Tjooooooooffff…..

Jag försöker lite med Instagram. Lägger upp några bilder. Men det fungerar inte. Jag är inte kompatibel med sociala medier. Jag är en pusselbit som inte passar in i tiden. På väg ut. Bort. Iväg i sökandet efter en plats i universum där också min pusselbit passar. Så bort med Instagram. Jag är redan dum nog utan att addera den dumheten till det hela också

Fredag är backupdag. En dag då man skulle vilja vända på de där 2/20 i Internetaccess som man har. Det tar mer än en dag att få upp det som skall upp. Men snart är det slut på det problemet alltså. Man kan knappt vänta. Hundra ggr snabbare borde märkas. Nu lider alla i huset i ett dygn när filerna transporteras iväg.

Har för mig att det är årsdag för morsans död. Ja det är några år sedan. Men kanske var de igår. Inte säker. Då. Hade besök från Holland. Men fick vaka istället. Invänta ett slut som man visste skulle komma. Jag flydde till kusten, till havet, för att söka tröst när den stora tomheten tog tag i mig. När allt var över och en kista var beställd. Men inte ens havet kunde ge tröst den gången. Men där grät jag mina tårar över en älskad mor. Lät dem blanda sig med havet. Bli en del av det. Sen grät jag inte mer. Satte in ett stenhjärta.

Vindarna tar i och ruskar om huset ibland. Vill välta och rycka upp och skaka om. Men energierna är inte de rätta just idag. Det tar i med 15/16 m/s som mest under korta stunder. Det är som en kommunpolitiker i Ljusdal just nu. Det låter mest. Händer inte så mycket. Visionerna har tagit semester. Evig dito.

Fast bli politiker själv då om du tror det är så lätt” säger han den där M. från Järvsö. “Man måste ha ett pris” säger jag som svar på det. Man kan inte sälja sin själ till allt. Trodde jag världen gick att förändra så skulle jag förändra den. Ja också om skiftnyckeln hette “Politik”. Fast M. ruskar såklart bara på sig. Han vet redan svaren på de svåra frågorna.

Att Janne tittar upp glädjer mig. Kanske har jag fått Ulf Lundell på hjärnan men nog tycker jag han blivit lik honom. Skägget. Glasögonen. Vad är det som händer egentligen. Med världen. Luften Vattnet. Hjälp.

Men Janne har en mer positiv livssyn än den Ulf Lundell besitter. Definitivt. Det som Ulf grillar skall dessutom vara ungt och knappt nedfällt, nyslaktat. Janne är mer för det möra och välhängda. Men de spännande kryddorna har de gemensamt. Viljan att våga prova det oprövade. Just det gör mannen with the big “M”. Säger kvinnan. Hon. Madonnan.

Om solen går upp imorgon så hälsar jag den med glädje. Såklart att jag gör det. Bara för att det händer varje dag behöver man inte uppskatta det mindre. Inget är självklart. Nämligen.

Världens snällaste människa

Så kommer han. Världens snällaste människa. Ja precis som han gör ibland. Tittar in. Sådär bara. Alltid lika välkommen. Men än välkommen. Behöver mjölk till kaffet. Som den ende jag känner. Det är klart han skall ha mjölk. Han är ändå den gode mannen. Han växer fortfarande. Whisky och semlor och gott humör har han haft med sig genom åren. Excesserna. Ljusnat mitt liv många gånger i gråmörker har han. Det finns ingen annan människa jag är mer skyldig så mycket tacksamhet. I kväll höjer jag ett whiskyglass mot Järvsö. Det hade jag inte räknat med. Hoppas verkligen att det där med karma fungerar. Det förtjänar den gode mannen.

ps Tittar ni på bilden ovan så tror ni såklart att det är Ulf Lundell som kom på besök. Likheten är slående. Men det är såklart Backa-Jan. Världens bästa Järvsöbo, Janne P. helt enkelt. ds

