Category: Betraktelser & Berättelse

Det är nästan såhär det ser ut varje dag numera. Det omöjliga händer. Kärnkraften är dyrare än alternativen. Vem kunde tor det? Inte jag i alla fall.

Tillförsikt. Känner man. Sexton dagar kvar av sex månaders + antibiotikaätande. Ja, hoppas man. Man vet inte. Men det är i alla fall planen. Fast sjukhus slipper man såklart inte för det. Har blivit evighetsprenumererande på sådan service.

Men man räknar ner. Dag för dag. Timme för timme. Ser befrielsen. Hoppas i alla fall på den.

Höst på riktigt. Ute. Men varmt inne. Mysigt rent utav. Kunde ha varit en bra dag men jag har inte kommit någon vart. Fastnat i varenda en av de sega gyttjepölar som legat framför mig. Men måste det finnas bra dagar så måste också gyttjepölsdagar få finnas. Jämvikten och energiprincipen. Japp det enda att hänga sig fast vid. De där två är väl rent av själva guden. Han/hon/det/gud. Liksom.

Det finns låtar (och gubbar) som man kan flina åt. Ja rent av känna sig mycket yngre än. Det är lite som fiberförnekarna. “Framtiden är trådlös”. Jodå, men inte om man har valet med en nedgrävd kabel. Men jag är inte religiös. Alla får tro på vad de vill. Kålrötter kan t.ex. bli alldeles utmärkta gudar som kan tillbes. Metangas producerar de också. Blir lätt till eld med en tändstickas hjälp. Billiga på Willys just nu dessutom. Två och nittio kilot tror jag. Kålsoppa. Kåldolmar. Kålsallad. Gudens manifesterade former. Ja eller bara svammel. Japp, det lutar åt det senare. Men en bok kan det bli. Ja och en kult. Ser dem tydligt framför mig.

Los skola med på radion idag. Geologivecka. De är med där med den äran. Fast fokus är alltid dåtid. Varför?

Inte kan man väl gå och lägga sig nu?

Nope!

En snubbe ringer på idag och vill sälja jultidningar. En framtida miljardär antagligen. Gillar framåtandan. Inte de jultidningsförlag som utnyttjar ungarna. De som tjänar de verkliga stålarna. Men K får hantera det där. Hon brukar köpa goda kolor. Ja, det är tydligen en del av jultidningsvärlden numera. Godis. Dyrt. Han kommer tnog illbaks. Om jag nu inte skrämde vettet ur honom. Långhårig tjock ocool gubbe kan vara märkligt lik ett troll ibland. Själv vet han inte när de där syns som mest. Men anar i folks skrämda blickar.

Lingon säger K med bestämd röst. Jag antar därför att helgen är inbokad för en tur upp till Lingonberg. Lika bra kanske så att det blir lugn höst efter det. Bara sand och mossa och lite sådant kvar sen när lingonen är inhämtade. Ja sen så får vi ju lingondricka till vintern också. Perfekt måltidsdricka. Men det bästa med de där turerna är ändå luften, utsikten och kaffe inmundigat ute i det fria.

Sand, och mossa och ris hämtar man när det är svinkallt. Det är tradition här i huset. Tror inte vi har missat den traditionen något endaste år. Det där är helvetesturen. Fast skön att kom ahem ifrån. Man får leta jämvikten där med ett glas whisky och en brasa.

Fast… såhär kan man inte sitta. Det finns +1h till förfogande. Till och med en sådan som jag borde kunna prestera något under alla de sekunderna.

Man får försöka.

Den där svullna vaden. Belgien blue. Den har jag dragits med någon vecka. Vilar. Tänker att det skall hjälpa. Det gör det, lite grann. Men inte mycket. Läser om möjliga orsaker. Propp är en av dem. Man kanske skall låta en läkare kolla då ändå. Så jag beställer en tid. En sköterska ringer tillbaks sent på eftermiddagen.

• “Ja det kan nog vara en propp”. skräms hon. “Du borde åka till akuten och kolla.”
• “Men är det så bråttom då?” försöker jag. “Räcker de inte om jag åker imorgon?” ja eftersom jag nu gått två veckor redan

Hon ber att få återkomma vill prata med läkare.

• “Läkaren säger att släpper proppen kan det vara livsfarligt” skräms hon ännu mer. “Det kan ske när som helst”. “Men du får bestämma själv hur du gör…”
• “Jaha, väntar nog till imorgon då…” svarar jag tveksamt men manligt.

Ja och så lägger man på. Tar sig en titt på vaderna. Jämför. Den ena röd och spänd, svullen och varm. Den andra bara vanligt fet och tjock som den vanligtvis är hos en ocool gubbe. Åka eller inte åka är frågan alltså. Jag har ju ändå haft det här ett tag. Jodå jag fattar ju varför man skrämmer upp mig på vårdcentralen. Säger man något annat så hamnar ju ansvaret hos dom om något händer. Det där är ett sätt att svära sig fri på. Jag bestämmer mig för att K får avgöra.

