Category: Betraktelser & Berättelse

Det brukar vara tvärt om. Först frukost, sen duscha. Men idag är kylan djupt där inne i benen igen. Måste jagas ut. Så jag vänder på morgonrutinerna. Står där i hetduschen tills kroppen inte längre huttrar och skakar. Frukost sen.

Jodå Hulken stannar vid tvåtiden. Jag upp och kör igång. Vi lever i symbios monstret och jag. Det händer då och då. Stannandet. Det är det som är roten till det kalla, ja och vintern, minus tio och lite till. Nej, jag kan omöjligt älska vintern. Det går bara inte hur mycket jag än försöker.

Att Hulken stannar ibland är inget konstigt. Den här gången är det dessutom helt mitt fel. Jag skjuter nämligen på sotningen till idag. Nope, skulle man alltså inte ha gjort.

Imorgon 05:10 hämtas jag av en taxi om allt går bra för transport och leverans till Gävle klockan åtta. Tjugo mil. Man kostas på. Sen under förmiddagen är det då meningen att jag skall läggas under kniven. Jag är såklart livrädd. För mycket kontrollmänniska för sådant där. Men precis som med att flyga så får man kasta undan de där rädslorna och göra det man måste ändå. Det fungerar skapligt. Fast räknar såklart inte med en så värst produktiv låtsasarbetsvecka. Något som såklart svider lite. Dyrbar tid till spillo framöver. Ja och hur mycket och hur länge vet jag inte heller. Men överlever man utan större men får man väl vara nöjd. Blir man dessutom bättre i axeln så är det en (oväntad) bonus.

Fast nu är ljuset tänt. Kaffet upphällt. Skärmar tända. Man får utnyttja den här dagen. Vad skulle man annars göra? Det finns kod att knappa in. På låtsas, men ändå. De tär liv, och liv är fint.

Jag fryser. Det finns egentligen ingen anledning. Men jag fryser ändå. Är en fryslort. Har varit det sen tidigt sjuttiotal, Ullungen, Edsbyn, Träförädlingen, vinter, vattenpump och jag på isar. Kylan har liksom aldrig riktigt lämnat mig sedan dess. Stannar kvar där inne i skelettet. Som permafrost.

Eftersom jag sitter på kontoret kör jag igång kamrat värmefläkt. Den får snabbt till bastutemperaturer. Gör sitt jobb i brist på installerad kamin. Gör det ganska bra faktiskt. Som en vän skall. Lite av den värme den genererar letar sig också in i min lekamen. Mildrar kylslagenheten. Kommer dock inte åt permafrosten men värmer i alla fall det yttersta lagret av hud så att knottret försvinner. Man tackar. Blir skyldig.

Här är allt bra. Man lever. Har slöat hela helgen. Behövde det och ville inget annat. Kan det bli bättre än så? Knappast. Har till och med fått i mig en semla, Bull Olles, goda, inte godast, men tillräckligt gott. Man sänder en tacksamhetens tanke till han eller hon som kom på skapelsen. Den här tiden på året vore annars absolut inget att ha om de inte fanns som små ljuspunkter i tillvaron.

Men nu är alltså en väldigt kort låtsasarbetsvecka inledd. Den kommande veckan får liksom bli lite som den blir. Så är det bara. Men först, “get your affairs in order” ungefär. För säkerhets skull.

Knappa På*

Jag ber att få protestera mot förslagen jag får. Har Soundcloud lurat ut att jag är vänsterväljare och vill jävlas eller vad då?

Såklart tittar jag upp på månen där någon gång efter sex. Man vill ju vara som alla andra. Plåtar gör jag dock senare. På kontoret. Ja då är blodmånen ett minne blott såklart. Dagen gryr. Solen suddar ut månljuset. Min vecka börjar.

Den som följer den här bloggen vet att jag inte har något emot måndagar. Flera dagar i rad framför sig att göra saker på känns bra. Jag gillar inte det där sönderhackade. En dag här och en dag där. Ja eller ett år här och ett år där om man tittar på VSCP. Nope, kontinuitet är min grej. Definitivt så. Måndagar lovar det. Hurra! Liksom…

Om världens rikaste betalade en halv procent extra i skatt på sina förmögenheter skulle alla världens barn som inte går i skolan kunna få göra det.

Det måste väl ändå vara något som är fel i huvudet hos dem som tycker att det där är vettigt. Att just det systemet som för mänskligheten framåt. Lyssna på ekot här. Klyftorna leder till slut till oroligheter och krig. Garanterat. Vi kan inte ha en värld där de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare. Självklart inte.

Ändå tycker alltså ganska många att det där är rimligt. Svårt att förstå för mig.

“Blodmåne” ropar massorna upphetsat som om det aldrig hänt förr. Ja som om det inte hände då och då till och med. Man förundras över rörelserna i samma riktning som vi alla ofta företar. Men nu är det ju ändå lite mysigt med en stor måne. Ja, så varför inte. Upp vid sex imorgon den som vill se.

Vi har en envis stadig nordanvind här på kullen och även om termometern bara droppar några grader under tio negativa så är det kallt som ett helveteshål fast vi bor på en kulle. Det hela handlar såklart om otäta skolhus. Inte fan kostade man på så mycket när man byggde de här husen.

Men med Hulken uppskruvad på max löser sig såklart det där också ganska bra. Det är köket som som vanligt får ta emot det värsta av det där. Ständigt husets kallaste rum. En dag skall jag montera upp ett element över hela ena väggen där. Ja jävlar vad hett och “mysigt” det skall bli. Som hos andra människor i deras kök. Flinande hemma-hos-reportage nästa.

På lördagsmorgonen här för leden sover jag till elva. Ja och då har jag sovit hela natten också. Utmärkt dessutom. Jag vaknar förvånad. Inte vanligt direkt. K har redan gått upp. Vad är det som händer egentligen? Fast kanske var det Backajans semelorgie som tog musten ur mig. GOTT var det! K höll med eftersom hon fick smaka hon med. Lika för lika. Tror vi på.

Annars knappar jag mest bara på. Ja idag i alla fall. Helgen blev mest vila. Det måste erkännas. Men med tanke på tröttheten under veckan och lördagens megasovande så fanns antagligen behovet där. Ibland vilas det utan behov också. Det skall erkännas. Men vad tusan. Tror jag behöver det där. Just nu i livet i alla fall. Jag är antagligen en dålig människa.

Men nu så. En timme till. Det borde man väl klara av. Sen fylla Hulkens mage med det en Hulks mage behöver och kräver. Sen upp. Steven King ligger där redan. Väntar. Så kan vi ju inte ha det en längre stund eftersom K också ligger där.