Godisklubben erbjuder

En 25-årig Glen Keith från 1993 som är lagrad på ett bourbonfat. Det är en frisk whisky med en hel del fruktiga toner, som sig bör när man pratar Speyside whisky. Det är också en del vanilj- och smörkola toner i den. Vi blev väldigt förtjusta i denna whisky när vi provade den.
118 flaskor totalt gav fatet. 51,4% håller de och priset hamnar på 1950 kronor (Euron är dyr för tillfället)
Det andra fatet är en 10-årig Ledaig från 2008. Ledaig är Tobermorys rökiga whisky. Vi buteljerade en Ledaig för några år sedan som blev väldigt poulär. Det här fatet har en mycket behaglig torr rök och bakom röken gömmer sig en len vaniljton tillsammans med en trevlig citrusnot. Röken kommer tillbaks i slutet och lämnar en lång torr rökig eftersmak. Den här blir mumsig en sensommarkväll till grillningen och till hösten och vinterns mörka kvällar.
Fatet gav 310 flaskor på 51,5% och priset är 1150 kronor.
Båda faten är Single cask, no chill-filtering och no colour, så klart.
Flaskorna finns redan på lager i Berlin. Vi ska bara göra etiketter och sen hämta hem flaskorna så de kommer troligen till oss i början på juli.

Ishavslukt

Rusar ut strax efter tolv och plockar in blommor. Termometern liksom rusar ner mot nollan. Nordanvindar, regn, växtförgörarväder. Skitväder helt enkelt. Men vi får in allt. Täcker över det som inte kan flyttas. Mer går inte att göra. Kommande natt skall bli mycket kallare. Allt får stanna inne. Växtsäsongspaus.

Idag storvindar. Allt norrifrån. Ishavslukt. Isbjörnslukt. Kanske känner man också en svag aning av svettig oduschad ryss också om man nu står där och vädrar en stund. Men sol. Strålande sol. Man kanske till och med vågar sig ut frivilligt idag. Växterna inne ropar högt, skriker, vill komma ut. Man får så pedagogiskt man kan försöka förklara att det är kallt där ute. Trotts att det inte ser ut att vara det. “Lugna er!” Liksom.

I onsdags heldag i Gävle. Familjeutflytkt med Sushi. Det finns skor att handla, kläder till avslutningar, IKEA vandring, vin. Jo, eldningssäsongen är i princip över. Det finns lite mer utrymme för andra nödvändigheter som livet kräver. Träffar Terese från tiden på JB. Alltid lika vacker och trevlig. Ja Magnus med, hennes man (också JB) och jodå deras barn. Återigen konstaterar vi att gänget där var något alldeles speciellt. Vi är alla vänner för livet efter de där åren.

Whisky. Nope, inköpes icke. Det tillhör excesserna. Ligger långt ner på nödvändighetslistan. Men snart kanske. Man måste unna sig också. När det finns tillfälle.

Jag har inte det man som normal människa kallar ledighet under helgen. Låtsasjobbar på. Vill klara av innan nästa veckas bravader och efterföljande vila. K har däremot tagit ut några semesterdagar. Har välförtjänt långledighet. Dåsar. Trivs.

Har nått halvvägs. Det känns så bra som något kan kännas. Frihet snart. För sent kanske, men ändå. Liv serveras och det som kommer måste levas. Har inga problem med det.

Skott i natten i Onsdags. Sju skott tror jag. En björnhona med ungar blir skjuten gissar jag. Onödigt om du frågar mig. Tidningshysteri, Folket i Los är lugnare. Utom några få såklart. De som alltid är rädda. För allt. Letar ursäkter för att inte gå ut.

Lundell gnäller på i Vardagar 2. Men tjänar väl en slant på gnället också. Den som gjorde det. Fast lycklig verkar man ju inte bli om man lyssnar på U.L. då. Det är en kamp.

Fast min dag startar här. Eller snarare, startade för några timmar sedan. Det finns att göra. Men för lite tid att göra det på. Just nu i alla fall. Fast visst. Det fungerar. Andra har ju mindre tid ändå. Stackarna. In i Åkes värld. Helt enkelt. Bara så. Liksom.

Glädje

Känner en sådan glädje. Lust. Knappar. Ja och det går skapligt. Det är inte bara arbete, Det är roligt också. Så är det ändå sällan. Roligt. Det mesta är en kamp. Men härligt såklart när det känns kul. Electron, node.js, npm. Vem kunde tro att Javascript innehöll glädjemoment. Men tydligen. Man hittar glädjen där man minst anar det ibland.

