Det märks att folk tänker “midsommar”. Hur skulle det inte kunna vara så? Jag gillar att se människor här gå av sina skift med lite gladare leenden och förväntan i sina blickar. Man kan nästan ta på människors förväntan en sådan här “dagen före dan”.
Själv tänker jag då tillbringa helgen på Gävle Sjukhus, långt från de mina. Det finns naturligtvis en sorg i det. Men fortfarande handlar det bara om att en av sextiotvå midsommarhelger i mitt liv som tillbringas så. Ingen fördelning man kan klaga på. Inte alls faktiskt
Mattias, den snälle bibliotekarien här på sjukhuset kommer förbi med en bunt böcker. Han har fått välja. Perfekt verkar valet ha blivit. Jag tror att min kvarvarande tid här därmed är räddad, åtminstone då förströelsemässigt och det med råge. Hurra.
Men Koltrasten hör man inte här. Jag kan bara hoppas att han fortsätter sin sång en liten stund så att jag får höra den när jag kommer hem. Men sitt i stillhet och lyssna in hans sång mina vänner. Den är det vackraste som finns.
Glad midsommar..