Category: Betraktelser & Berättelse

Min server håller på att kurka. Ja och det är inte så konstigt. Det körs mycket på den och den ÄR lastgammal. Jo och det är bara 4G RAM. Hmmmm… Dags att ge sig ut på Tradera-jakt igen.

Egentligen är väl min utvecklingsdator också gammal. Eller är de facto uråldrig den med. Men gratis var den. I alla fall moderkortet. Och här finns i alla fall 16 gig minne. Man skull önska 64 gig såklart. Och en lite häftigare processor. Fast egentligen duger det väl åt mig det jag har. Jodå. Gamla gubbar kan vänta en stund på kompileringarna.

Men den jag har då. Moderkortet låg där på återvinningen. Nu har jag jobbat med den i …. ja det är nog fem år. Eller mer. Men sådan tur har man såklart bara en gång i livet.

Ja och jag vet att man inte får ta saker på återvinningen, men…

Studiodatorn är yngste sonens gamla. Sisådär tio år och några till år gammal. Klarar precis av det den skall göra. Nåja, i princip. Man får greja och ha tålamod.

Jodå jag har jobbat på nya burkar jag också. Men inte många. Kan inte se att jag kommer att göra det en gång till i livet. Lite sorgligt det ändå när jag ändå har vigt mitt liv åt dom här burkarna och det man kan använda som till. Har gett bort många tusentals kodtimmar och de produkter som blivit av dom gratis t.ex. Om man nu skall och kan tänka så. Och det skall och kan man nog inte. Noop.

Nåja Tradera var det…

Jag är på semester. Fast på samma kulle, Samma hus. Ja, samma jobb som varje dag annars. Men kallar det jag gör för vad det är. “semester“. Testar hur DET känns. Hittills känns det bra. Jodå.

Frost ute. Alltså får man ränna omkring under kvällen igår och plocka in diverse växter. I mörkret. I kylan. Som varje år. Men mottot är att växter och kor skall få vara ute så länge det går. Varje år. För det är där de hör hemma. JU. Fast kor har vi inga. Men växterna blir ungefär lika glada när man släpper ut dom som en våryster kossa. JU iogen.

Imorgon skall det blir kallare ändå. Likaså på fredagen. Fast Hulken står där nere i källan och har semester fortfarande. Två hål i väggen står för värmen. Billigt. Ja jävlar, vem trodde man skulle säga det!? Men lite lätt morgongymnastik försöker han sig ändå på den gamle store gröne. Så långt är det inte kvar.

Är en bild INTE vacker om den är gjord med AI? Så verkar det vara när folket bedömer. Vad är i så fall vackert?

F.ö. växer inte gräset längre. Har inte talat om det för vår gräsklippare ännu. Borde jag det?

Första oktober. Man får flytta in grillen. En eftergift åt hösten. Men samtidigt plockar vi in lite tomater och en gurka. Räknar nog med mer skörd ifrån växthuset där dom kommer ifrån. Så slutet är bara nära, inte här.

Fast grillen inburen alltså. Grillstopp på kullen. Definitivt. Fast jag har kamrater som grillar hela vintern såklart. Skåningar. Men dom är såklart lite Danskt frisläppta av sig. Vet inte riktigt vad riktig vinter är. Fast snöstorm det har de i alla fall fått läras sig allt om den hårda vägen. Men här är alltså “no grill” skylten uppsatt.

Eftersom vi fått tag i ett äppelträd så petar vi ner det också i backen. Där är siktet inställt på någon höst längre fram i tiden då man förhoppningsvis är med själv också. Annars bjudning till dem som kommer efter oss. När det gäller växtligheten handlar mycket om att förvalta. Se längre än till nästippen. En gammal lärare pekade ut ett äppelträd som hon fått i present av någon när hon bodde här. Liv nu beroende av andra före.

Ser två filmer som utspelar sig i Paris i helgen. Skapar längtan till den där staden. Ändå blev vi ganska illa behandlade där sist. Snäsiga servitörer, taskig mat och dåligt hotell. Men husen, atmosfären, staden går inte av för hackor. Måste ditåt igen. Snart. Vandra efter ån. Kanske är det vanhelgande att kalla Seine en å måhända. Ibland är det ju faktiskt inte tillåtet att nämna saker efter dess rätta namn. De har liksom passerat den nivån. Fast det de facto är en å. Ja möjligen en flod. Men vad skiljer en å från en flod då? Och när blir en bäck en å? Mysterier med stora gråzoner.