Måste liksom hinna lite innan arm/axel är helt borta igen nästa vecka. Så jag knappar frenetiskt. Om en mer eller mindre enhandsknappare kan knappa frenetiskt. Jag vet inte. Men jag försöker få till saker. Ja och saker blir till. Det är magiskt.

Ute kallt. Men jag skjutsar K till jobbet och sen stannar jag inne. Drar på lite värme. Eller mycket tycker kanske någon som råkar vandra in i lokalerna. Men stillasittaren. Man blir frusen. Det är dragit i gamla hus. Också såhär på försommaren.

Petite håller mig sällskap. Är väldigt sällskaplig idag. Det skall pratas och det skall klappas och det skall strykas mot ben. Men vi är kamrater. Goda dito. Tackar han/hon/det/gud för att den katten kom in i våra liv. En lycka.

Borde egentligen lägga till “slumpen” i det där “han/hon/det/gud”. Så att harangen blir fullständig och komplett.

Ulf Lundell gnäller fortfarande i “Vardagar 2”. Man förvånas över att man orkar läsa vidare. Men på något sätt fastnar hans ord i huvudet på en. Tar sig in. Nästlar sig in. Så man fortsätter. Gillar Fylleköraren. Den man bara borde förakta.

En professor berättar för folket i Rapport igår att amorteringskravet ökar boriskerna. Sicken jävla slutsats. Det är väl för i helvete bopriserna som är ursprunget där. Man höjer liksom på ögonbrynen. Hur blev han professor egentligen? Fanns det ingen som kunde tänka att välja istället. Men såklart. Bra administratör kanske. Lärare. Det är väl det man är. Som professor. Fast den akademiska världen dräller för övrigt av människor som finns där mest för de fina titlarnas skull. Ganska mycket suck på det tycker jag. Jodå det finns många som platsar också.

Att SD blir största parti här i EU valet blir man inte längre förvånad över. Folket bygger landet. Så helvete heller. De river ner. Massan. Hatarna. De rädda. Fan att de blivit så många.

Fast jag har inte tid med er bloggläsare. Jag har glädje att ta mig ann. Så det så. Fast äta först. Också det är väl en slags lycka. Att ha mat i skafferi och kylskåp. Kunna äta när hungern knackar hårt på dörren.

Liksom

Bokslutar

Jag bokslutar. Sådant man gör den här tiden på året. Japp, också med vilande rörelse. Men det blir ändå ett gäng poster. Donationer (VSCP), siter som skall vara uppe, grejer som skall fungera. Men rött på slutraden såklart. Alltid rött. Det var länge sedan jag hade ett bokslut som gick i svart. Men 2022 kanske, Om man lever. Varför inte?

Jo jag vet ju att det INTE heter “bokslutar” utifall någon nu känner en upprördhet över det. Bäst att säga det. Folk blir så förbannat uppretade på saker nu för tiden. Man vill ju inte framkalla hjärtinfarkter och högt blodtryck.

K är val-vice idag. Jobbar väl till tre i natt eller något sådant. Tyst i huset alltså. Hade jag inte bokslutat hade jag nog satsat på att läsa Ulf Lundell, Vardagar 2. Går in för den numera alltså. Halvläst. Man gillar såklart. Gnället. Men föraktar fyllekörningsmannen U.L. blir liksom densamme som mannen i Orsa som körde på tonårsflickan. Det skulle kunnat vara U.L. Det är själviska svin som gör sådant där. Japp S V I N. Men så skriver han då förbannat bra. Gör bra musik också. Fast det räcker såklart inte som ursäkt. Men han skrev ju samma sak på sin blogg förut såklart. Men måste naturligtvis bokpacketera eftersom det går att göra pengar på det. Sjunker som en sten där med. Som om han inte hade stålar så att han klarar sig de år han har kvar ändå. Men måste samla. Socialdemokraten. Arbetarsonen. Gnällspiken. Skall läsa klart. Sen skiter jag nog i eventuella fortsättningar. Skiftar nog ut hela gubben i voiden tror jag. Där kan han få finnas.

Fast jag förlåter såklart. Jag är en jävel på att förlåta. Hatar mig själv för varenda ett av de “förlåt” som kommit över mina läppar. Nåja, inte alla.. En hel del har varit befogade. Inte heller jag gör rätt alla gånger i livet och behöver haspla ur mig de där svåra orden ibland. Men många borde aldrig fått sitt förlåt. Så är det också. Men fått. Felaktigt.

