det svåra. Man uppnäsorna klarar såklart inte av sådant.

Nåja, det snöar i alla fall inte.