Jag försöker lite med Instagram. Lägger upp några bilder. Men det fungerar inte. Jag är inte kompatibel med sociala medier. Jag är en pusselbit som inte passar in i tiden. På väg ut. Bort. Iväg i sökandet efter en plats i universum där också min pusselbit passar. Så bort med Instagram. Jag är redan dum nog utan att addera den dumheten till det hela också
Fredag är backupdag. En dag då man skulle vilja vända på de där 2/20 i Internetaccess som man har. Det tar mer än en dag att få upp det som skall upp. Men snart är det slut på det problemet alltså. Man kan knappt vänta. Hundra ggr snabbare borde märkas. Nu lider alla i huset i ett dygn när filerna transporteras iväg.
Har för mig att det är årsdag för morsans död. Ja det är några år sedan. Men kanske var de igår. Inte säker. Då. Hade besök från Holland. Men fick vaka istället. Invänta ett slut som man visste skulle komma. Jag flydde till kusten, till havet, för att söka tröst när den stora tomheten tog tag i mig. När allt var över och en kista var beställd. Men inte ens havet kunde ge tröst den gången. Men där grät jag mina tårar över en älskad mor. Lät dem blanda sig med havet. Bli en del av det. Sen grät jag inte mer. Satte in ett stenhjärta.
Vindarna tar i och ruskar om huset ibland. Vill välta och rycka upp och skaka om. Men energierna är inte de rätta just idag. Det tar i med 15/16 m/s som mest under korta stunder. Det är som en kommunpolitiker i Ljusdal just nu. Det låter mest. Händer inte så mycket. Visionerna har tagit semester. Evig dito.
“Fast bli politiker själv då om du tror det är så lätt” säger han den där M. från Järvsö. “Man måste ha ett pris” säger jag som svar på det. Man kan inte sälja sin själ till allt. Trodde jag världen gick att förändra så skulle jag förändra den. Ja också om skiftnyckeln hette “Politik”. Fast M. ruskar såklart bara på sig. Han vet redan svaren på de svåra frågorna.
Att Janne tittar upp glädjer mig. Kanske har jag fått Ulf Lundell på hjärnan men nog tycker jag han blivit lik honom. Skägget. Glasögonen. Vad är det som händer egentligen. Med världen. Luften Vattnet. Hjälp.
Men Janne har en mer positiv livssyn än den Ulf Lundell besitter. Definitivt. Det som Ulf grillar skall dessutom vara ungt och knappt nedfällt, nyslaktat. Janne är mer för det möra och välhängda. Men de spännande kryddorna har de gemensamt. Viljan att våga prova det oprövade. Just det gör mannen with the big “M”. Säger kvinnan. Hon. Madonnan.
Om solen går upp imorgon så hälsar jag den med glädje. Såklart att jag gör det. Bara för att det händer varje dag behöver man inte uppskatta det mindre. Inget är självklart. Nämligen.