Hemkomsten

Det är ett under att få komma hem till det egna. Lite seg är man ju såklart, men livet, viljan, möjligheterna finns där. Med mig hem har jag “Pico“, en liten pump som jag tänker lära att skälla. Kanske också att sitta fint. Just nu brummar den som mest lite gemytligt och lugnande i en påse på mitt bröst. Men efterhand vi lär känna varandra så skall nog konster i olika former inte vara svåra att öva in.

Att ligga på sjukhus är såklart inget roligt. Men det är fantastiska människor som jobbar där. Åtminstone på den avdelning jag varit på. Utan dem hade den här vistelsen varit ett helvete för en rastlös själ som jag. Nu blev det inte det. Personer man aldrig kommer att glömma. Solen.

Vänsterhandsknappartider. Japp de är här igen. Det får man tugga i sig. Att man hittar de ursprungliga bakterierna i operationssåret som var ursprunget till den här vårens behandlingar, ja det får man också tugga i sig. Det är som det är. Livet. Det skall tydligen innehålla lite plågor. Liksom.

Fast nöjd, japp, det kunde vara helt käpprätt åt helvete. Det är det inte. HURRA!

Nåja

Det tuffare på. Livet. Dagarna. Jag funderar inte så mycket. Plussar på med åtta veckor sjukskrivning. Som om det egentligen spelade någon roll. Får mer tabletter. Antibiotika. Ja plus det som droppar in intravenöst. Fyra och sexton. En påse. Dropp,, dropp, dropp. Men vilar, sover, äter. Har haft det sämre.

Alla snälla och vänliga. Ja mer än så. Bra människor. Utan dem? Ja, vem vet.

Jag tar en timme till. En dag till. En vecka till.

Fängslad

Fyra väggar. En dörr. Vitt ljus. En sjukhussäng på våning 12. Utsikt. Försöker hitta rutiner. Antibiotika. Dropp. Mediciner. Frukost. Väntan. Rond..Väntan. Väntan. Det är inte så farligt. Den efterlängtade duschen. Kamma sig. Nya kläder. Allt är stort. Resårer gamla. Men bekvämt. Det bara finns.. så mer väntan. Man kan läsa lite. Några prover. Utsikt mot en solig somrig värld. Folk är glada. Lunch. Bra. Om man adderar salt. Annars finns inget att klaga på. Kaffe. Gott kaffe. Blunda. Klä på sig civila kläder ut. En timme i friheten. Vanliga människor. En normal värld. Det är lättare att andas här. Men orken finns där inte riktigt. Antibiotikans och stillasittande ta effekt. Men ett varv i parken. Det räcker det till. Om man vilar på parkbänkarna. Kyrkogården ligger bredvid. Tyst. Känner mig inte redo. Inte ännu. En allvarlig åkomma snällare nu än förr. “Hem” till sjukhus igen. Har alltid haft lätt att skapa det där “hemma”. Väntan. Läsa. Energidryck. Antibotikadropp. Väntan. Läsa. Prata med K. Mat. TV. Allt tittas på. Kaffe. Macka. Medicin. Natt. Inga bävrar i ån. Men sköterskan Ebba har sett. Bara den där ensamma krokodiler len. En avsågad gren. Guppande. Som ett huvud. Sommar. Hårt. Förvånansvärt bra sömn. Väcks klockan fyra. Nytt dropp skall sättas in. En ny dag. Jag en fånge här på våning tolv.

I friheten

I friheten.

En kaja är min kamrat .

Vid ganska gott mod.

Sommar och sol som medicin.

Det blir väl några dagar till här på Sjukhus.

Låtsasliv.

Evigheten passerar.

Som en lugn bris.

Jag suger i mig av den friska luften

Dammsuger solens strålar på D-vitamin.

.Men finns jag?

Hur vet man att man gör det?

Men ganska gott då också att inte finnas

Det går att leva med

Det är OK.

Ja man skulle kunna sluta med “amen”, fast å andra sidan varför det?

Senast lästa bok

Östern av Andrej Stasiuk

En bok man gärna läser i en sjukhussäng. Sovjetunionen och kommunismens gränsmarker får en att häpna , Beskrivning av den klibbiga röken från koncentrationslägren ugnar som impregnerade att i bebyggelsen med flera mils omkrets får en att återigen stadsfästa “ALDRIG MER”. Kineserna som utvidgar sitt imperium.

Läsvärt, helt klart. Vackert språk. Men saknar den röda tråden

Andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Inferno av August Strindberg

Jag söker “geniet” genom att läsa Strindberg. Tidigare har det pretatiösa i hela företaget hindrat mig. Det där likformiga. Alla skall tycka lika. Han ÄR ett geni, du måste tycka som oss. Annars är du inte intelligent nog. En dumbom. En som inte ser storheten, eller förstår den

Men visst, jag gillar den här boken. Den är härligt skruvad. Men egentligen lik Vardagar av U L Det är mest tiden och dess spelp,lan som skiljer. Ja att likna Ulf Lundell text med en Strindberg text får väl en och annan att rysa. Men det finns där. Jodå. Galenskapen med. Öppna bara ögonen och titta

Men jag lyckas då inte disikera ut det geniala. Genialiteten Varför är detta ett genis arbete? Varför gäller inte samma sak t .ex. En författare som Mankell som på blott fyra rader kan föra in en i en bok.

Det finns alltså något här som jag inte förstår. Fätför måste således fler av Strindbergs böcker lånas på jakten efter det där geniet.

Men läs vetja

Andra böcker jag läst finns här.