N byter bromsskivor på bilen. Eller försöker. Jag är hantlangar. Med de ny passar inte. Får skicka tillbaks. Fan också. Men han har handlaget N. Det finns en mekaniker i honom. Farsans anlag hoppade tydligen över mig och in i barnen istället. Så det kan bli. Ja jävlar.

Kanske var jag för stygg mot U.l. ovan. Nä tamefan att jag var. Fyllekörare är åt helvete och förtjänar ingen som helst respekt. Det är bara för lågt.

Jodå!

Slang för fiber måste ner den här veckan. Innan operation. Det känns så. Så att N kan gräva igen. Ville helst ha bilen fixad också såklart. Med nu gick alltså inte det. Men böckerna skall bli klara i alla fall. Ja och lite annat. Räknar väl starkt med definitivt soffläge ett tag efter op. innan jag kan göra något i närheten av vad som kan kallas nytta igen. Ja om man överlever. Nåja…

Sen får det vara nog med sjukhus ett tag. Hoppas man.

Fast.

Nu.

Skit.

Samma.

Måste

Göra

Klart.

Liksom!

Hulken

Hulken borde inte arbeta nu. Verkligen inte. Elvattenvärmning borde vara aktiv. Men jag drabbas av en svagsint rädsla som är mig olik. Y eller D koppling. Hur var det nu igen?… Helvete… Och så skall man inte vara hemma… Nej, beställer en pall pellets och får fixa det där sen, när armar fungerar, huvud också, om de nu gör det, om man överlever. Ja osv.

Men fredag. Grön IKEA soffa och jag. Ja K också. Lite mat. Vila. En serie eller en film. Som vanligt. Sen läsa. “Vardagar 2” av UL. Gubben där nere i Österlen. Fylleköraren. Som man borde förakta. Kunde ha kört ihjäl någon. Man är ett svin om man ger sig iväg sådär. Men skriver bra gör han. Ja musicerar bra också. Men nog har han sjunkit några pinnhål i aktning. Nära botten. Skitgubbe. Nästan.

Annars försöker jag bara hinna med så mycket som möjligt “innan”. Klara av är melodin,. Längtar inte precis tillbaks till det där konvalescensläget igen. Har känt mig rätt bra ett tag nu. Man kan vänja sig vid det nämligen. Ja antagligen med att inte göra det också. Där finns val. Jag är säker på det. Man väljer om man vill leva eller inte också. Fast dö kan man ju göra ändå såklart. Men har man valt att leva har man i alla fall gjort det hala vägen in i mål. Liksom.

Ja pellets alltså, Den körs ut dagen efter beställning eller samma dag. Ren lyx. Nils-Olof står för det där. Ringer Stig tidigare idag som har hand om slang, märkband och annat för fibern. Allt jag behöver blir hemkört på en timme. Los är fantastiskt på många sätt. Det finns en helvetes massa bra människor här. Gillar mycket. Elektriker Trogen, en hyvens man, lovar dessutom att titta över och kolla lite jordkabeljobb endera dan men befinner sig hos dotter i Gottsunda för tillfället. Glömmer bort att nämna att jag har son där. Världen är så liten. Losbor finns det överallt.

Fast nu så. Räknar nog den här veckan som avverkad i och med dessa ord. Jodå. Enjoy folks!

Github låter dig sponsra din favoritutvecklare – men det är inte okontroversiellt – TechWorld

Det här kan vara kontroversiellt, eftersom många open source-utvecklare inte vill att ekonomiska intressen ska påverka vad människor arbetar med, skriver Techcrunch. Det här skulle kunna göra så att utvecklare dras till projekt där det är mer sannolikt att de får ekonomiskt stöd och därmed väljer bort en del komplicerade projekt som är intressanta men där utsikterna för ekonomisk backning inte är lika goda.

Source: Github låter dig sponsra din favoritutvecklare – men det är inte okontroversiellt – TechWorld

Kan inte tänka mig att det är så många som går in i open source utveckling för pengarnas skull. Tror nog den personen i så fall blir oerhört besviken.