Category: Betraktelser & Berättelse

Halsbränna. Det är så dagen börjar. Det var länge sedan jag hade just halsbränna. Fullständigt oklart varför just denna morgon. Men Samarin. Följt av kaffe. Sen. Ingen halsbränna. Vilken av produkterna som hjälpte låter jag vara osagt.

Att åka långt bort känns lockande. Långt bort. Där det finns hav. Hur är dock inte löst. Men trött så jag kan iof lika  gärna stanna hemma. Det är fredag och grön IKEA-soffa väntar. Där kan man somna och förtränga den där längtan.

Om någon missat det så tycker jag det är rätt OK att Metallica fick Polarpriset. Nehej, du fattad det, OK…

Programmerarmusik!

Nästa vecka är det sophämtning. En vecka när det händer saker alltså. Inte ofta här. Ja sen midsommar på fredagen, och inte att förglömma att vända båten på torsdag. Klockan 12:07. Sommarsolstånd. Sen mörker. Där borta. Förhoppningsvis hinner man bada däremellan.

Veckan efter nästa får man väl ta igen sig.

Vila.

“Som ett pro”.

Snart klardokumenterat nu. Fast “klar” är ett stort ord. Man kan göra annat. Ett tag. Fast man återkommer alltid till dokumentationen. Om man inte skiter i den. Det kan man. Man kan skita i allt. Serrö.

Jag skall inte gnälla om min axel. Men kunde det. Det är långa körer till ljusa salar och grönklädda människor. Nej, det är ingen brådska.

Annan väntan pågår också.

1264 daga kvar.

Dag för dag, sten för sten. Men det finns ett slut. En del väntar hela livet. På att det skall börja. De flesta av de evigt väntande hör till den kategorin. Men en hel del väntar på det omvända också. Medan livet pågår här och nu står de där och väntar och väntar och väntar.

Men mat. Kanske kan det pigga upp såpass att man orkar med en, två, tre, fyra… rader till. Man får prova. Försöka. Det finns helt enkelt inget annat val.

Egentligen.

Liksom.

Lärarjobb. Folk tänker väl på sommarlov som den stora fördelen med det jobbet. Ja och det är ju ett plus såklart. Att lärare sen jobbar in den den där tiden under läsåret numera är en annan femma.

Det det finns en mycket stor annan fördel med att vara lärare. Åtminstone den här tiden på året. TÅRTORNA. Jag har aldrig ätit så mycket tårta i hela mitt liv som under mina år som lärare. Japp. Massor. Den sista månaden innan sommarlovet, varje dag, lunch, varje fikapaus, jodå man åt en bit innan man gick hem med för åtgångens skull. Kopiösa mängder var det.  Härliga tider. Just det där saknar man (nästan). Det är mindre tårta nu för tiden. Liksom.

Om man tänker efter är det mindre med whiskypavor också sedan man gav upp den där karriären. Jag har aldrig haft en större mängd flaskor på sprithyllan än under de där åren. Ja andra presenter av olika slag också. Från elever som antagligen var nöjda för att de nu skulle slippa undertecknad för resten av sina liv.

Härliga tider!

Liksom.

Dagens första kaffe vid halv två. Det är Ljusdal som kommer emellan. Där promenad, vänta, läsa, skriva, vänta, läsa ,skriva…. och sen sent om sider handla och åka hem. Det burrar (tilltagande) bak i bilen. Misstänker trasigt hjullager. Alltid finns det något att INTE glädja sig åt.

Ja kaffet intas alltså senare än vanligt. K får på sitt på Ljusdalsmöte. Cappuccino, fint skall det vara. Själv är jag för snål idag för att inhandla ädel dryck där. Så väntan då. Nu levererat, ganska gott kaffe ur gul Fransk kaffebryggare modell mindre. Naturligtvis används inte standardfilter. Man skulle blivit förvånad om det var så.  Men det ordnas med sax. Ja “med ciseaux” får man väl slänga sig med respekt för gul minikaffebryggare av franskt (stor eller liten bokstav där?) ursprung. Det finn en surhet som man inte vill locka fram i allt det Franska. Dock är VSCP vänner där mycket trevliga. Möjligen har jag inte lyckas locka fram deras sura sida ännu.

Vid fem början katten hoppa på mig. Antagligen hungrig. Det blir alltså ett färre  antal timmar sömn än vad hjärnan vill ha. Gäsp liksom.

Går igenom TODO listan i Ljusdal. Har att göra långt bortom min död. Man får leva med det. Ensam är INTE stark.

Måste nog byta sladd på den lilla gula Franska förresten. Sätta dit en längre. Nu kort så man undrar hur de franske har tänkt där egentligen. Japp, man har väl en låda liggande. Ingen elsladd lämnar det här huset på en trasig apparat. Klipp och ned i lådan först. Ja jag erkänner, den är redan sedan länge full. Suck!

Jag känner att jag måste komma tillbaks till det där med två dagar lek per vecka (hårdvara). Äter bara “härsket fläsk” numera. Måste i alla fall ge mig själv två dagar av färska grejer.  Roligt föder entusiasmen. Det kan inte bara vara sten på sten. Men jag är så jävla vrång också ju. Vill få till skiten. Komma vidare. Lämna bakom mig.

Man borde väl gå och lägga sig en stund.

Men gör inte det.

Vrång!

Fast man egentligen kan.

Nope, dokumentation.  NU!

Regn. Ingen kan väl klaga på en dags regnande i dagsläget. Jodå, säkert någon. Men alltså inte jag. Det är underbart!

Det är myggigt på promenaden. Rena invasionen. Hörde att Täppas i sitt Bergsjö fick ringa efter hjälp på sin helgpromenad. “Snälla kom och hämta oss!” Inte så illa här dock. Men illa.  Men finns det myggor finns det fåglar. Allt hör samman. Man får nöja sig med det och stå ut. Skrapa bort dem i sjok.

Man lever. Nöjd med det. Kan det räcka? Japp, tydligen.