Category: Betraktelser & Berättelse

Snart dags att stänga butiken. Ja och jo och javisst, fast det inte längre finns någon butik. Men helg. Man har överlevt en Black Friday till. Gissar att Cyber Monday står på tur och har växt till sig till Cyber week. Fall på knä och tillbed mammon, den ende guden.

Men gott med helg nu. Har två pallat pellets att bära in. Men för övrigt inga större planer. Ja, möjligen måla. Vi får se. Borde måla. Men pelletsinbärning har företräde. Man vet hur Hulkar reagerar om de inte får pellets. Raseri…

Jag har gått på självstudiekurs en stor del av dagen. I studion. Det känns som jag smiter. Men WTF tänker jag och kör på. Där finns mycket att lära. En helt ny värld. Men finns det tid finns det hopp.

Nästa vecka får jag nog koda lite igen. För den inre fridens skull. Utan kodande inget liv. Gammal sanning som håller ännu. Men kanske skall jag kasta ut lite mer skräp också medans jag håller på och innan jag hinner ångra mig.

Nästa vecka är en annan vecka. Så som det är. Tiden går. Timmarna med den. Man får klamra sig fast. Men som det är det också såklart. Tid är liksom mycket inne i huvudet på folk. Något helt väsensskilt som fysikaliskt fenomen.

Snöväder ute. SMHI oförberedda. Alltså jag med. Men lätt pudersnö. Man behöver bara hosta eller nysa på den så är den borta. Ja i alla fall nästan. Världen är vacker. Japp, vintern kan vara vacker. Men man behöver inte tycka om den ändå. Åtminstone inte varje dag.

Men här slutar min vecka. Hoppas din, du som skummar eller läser, har avlutat din vecka också och får lite ledigt. Återhämtning. Laddning. Startsträcka för nya erövringar och fältslag. Det där behöver man. Stadig försämring utan. Så njut. Är gott. Drick gott. Sov länge.

Det tänker i alla fall jag göra.

Jag börjar komma i ordning nu. Nåja. Behövs nog både dammsugning och skurning. Men alla sakerna står där de skall stå en tid framöver. Kontoret (och studion) är arbetsfäig igen.

Tillbringar någon timme nu under kvällen i “studion” och allt bara fungerar. Där finns en stor glädje. Men fortfarande grejas det lite med andan i halsen eftersom det krånglade igår. Fast tror detta kan bli bra. MYCKET bra!

Nytt liv härifrån. Lite mer leasure i min tillvaro. Kanske blir det leasure till 100% snart för detta känns verkligen bra. Men kodandet kan man ju inte släppa helt. Eller kan man? Jag har ändå svårt att tänka mig det. Fast alltså inte alltid koda är den nya devisen. Skriva och göra musik skall också få sin tid. Härifrån går det bra att vara avundsjuk på min tillvaro. Japp!

Men nu har jag egentligen bara ett gäng backuper att starta. Sen tänker jag göra kväller. Det sovs sju och åttatimmarsnätter här numera. Man skämmer bort sig. Nästan otäckt.

Imorgon är en annan dag. Den hoppas man alltså att få vara med om. Får man inte det så ordnar det väl sig det med. Man måste tro på det viset. Att det ordnar sig. För det gör det ändå nästan alltid. Fast vägen dit kan såklart vara rött seg.

Over and out.

Vill man nå en Amerikan kan man glömma det. Alla är på väg någonstans och är de inte det så jobbar de häcken av sig för att kunna vara ledig (några timmar) i morgon.

Jodå. Kalkonerna är avrättade. Miljontals. Thanksgiving. Helt OK tanke ändå. Tack och tack för det här året. Natur, gud, universum, vänner eller vad man nu vill. Tack! Själva – här – hoppade vi över det där tackandet i Sverige och importerade Black X (fredag och så vidare) istället. Säger en del om oss. Troligen. Ändå snackar vi om ytliga Amerikaner.

Här har det plockats idag. Flytten av “studio” kräver detta plockande. Försök att få var sak på sin plats igen. Men har suttit en stund i “studion” också. Bara för att man kan göra det en helt vanlig arbetsdag. Tyvärr krånglar datorn lite och hänger sig då och då. Min studiosetup är verkligen mitt sorgebarn. Alltid är det något där. Att skapa “musik” skall tydligen vara en kamp. Effektiviteten när man jobbar med gamla grejer som alltså krånglar blir inte den bästa. Men det är som det är. Skall hur som helst försöka fixa ett nytt ljudkort. Säljer av lite annat för att nå dit.

