Alltså min fotpall (fotstol) är en skräpinsamlingsstation utan dess like. Var kommer allt ifrån kan man undra? Det dammsugs, och dammsugs, men en vecka eller två efteråt så ser det likadant ut igen.
Ibland brukar någon besökare dra ut den i ett försök att få en stol att sitta på, men med en äcklad blick brukar de ganska snabbt men lite diskret skjuta tillbaks den igen och se sig om i rummet efter en annan stol att sitta på. Ja och det har man ju full förståelse för. Liksom
Två svåra knutar har jag att lösa upp i mitt liv. De är inte antika (men nästan) och gudarna skiter väl totalt i deras existens. Men de ligger där och väntar och har gjort så några år. En dag skall jag ge mig ikast med åtminstone den ena…
Knut 1
Knut 2
Jag har noll besökare på den här bloggen igår. Jo, efter åtta på kvällskvisten är det någon som går in och läser. Det blir till slut totalt två accesser som hamnar i loggarna. Det lägsta antalet sedan den startades han/hon/det/gud vet när. Jo det räcker väl med många år sedan, det första bevarade inlägget är från 2006, men jag har för mig att några år försvann där i början vid någon flytt eller datorkrasch. Men aldrig så lågt antal besökare alltså.
Man kan tänka att “nu slutar jag, det finns ju ändå ingen som läser det jag skriver” för just det är väl sanningen hur man än ser det. Det här är ingen framgångsrik blogg på vilket sätt man än mäter. Men visst, den hamna inte sist i statistiken heller, ligger istället där någonstans i den grå massan av existerande bloggar och skvalpar. Alltså det där grå området som nästan alla av oss ständigt befinner oss i.
Men grejen är såklart varför man skriver. Skriver man för att få många läsare? Eller skriver man det man vill skriva för att man vill skriva? Ja, tänker man tillbaka till den tid när jag spelade så skulle väl också jag sällat mig till dem som spelade dansmusik och covers om jag ville ha publik och spelningar. Eller som utvecklare… Det finns alltid en ny trend att hänga på som ger många nedladdningar och följare. Ja till och med ära. Men jag har aldrig valt de vägarna.
Nej jag fortsätter nog att skriva. Så länge jag tycker det är meningsfullt. Ja precis som jag avstod från covers och dansmusik och gjorde min grej. Eller fortsätter utvecklingen av VSCP. Gör det mig trovärdigare och sannare som människa än någon som väljer vägen som ger många “likes”? Betyder det där ens ett endaste dugg? Ja det måste andra bedöma. Jag går min väg, traskar på efter den, tänker inte smila upp mig inför de jag möter, bara gå för att jag vill gå där. Japp utan mål, men någonstans efter vägen finns det såklart ett slut. Men det är min väg. Jag bestämmer hur jag upplever den.
Liksom
Helgen har annars varit finemang. Börjar med mycket läsande. Både K och jag är lite poorly sådär. Men på söndagen kommer vi i alla fall ut i skogen och plockar lite hallon. Det blir inte så mycket. Men kaffet smakar bättre där ute, luften är lättandad och tystnaden berättar många hemligheter för en som lyssnar. Ja sen går inte utsikten från Lingonberg av för hackor heller. Man lyfts upp några snäpp liksom. Fyller på batteribankar. Orkar mer efter att ha varit där.
Idag, ny vecka. Som varje veckostart njuter jag av detta faktum. Flinar rent utav.
Fredagen. Jodå, jag hittar tillbaka till inspirationen redan på torsdagen. Alltså är fredagen inget problem i det hänseendet. Öser på. En hjärna som kokar och som har längtat mycket efter att få just koka.
C på hälsocentralen ger mig klartecken för en vecka sim levande till. Vad mer kan man begära? Ja kanske att slippa alla tabletter, de som nästan alltid fastnar i halsen när man tar dom. Inte vill ned i därför avsedd mage. Men man kämpar på. Matar på. Nu har jag varit på tung antibiotika i fem månader. Tabletter och intravenöst. En månad till. Sen… ja vem vet. Man hoppas slippa skiten.
Skiter väl du i, säger du. Såklart. Du har min fulla förståelse i det såklart. Alla har nog med sitt. Såklart.
Jag hoppas alla överlevde gårdagens fullmåne. Här uppe på vår kulle ylades det något FRUKTANSVÄRT. Men med alla dörrar och fönster låsta och noggrant reglade under spöktimmen och några timmar därefter så gick allt tack och lov riktigt bra. Alla är överlevare här i huset. Ja som det verkar på ytan i alla fall. Ibland är folk helt döda trots att de ser helt levandes ut på ytan.
Men klösmärken finns det gott om på ytterdörren. Någon nattlig varelse vill tydligen komma in…
Leker med blåtand idag. Riktigt roligt. Har mycket att lära där. Just det är det bästa jag vet. Såklart.
Tar en sefie på morgonen. Ser trött ut. En gammal och trött ocool gubbe på en kulle en vanlig fredag i livet. Jodå, det går att leva med det också.
Men nu… fixa lite käk, kolla Rapport, leta en eller två filmer, sen grön IKEA… fåtölj. Svårt att sova i fåtöljer…
Hmm…. varför skall den gamla kartboken ligga i bilen? När användes den sist? En ny tid nu. Faller nätet, faller vi alla tillsammans.
Den som känner att vargen där inne oroligt röra på sig får ge sig ut i natten och yla för full hals på det högsta berget. Gäller såklart också alla ensamvargar. Ylar man på ett berg svarar vargar på ett annat. Fullmånenattens lag. Helt säker kan man inte vara på att ett av de där svarsropet inte kommer från en varulv. En som hör dig och kanske, om natten är lång nog, tar dig. Japp, tar dig! Så var försiktig. Men chansen finns ju såklart att du också själv är den där varulven. Då är det bäst att bara lyssna där i natten. Vänta till en människa av kött och blod ger sig hän i ylandet där i fullmånens ljus. Då, sätta av mot ylandet. Nosa och sniffa dig fram. Sugen på blod. Sugen på att döda. Varulvars enda tillfredsställelse.
Fast för alla gråvargars skull låt dig inte luras. Innan din längtan efter att mörda, döda och förgöra tar över ditt sinne, måste du se ner på dina fötter. Är de håriga? Ja då är du en varulv. Fult beklädda som hos en hund eller en katt skall de vara. Då kan du ge dig hän. Isåfall ge dig iväg bara. Du har frikort. Om inte. Se upp, Då är du bara en vanlig människa. En bland andra människor och behöver nog snarare hjälp av läkare och starka mediciner mer än fullmånens drift att ge dig hän i dödandet. Ring 1177 och be om hjälp direkt när du kommer hem. Gå hem NU.
Själv tänker jag gå och lägga mig. Hälsinglands skogbeklädda berg är alldeles för farliga för en fegis som mig en fullmånenatt som denna.