K säger “åk” efter kort inspektion.

Så jag ger mig iväg. Tolv mil till Hudiksvall jag och lika långt tillbaks. Nästgårds. När jag kommer fram till akuten står en polisbil där. Man levererar en man efter allvarligt prat med honom efter vad det ser ut som. Själv betalar jag parkeringen. Jag undrar i mitt stilla sinne om man måste göra det också om man håller på att förblöda. Men i mitt fall ingen brådska. Jag lägger in parkeringsbiljetten i bilen. När jag går mot ingången kommer en ung man ut från mottagningen, han smyger lite lätt efter väggen, jag tror det är samma man som polisen nyss körde dit. Han spanar ut mot parkeringen och hastar sen iväg med väldig fart. Jaha tänker man. Det är så det fungerar. Ja och kanske gör det det eller också gör det inte det. Vad vet jag. Allt är kanske ett av min hjärna fantasiskapat scenario. När jag själv tar mig in genom dörrarna så har jag tur. “Det har precis blivit en avbokning”. Ja ni fattar säkert vilken koppling jag gör. Men perfekt för mig.

Undersökning då. Nope. Ingen propp. Vätska. Ja infektion kan man jag inte ha eftersom jag proppar i mig sådana mängder antibiotika tycker doktorn. Nä troligen är det biverkningar av medicinen. Kolla njurar, lever och hjärta. I den ordningen. Men… säger jag. Ja frågar rent utav, kan ni inte kolla det här då? Två blodprover är väl allt som behövs. Hjärtat det testades ju så sent som vid förra operationen. Vi är kompisar. Det tickar på. Nej, sånt gör vi inte här svarar den vite guden. Det är min hälsocentrals domän. Hejdå. Han hastar vidare,

Så idag pratar jag med min hälsocentral. Skall jag behöva åka dit eller inte. Urk! Eller kan de bestämma sig för att ta prover ändå. Eller skall vi skita i det helt och hållet. Det skall bara ätas medicin i tre veckor till nu… Löser väl sig sedan. Kanske. Eller inte. Med min otur mer troligt. Det skall rådslås med läkare och kollegor och återkommas hur som helst.

Ja vi får väl se vad resultatet blir. Eller JAG får. Det blir väl inget till slut. Eller inte. Skit samma. Trött på allt det här nu och ändå är det inte slut. Det finns mer sjukvård i röret.

Fast svart är det inte. Som nyss. Blir stoppad av en kille i en vit skåpbil.

• “Är det Du som är Åke”
• Det är bara att erkänna och säga “japp”
• “Jag försökte nå dig igår. Vill blåsa fiber hos dig. Går det bra på eftermiddagen idag?”
• “JAAAAAAAAAAA” skriker jag och han börjar säkert fundera om man vågar blåsa fiber hos den där mannen.

Livet är liksom upp och ner. Nu får man bara hoppas att det inte är stopp i något rör eller så. Det vore jävöligt ner, ner, ner. Förresten… visst skulle man kunna kalla ett sådant stopp för en “propp” isåfall. Jo….

Nu är älven och forsen slutligen skyddad genom hela Voxnadalen och upp hit. En resurs av internationellt intresse.

Torsdag kväll. En vecka har liksom gått. Jo, det är en fredag kvar också säger du. Men här har K ledigt på fredagar. Veckan sätts alltså efter hennes agenda. Den slutar på torsdagen. Punkt. Jo, vissa av oss försöker smyglåtsasarbeta ändå på fredagarna. Men ofta utan den där riktiga framgången.

Imorgon hälsocentral och CRP. Bara varannan vecka nu. Men några månader till för säkerhets skull. Man hoppas på <5 såklart.

Nya glasögon är på väg. De är visserligen de billigaste jag lyckas få tag på, men med ny styrka. Inledande grå starr möts tydligen med starkare glasögon. Jag läser om en kvinna som under ett drygt år går från -2 til -17, med flera glasögonbyten under den tiden för att kunna jobba, innan hon opereras eftersom starkare glasögon inte går att uppbringa. Man förvånas. Gapar. För mig har mycket av synen försvunnit sedan midsommar. Kan t.ex. inte läsa text på tv, känna igen ansikten om de är någon meter ifrån mig osv. Men det är inget konstigt med det enligt optiker och ögonläkare. “Det är bara lite grå starr”. Att det händer så snabbt oroar bara mig. Jag som är enögd redan innan.

Fan, nu pratar jag krämpor igen. Tänkte hålla mig från det…

Höstkänning är det hur som helst. Riktigt ordentligt till och med. Man VILL stanna inne. Gör det. Men för de arbetsamma är det en bra tid. Japp, för låtsasarbetande också. Såklart.

Nä nu så, nu får det vara för idag. Tyar inte mer helt enkelt. Ny dag imorgon. Hoppas man.

Det kan inte hjälpas, men ibland är det bara glass som hjälper…

En paradox liksom.