I Edsbyn så öppnar man en gångbro över Voxnan idag. Den går till ett skogsparti som heter Bäck. En våtmark egentligen. En fantastisk plats som jag har vistats i massor av tid i med kamera som ung. Natt som dag. Så glad är jag såklart att det här händer så fler får njuta av det där området. Men det mest fantastiska är det samarbete som leder fram till bron. Edsbyn är unika på det viset. Här ropas det inte “VI VILL HA” utan man går ihop och fixar den där grejen. Den här gången är det kamratföreningen på SP snickerier som är hjältarna. För allas bästa hela tiden liksom. Det där har Ljusdals kommun mycket att lära av och Los i synnerhet. Ja vi alla andra har att lära av det här. SAMARBETA för helvete! Liksom.

Någon delade en bild på Voxnan just precis där vid bron i Edsbyn och en stor längtan kom över mig. Det är liksom mycket hemma över den där byn ändå. Men sen kommenterade någon det där inlägget med en massa gud fader och annat religiöst trams och då kommer jag ju såklart ihåg varför jag verkligen ville därifrån och det så fort som möjligt. Fy fan för religiösa människor som anser att dom står över oss vanliga syndare. Dubbel fy-fan rent utav! De ondaste människor jag träffat har alla varit troende kristna. Det säger allt. Även om det inte säger att alla är onda bara för att de ägnar mycket tid åt han/hon/det/gud. Detta gäller f.ö. muslimer och andra troende också vettu.

Jodå, det är helt OK vettu. Fast inga priser idag heller. Eller utmärkelser. Fast å andra sidan finns inga priser på mitt huvud heller. Vad jag vet. Inte finns här heller talkörer med skrikande motståndare strax utanför tomten. Det liksom tuffar på ändå. Lite Status Quo på kullen. Jo jag hör lite.

Jag har nyss stoppat i mig lite rester där uppe. Vi äter upp våra rester här i huset. Har väl alltid gjort. Kastar mycket lite. Och kastas det så går det i komposten för växthusplantor att växa i om ett år eller två. En olaglig kompost f.ö. Kommunala byråkrater har bestämt att det numera skall vara varmkomposter. De kalla – som dom då – sålde till oss duger inte längre. Det spelar ingen roll att naturen sysslat med kall kompostering i miljarder år. Kommunbyråkraterna vet bäst.

Just nu puttrar kaffet igenom bryggaren. Det låter ganska behagligt kan man tycka. Doftar gott också Lillkatten har lagt sig i en skrivbordslåda i en gammal Edsbyskrivbordshurts som jag har stående på ett bord. En trygg plats såklart. Kattkurr med tillhörande katt är trevligt sällskap för ocool gubbe.

Fast igår tankade jag alltså människor då, välbehövligt eftersom just den tanken var helt tom. Det är den alltså inte längre. Epitetet eremit håller inte riktigt längre då i mitt fall. Nope.

Sover hela natten. Från strax efter tolv till sex. Det är sådan gånger man blir orolig. Det där händer nämligen inte allt för ofta. Så “utvilad” kan man lägga till dagens epitet på sig själv.

“Det där Linux då” säger en man till mig igår. “Hur gick det med det?“. Ja och jag försöker berätta att “det där Linux” sitter i nästan varenda maskin han använder. Fast han bar en sådan där topp brass så antagligen är hela hans värld mac-baserad. Och då är det ju Steve Job som programmerat och tänkt och … ja ja vet inte vad. Att det sitter open source grejer i botten och toppen och på sidorna där också det vill han inte veta. Så jag berättar inte det. Det är liksom ingen ide.

Jag har inga höga tankar om intelligensen hos mac-användare. Nämligen. Det måste vara något som fattas i huvudet där. Men den här mannen var nu hur trevlig som helst så han kan vara användare av andra familjers OS och därmed inte behäftad med det där speciella mac-lytet. Jodå sjukdomen har spridit sig till Ttttttttesla också. Ja och handväskor, klockor och skor där sjukdomen grasserat i årtionden.

URK är det enda man kan säga om det där. Möjligen DUBBEL-URK. Religionernas dumskallesamlingar av otänkande fanatiker.

Fast frihet. Får man lägga 250 tusen på en ful handväska borde man väl få köpa en telefon för femton. Va!?

Jodå.

Programmerar vidare jag.

Fast…

Kaffe först. I en gratis reklamkopp. Fast vissa måste ha en för femtusen spänn. Är inte avundsjuk på dumheten. Kommer aldrig att bli.

Nej då!

Hudiksvall idag. Propell. Kattvikskajen. AI. Skapligt. Fast en hel del konservserverat i vanliga plåtburkar. Plåtkonserver med massproducerad “kunskap”. Men smörgås, kaffe, klämma, kaffe kompenserar för det givna. Häftiga lokaler. Jodå, nöjd med dagen. Speciellt att Sven också dyker upp. Gott så.

6:49. Alltså NU. Höstdagjämning. Mer höst blir det liksom inte. Njut av den. Färgerna. Den klara luften. Meteorregnet.