Hårdvarushopen är stängd. Det är nog en befrielse. Är inte helt säker ännu dock men försöker intala mig att det är det bästa. VSCP projektet lever nog vidare. Men kanske mer avslappnat (jag försöker där med). Har hur som helst provat den mer avslappnade attityden den här veckan och OJ vad skönt det har känts. Roligt före kravfullhet är mottot. Vi får se hur länge det håller.

Inte BARA jobba. Liksom.

Så nu går jag och lägger mig. Bara för att jag vill och kan.

Godnatt!

Flyttar in studion i värmen igår. Ja och lagerhyllor ut i kylan. Just nu är kontoret i något slags mellantillstånd där det är högar och lådor överallt. Men skall försöka angripa det idag. Om jag nu kan uppbåda entusiasmen över projektet en dag till. Sen dammsuga kanske efter det. Om det nu skall vara nödvändigt. Vi pratar nu ändå om en mancave här.

Ett problem med att flytta från en kall del till en varmare del när det är jävligt kallt ute är att man fryser så in i helvete under själva processen. Blir helt enkelt en nedkyld gubbjävel. En nedkyld gubbe är ingen glad gubbe. Men man försöker klä sig. Hjälper lite.

Nytt ljudkort hägrar. Ett lite modernare. Alltså måste jag sälja av lite grejer. Mixern åker. Munspelen. Kanske också dragspelen. Sådant som man inte använder finns det väl ändå ingen anledning att ha kvar. Eller? Ja mixerbordet används då såklart. Men kan nog skumpa fram med sladdbyten tills jag får råd med ett nytt ljudkort. Får se vad mer som bör åka iväg. Finns massor att välja på.

Men “studion” blev riktigt mysig. Ovanför mig har jag nu K’s arbets/hobbyrum. Man får höra efter om det skall köras symaskin eller hamras där uppe innan man gör de mer känsliga inspelningarna. Platsen är alltså inte helt optimal. Men varm året om då alltså. Å andra sidan kan väl ett symaskinsljud skapa “the sound” kanske.

Förutom den där flytten så fick också husets båda servrar komma in i kontoret. Dom har i och för sig trivts i sitt ouppvärmda serverrum men det har å andra sidan aldrig jag. Åtminstone inte på vintern. Fast om det nu var tänkt att vara node-noll så förstår var och en att det finns en och annan kabel att flytta. Men det får bli en sommarsyssla. Eller också får en av switcharna stå kvar där inne helt enkelt. Den enklaste lösningen såklart.

Nu skall jag flytta vidare.

Hulken kämpar hårt för att få upp värmen i lokalerna igen. Sexton grader kallt ute. Jag som inte är med på att man måste ramla ner för alla trapporna och fylla pellets redan på morgonen vid dom temperaturerna. Ovanan. Alltså får han ropa på mig med telegram och SMS och tjut och säga “slut, det är slut, HUNGRIG Hulk vill ha pellets” rösten. Jag hörsammar såklart så fort jag förstår läget.

Man passar såklart på att veckosota. Men kallt länge nog för att kontoret skall bli svalt och skönt. Ja rent av lite väl svalt och skönt. Man fryser om man sitter stilla som jag gör. Men alltså mitt eget fel. Hulken har inget med det där att göra. Är helt befriad från skuld.

Men femton grader nu på kontoret så det finns hopp och jag litar på att Hulken och ett element nära min rumpa skall få upp temperaturerna till lite rimligare nivåer till imorgon i alla fall.

Vi fikar på lokal på lördagen. Lyxliv. Men starten på en novembertradition. Varför inte liksom.

Några goda kamrater har börjat tjata om att det skall spelas in på riktigt. Om det inte hörsammas så kan det ske med våld. Blir faktiskt lite peppad. Fyra låtar inspelad med riktiga musiker, mixad och mastrad av någon som kan, det kanske kunde bli en värdig gravsten. Ett sista ryck liksom. Ja kanske…

I alla fall borde väl det där vara bättre än att ge sig ut på stan och börja stöta på 21-åringar. Men kanske samma åldersnoja som får äldre män att göra sådant, ligger som grund till det här också? Man vet ju fan inte. I så fall blir det ju bara pinsamt. Fast å andra sidan varför bry sig om sådant idag när man aldrig brytt sig om dylikt förut. Eller måste man?

Men det är alltid de där jävla pengarna. Kvalitet kostar.

Får köpa trisslotter. Hoppas på dom.

Tiden får utvisa om det blir någon “gravsten” eller inte. Det går helt klart vara död utan också.